NY BLOGG!!!
Från och med igår, kommer jag inte att skriva här längre... FÖR JAG HAR SKAFFAT EN NY BLOGG!! Där kan man fixa och greja med design osv. mycket lättare och då är det mycket roligare att ha en blogg. När den kan se ut precis som man vill... och där det inte tar femton år att ladda upp en bild. Grundtankarna och varför jag skriver följer alltihop med i flytten. Nya bloggen är fortfarande under uppbyggnad, men inom en snar framtid ska den nog se riktigt tjusig ut. Inläggen kommer också börja trilla dit, ett efter ett så småningom. Inom kort.
Nu studsar jag vidare mot nya äventyr! (Inte till Camp Nou som syns i bakgrunden, hihi).
JAG HOPPAS INNERLIGT ATT NI FORTSÄTTER ATT FÖLJA MIN NYA BLOGG ISTÄLLET - http://fuerza.blo.gg!!!
♥
Playan gillar ni. Träna gillar jag.
Hej alla glada svenskar! Nu är jag skrivsugen igen och kommer därför med en lägesrapport här ifrån spanska västkusten. Sedan sist vi hördes har det hänt en del spännande saker... Mest spännande av allt var nog att vi fick ännu ett svenskbesök - ALADDIN!!! Åååh, vad vi allihopa hade saknat söta Sofia! Under hennes 4 dagar här gav vi henne makten gällande aktiviteter. Hon var inte så kräsen av sig, utan nöjde sig med att chilla på stranden, jobba på brännan och såklart partajja lite också. Eller ganska mycket faktiskt... Hursomhelst, så var det riktigt kul att ha henne här och få dela upplevelser i min favoritstad tillsammans med henne! ¡Gracias por tu visita, Aladdin!
Stan skulle såklart avverkas också, trots allas vår bristande ekonomi.... men ekonomin till trots, så inhandlade både Sofia och Emma var sitt par RayBan, med hjälp av både bidrag och ihopsamlande av skrammel. Toksnygga är ni, mis chicas queridas.
Som bekant avskyr jag sand. Eller rättare sagt sandkorn. De sätter ju sig överallt på kroppen! ... och då menar jag verkligen överallt. Bada kanske hjälper, tänkte jag igår efter att de sketans kornen hade envisats med att återigen sätta sig överallt. Men icke. Sarah och jag klev i de turkosblå Medelhavet (som förresten börjar bli riktigt gött nu) och började lattja i de stora vågorna. En jääättestor våg kom emot mig och jag hoppade upp i den, som för att föras med av dess kraft mot strandkanten. Dock hoppade jag inte tillräckligt högt, utan sveptes med en bit under vattnet. Jag var inte det enda som sveptes med. Varje våg sveper med sig flera hundratusentalsmiljorner sandkorn. Som en följd av att vågen drog med mig, fastnade alla dessa hundratusentalsmiljorner sand-satans-korn i mitt hår. Jippi, jag älskar sand. INTE.
Att passa barn har aldrig varit en av mina favoritsysslor. Men innebär det lite extra klirr i kassan i dessa tider när pengar lyser med sin frånvaro, så varför inte? Mammas kusin Linn bor här, sedan 17 års ålder, med sin man Miguel och deras två söner Jofre och Joël. I måndags behövde hon en barvakt åt sötungen Joël och jag sa javisst! När han sov en timme, passade jag på att läsa tidningen...
Vad gäller träning har jag som bekant varit ganska förslappad. Dels för att jag har semester och dels för att det finns annat att göra här. Som att hänga på playan och jobba på brännan exempelvis... Men nu menar jag inte att jag inte har tränat alls, för det har jag, förstå mig rätt. Bara inte lika mycket som hem-hemma. Visst har det blivit en del springturer i parken, några pump- och spinningpass, men ack så mycket färre än hemma. Hittills har jag varit helt okej med detta faktum, men nu har det plötsligt slagit mig som en rejäl spark i magen; att jag saknar min vanliga träningsrytm något enormt! Som tur är går detta att åtgärda relativt enkelt. Jag tränar som en tok sista en och en halv veckorna, med start i söndags. Då sprang jag 5,8 km i 5:15 min/km-tempo. Helt totalt tokslut var jag efter det. Kanske för att det var ett tag sen jag sprang överhuvudtaget. Mina benhinnor var också slut för den delen. Aj.
Igår kväll gick nästa pass av stapeln; Spinning 45 och idag tredje träningspasset i min dags-att-hitta-formen-igen-satsning. I morse var det jag som ställde klockan, på 07.30(!). Det är helt fruktansvärt tidigt just nu, med våra turistögon sett. Men jag är duktig när jag väl bestämt för något. BODYPUMP™ 45 stod på schemat denna onsdagsmorgon. Oooj, vad jag längtar tills jag kommer hem och får instruera pump och cykel igen! Men mest av allt längtar jag till kvartalsutbildningen för BODYPUMP™ 70, som är dagen efter min hemkomst! Förresten så fick jag boka ny flygbiljett tre dagar tidigare för att hinna hem till den! Missar jag den kan jag säga adjö till min instruktörskarriär och det är det inte värt!!! 1200 spänn för en ny flygbiljett är det värt. Punkt.
Igår kväll gick nästa pass av stapeln; Spinning 45 och idag tredje träningspasset i min dags-att-hitta-formen-igen-satsning. I morse var det jag som ställde klockan, på 07.30(!). Det är helt fruktansvärt tidigt just nu, med våra turistögon sett. Men jag är duktig när jag väl bestämt för något. BODYPUMP™ 45 stod på schemat denna onsdagsmorgon. Oooj, vad jag längtar tills jag kommer hem och får instruera pump och cykel igen! Men mest av allt längtar jag till kvartalsutbildningen för BODYPUMP™ 70, som är dagen efter min hemkomst! Förresten så fick jag boka ny flygbiljett tre dagar tidigare för att hinna hem till den! Missar jag den kan jag säga adjö till min instruktörskarriär och det är det inte värt!!! 1200 spänn för en ny flygbiljett är det värt. Punkt.
Det här ska tydligen vara uppvärmningslåten; ME LIKEEE!!
(Längesedan vi hörde en mansröst i uppvärmningslåten. Kul!)
Idag kommer Emmas bror Daniel hit på besök. Han vann förresten SM-GULD I HANDBOLL med sitt Alingsås HK häromdagen och fick hoppa in i finalen och rädda en straff - STORT GRATTIS!!! Mäktigt att lilla Alingsås fick sig ett SM-guld må jag säga. Eftersom en del av släkten bor där och jag dessutom har spenderat mycket tid där, så känner jag mig väldigt glad att just de vann och inte något av "de stora Göteborgs-lagen"...
Nu ska lilla Sarah och jag iväg och shoppa tänkte vi. Inte något till oss själva minsann, för det tillåter inte riktigt ekonomin just nu. Istället prioriterar vi att försöka göra våra nära och kära glada när vi kommer hem, if you see what I mean...
Pusshej sålänge. Nästa gång kanske jag berättar om vårt besök på Barcelona Zoo och kanske om fler träningspass.
¡Hasta luego, amigos! // O.
Nu ska lilla Sarah och jag iväg och shoppa tänkte vi. Inte något till oss själva minsann, för det tillåter inte riktigt ekonomin just nu. Istället prioriterar vi att försöka göra våra nära och kära glada när vi kommer hem, if you see what I mean...
Pusshej sålänge. Nästa gång kanske jag berättar om vårt besök på Barcelona Zoo och kanske om fler träningspass.
¡Hasta luego, amigos! // O.
Time flies...
... och så var det ju det där med att skriva oftare. Inte riktigt blivit så, nej. Orsaker? Jag har helt enkelt varit lat och inte orkat ladda upp bilder som tar en sådan fasansfullt lång tid. För bilder vill jag ha i mina inlägg. Utan bilder är det svårt att beskriva vårt liv här. Men att sitta och ladda upp bilderna här på bloggen en och en, för att ni ska få kunna ta del av dem, tar som sagt gräsligt lång tid. Därför blir följden att jag skjuter och skjuter på det tills jag har bloggångest. (Tror visst jag hittade på ett nytt ord där...). Jag känner att detta låter helknasigt, men det är så det är. Men man ska väl i hela fridens namn inte behöva ha ångest för att man inte publicerar nya inlägg på sin blogg? Då skulle man inte ha skaffat en blogg från första början. Blogga vill jag ju göra när jag har något på hjärtat och som jag vill dela med mig av. Skriva är inget som ska framtvingas. Jag tycker om att skriva, men inte när jag inte har något att skriva om. Då kan det va'.
Lathet och brist på skrivlust, då annat lockar här i Barcelona, kan jag konstatera är de övervägande orsakerna. Det ska bli bättring, jag lovar. För jag vet att de finns några enstaka själar därute som faktiskt är helhjärtat intresserade av att följa mitt liv här. Jag ska sluta med att göra er besvikna varje gång ni knappar in min bloggadress i fältet och konstaterar att inget nytt har publicerats... för jag tycker om att skriva, även om det bara är jag själv om läser. Skriva av mig liksom.
Vad har då hänt sedan sist vi sågs? Som de (klickbara) bilderna skvallrar om har vi t.ex. käkat mycket frulle på takterassen och hoppat på Plaza Cataluña! Sarahs och mina frukostar består 99% av gångerna utav 3-4 knäckis med det obligatoriska stekta ägget, tonfisk och ost. Utöver det, yoghurt med banan/äpple och flingor. En god och förhållandevis nyttig frulle. En perfekt start på dagen helt enkelt! ¡A mí me gusta mucho a huevo freído! Siempre perfecto para el desayuno!
Efter att ha avnjutit terassfrukosten och hoppat på Plaza fick vi fint besök; mosters-man-Orvar plus arbetskamrater besökte Barcelona måndag till torsdag häromveckan för att gå på fotboll samt njuta av storstadsatmosfären. Vi fick äran att agera persoliga guider åt dem och de var mycket nöjda med oss fick jag veta av Orvar när han ringde mig efter att de kommit hem. "Ni var ju vår trygghet där nere..." Alltid kul att få hjälpa till! Speciellt när det är favoritstaden det handlar om, med dess favoritställen. Några exempel på vart vi tog våra besökare; Apolo, Carpe Diem, Born, Cactus bar, takterassen, lägenheten, a.k.a. Grottan.
Fredagen den 1 maj (STORT GRATTIS PAPPA OCH SIMON!!!) var en dag jag hade sett fram emot otroligt mycket. Det var dagen då min älskade syster Elin och min älskade moster Helena kom för att hälsa på mig här i Barcelona. Bara för min skull. Oj, vad jag hade saknat dem båda. Känslan när Sarah och jag mötte dem på flygplatsen var en härlig känsla. Känsligare blev det när jag fick krama om my sweet little sis' riktigt hårt, efter 10 veckor utan henne. Long time, no see... Glädjetårar.
... och till resten som faktiskt är intresserade av att läsa min blogg; jag hoppas att ni lever livet där hem-hemma också, så som jag gör här. Kom alltid ihåg att livet är till för att levas och försök att njuta av varje dag! Sad but true, så kommer dessa dagar aldrig åter... Ta hand om dig själv och försök att vara tacksam för den tid som flytt, för att sedan kunna njuta fullt ut av resten av ditt liv.
Lathet och brist på skrivlust, då annat lockar här i Barcelona, kan jag konstatera är de övervägande orsakerna. Det ska bli bättring, jag lovar. För jag vet att de finns några enstaka själar därute som faktiskt är helhjärtat intresserade av att följa mitt liv här. Jag ska sluta med att göra er besvikna varje gång ni knappar in min bloggadress i fältet och konstaterar att inget nytt har publicerats... för jag tycker om att skriva, även om det bara är jag själv om läser. Skriva av mig liksom.
Vad har då hänt sedan sist vi sågs? Som de (klickbara) bilderna skvallrar om har vi t.ex. käkat mycket frulle på takterassen och hoppat på Plaza Cataluña! Sarahs och mina frukostar består 99% av gångerna utav 3-4 knäckis med det obligatoriska stekta ägget, tonfisk och ost. Utöver det, yoghurt med banan/äpple och flingor. En god och förhållandevis nyttig frulle. En perfekt start på dagen helt enkelt! ¡A mí me gusta mucho a huevo freído! Siempre perfecto para el desayuno!
Efter att ha avnjutit terassfrukosten och hoppat på Plaza fick vi fint besök; mosters-man-Orvar plus arbetskamrater besökte Barcelona måndag till torsdag häromveckan för att gå på fotboll samt njuta av storstadsatmosfären. Vi fick äran att agera persoliga guider åt dem och de var mycket nöjda med oss fick jag veta av Orvar när han ringde mig efter att de kommit hem. "Ni var ju vår trygghet där nere..." Alltid kul att få hjälpa till! Speciellt när det är favoritstaden det handlar om, med dess favoritställen. Några exempel på vart vi tog våra besökare; Apolo, Carpe Diem, Born, Cactus bar, takterassen, lägenheten, a.k.a. Grottan.
Stranden tycker vi mycket om. Fast om sanningen ska fram så avskyr jag sand. Men jag älskar havet och det väger tyngre än mitt misstyckte gentemot sandkorn. På stranden brukar vi leka, leka mera, plocka stenar och bara se allmänt fräcka ut! Jag prutade ner ett par brillor som jag länge hade siktat in mig på. Inga speciella, men de skulle vara blåa. Det var det enda kriteriet. Den stackars indiern ville ha 10 euro men icke sa jag. 6, var mitt förslag. 8, sa han. 7, sa jag. Okej, sa han.
För att känna oss lite kulturella har vi under vår vistelse besökt en del museer och dylikt. Dels för att det är allmänbildande, men framförallt för att upptäcka alla Barcelonas sidor. Det är nog iochförsig något som kräver att man bor här under flera års tid, men man får ju börja någon gång!
Vårt senaste besök gick till Museu de la Xocolata (Chokladmuseet). Lite av en besvikelse må jag säga. Men nu har vi iallafall varit där och det är ju alltid nå't. Det fanns visserligen en del beundransvärda konstverk där; Barcaemblemet och en orgel (visst är det häftigt, mormor?!). Efter att ha läst om kakaons ankomst till Spanien från Sydamerika, tyckte vi att det var dags att knalla hemåt igen. Då skulle ju biljetten ätas upp också.
Vårt senaste besök gick till Museu de la Xocolata (Chokladmuseet). Lite av en besvikelse må jag säga. Men nu har vi iallafall varit där och det är ju alltid nå't. Det fanns visserligen en del beundransvärda konstverk där; Barcaemblemet och en orgel (visst är det häftigt, mormor?!). Efter att ha läst om kakaons ankomst till Spanien från Sydamerika, tyckte vi att det var dags att knalla hemåt igen. Då skulle ju biljetten ätas upp också.
En dag i maj fick Sarah och jag för oss att vi skulle åka upp i Columbus-statyn som stoltserar nere i Barcelonas hamn. Hur många gånger hade vi inte gått förbi och nyfiket tittat uppåt och undrat hur i hela fridens namn kan man åka upp i den smala pelaren? Det gick kalasfint, men var väl egentligen inget att hänga i julgranen! Visst, fin utsikt över hamnen och över Ramblas var det ju såklart. 2,50 euro var det värt!
Fredagen den 1 maj (STORT GRATTIS PAPPA OCH SIMON!!!) var en dag jag hade sett fram emot otroligt mycket. Det var dagen då min älskade syster Elin och min älskade moster Helena kom för att hälsa på mig här i Barcelona. Bara för min skull. Oj, vad jag hade saknat dem båda. Känslan när Sarah och jag mötte dem på flygplatsen var en härlig känsla. Känsligare blev det när jag fick krama om my sweet little sis' riktigt hårt, efter 10 veckor utan henne. Long time, no see... Glädjetårar.
Tiden var knapp och det gällde att spendera den på bästa sätt för att alla skulle bli nöjda. Vi hade fredag kväll + två heldagar att röra oss på. Vad vill de helst göra när de här? funderade jag på innan deras ankomst. Det mest självklara som came to my mind var att SHOPPA. En utav min systers favoritsysselsättningar, alla kategorier. De ägnade vi största delen utav lördagen åt, då butikerna i centrum har söndagsstängt. Både Helena och Elin fyndade och var mycket glada för det. På kvällen gick vi till den mysigaste restaurangen hittills - Restaurang Dalí, med en supermysig takterass med gasolvärmare och utsökt mat. Det må ha varit första gången vi var där, men definitivt inte sista! Nästa gång du besöker Barcelona så är Restaurang Dalí ett hett tips! Både för en romantisk middag på tu man hand eller för en kompismiddag!
Efter Barcas 2-6-vinst i årets näst mest prestigefyllda och uppmärksammade match El Clásico, var det livat på Ramblas! Tokhärlig stämning med rökbomber och hyllningsvisor! Fotboll här nere är så annorlunda jämfört med fotboll hem-hemma. Här sviker man inte sitt lag bara för att de förlorar några matcher. Här finns inget som heter hulliganer. Här är kärlek till sitt lag allt som betyder något.
Efter Barcas 2-6-vinst i årets näst mest prestigefyllda och uppmärksammade match El Clásico, var det livat på Ramblas! Tokhärlig stämning med rökbomber och hyllningsvisor! Fotboll här nere är så annorlunda jämfört med fotboll hem-hemma. Här sviker man inte sitt lag bara för att de förlorar några matcher. Här finns inget som heter hulliganer. Här är kärlek till sitt lag allt som betyder något.
Vi gjorde mer än bara shoppa, så det så. Vi var mycket kulturella/historiska hela söndagen, som gick i Gaudís tecken. Först Parc Güell, därefter La Pedrera, Casa Batlló och sist med inte minst Sagrada Familia. Vi gick inte in ett något av husen. Dels för att det kostar skjortan och dels för att Elin inte skulle få ut så mycket av det. Hon var så nöjd ändå, efter att ha beskådat dem från utsiden samt plåtat dem med sin Canon. Frulle på Linn och Miguels balkong var myspys och utsikten från den fina parken var... fin.
Det obligatoriska kortet på Ödlan i Parc Güell, som folk verkar tro är helig. På riktigt.
När sista dagen, söndagen, led mot sitt slut så knallade vi ner till stranden. Där var det överbefolkat. Som det brukar vara. Speciellt på söndagar. Barcelona är överbefolkat, så känns det iallafall. Det är min teori och bevisen för det kryllar som myror i en myrstack. Ex. 1: på Ramblas måste man armbåga sig fram, vilken av dygnets timmar det än gäller. Ex. 2: stranden kryllar också av myror. Ex. 3: på himlen över takterassen finns alltid ett plan redo att landa på Barcelonas flygplats El Prat. Med mera, med mera, med mera...
TACKTACKTACK ÄLSKADE SYSTER OCH MOSTER FÖR TRE UNDERBARA DAGAR TILLSAMMANS MED ER! NI BETYDER OFANTLIGT MYCKET FÖR MIG OCH ATT NI KOM HIT GJORDE MIG OBESKRIVLIGT GLAD. VI SES IGEN OM 2 VECKOR. TUR DET! <3
... och till resten som faktiskt är intresserade av att läsa min blogg; jag hoppas att ni lever livet där hem-hemma också, så som jag gör här. Kom alltid ihåg att livet är till för att levas och försök att njuta av varje dag! Sad but true, så kommer dessa dagar aldrig åter... Ta hand om dig själv och försök att vara tacksam för den tid som flytt, för att sedan kunna njuta fullt ut av resten av ditt liv.
Krama någon idag! En kram värmer ända in i själen och kan göra någons dag. Det är inte mycket som slår en kram från någon man tycker om. Här kommer en stor kram till er alla, med expressbud från BARCELONA!
Den Svenska Invasionen...
... tog sin början en varm FREDAGsnatt i Barcelona. Först ut att invadera vår tillfälliga hemstad var Tommy och Filip, som väntade in i det sista med att meddela sin ankomst. Närmare bestämt en vecka innan, tyckte de att det var lagom att informera oss(!). Tommy erkände vid ett senare tillfälle att han helst hade velat ringa oss på lördag morgon och säga något i stil med att tjaa, nu är vi här! Tack för den, lille pojke, men one weeks notice var nog överraskning för mig! En positiv överraskning såklart, förstå mig rätt.
På LÖRDAGsförmiddagen mötte Sarah och jag upp Tompa och Fille och det blev ett kärt återseende! Då var det ju trots allt sju veckor sedan vi sågs senast. Det är konstigt det där med återseenden, för det känns nästan alltid som att det ändå inte var så länge sedan man sågs sist... Ja ja, i vilket fall som helst var vi mycket glada att se varandra igen och såg fram emot en fantastisk vecka i en fantastisk stad...
På LÖRDAGsförmiddagen mötte Sarah och jag upp Tompa och Fille och det blev ett kärt återseende! Då var det ju trots allt sju veckor sedan vi sågs senast. Det är konstigt det där med återseenden, för det känns nästan alltid som att det ändå inte var så länge sedan man sågs sist... Ja ja, i vilket fall som helst var vi mycket glada att se varandra igen och såg fram emot en fantastisk vecka i en fantastisk stad...
Sarah, Emma och jag var glada över att få fint besök från Sverige och vi började genast smida planer för den kommande veckan tillsammans med gänget...
... som var glada över att vara här. Sarah var glad, Filip var glad och jag var glad!
Såhär laddar vi för utgång; genom att posa lite och såklart genom att FLIPPA LITE!! ;D
SÖNDAGEN inleddes med att sova länge efter en lång och rolig natt på de hippa strandklubbarna Carpe Diem och Shoko. Vi bjöd över våra svenska vänner till vårt place, för att tillbringa en eftermiddag i lugnets tecken. I detta fall mys i sängen med Pirates-marathon (minus den sista filmen) och Chips A-hoy's cookies! Det kallar jag chill.
Efter chillsöndagen bestämde vi oss för att göra något av högre värde på MÅNDAGEN, i väntan på resten av den svenska invasionen... Vi bestämde oss för att knalla ner till stranden, för den ville vi såklart att våra vänner skulle få njuta av! Den är ju ett av våra favoritställen här i ljuva Barcelona. Inte för sandens skull (för den avskyr jag), utan för att där finns havet.
På vår väg ner till havet passade vi på att lattja lite, ta kort på den nästan alltid lika blå himlen och posa med ett av våra favoritfotoobjekt.
Sarah, Filip och Tommy njöt i fulla drag utav vad stranden hade att erbjuda; sol, fotbad, mer eller mindre ofrivillig fotografering, småprat, baguetter, yoghurt och Corona...
... tills det var dags att agera välkomstkomitté på busstationen! För vi skulle minsann få tillökning av ytterligare tres amigos suecos! Therese, Simon och John hade också bestämt sig för att besöka oss, vilket gjorde oss glada, gladare och gladast! Det kändes nästan för bra för att vara sant; fem vänner ville komma hit till Barcelona för vår skull och lyckades pricka samma datum utan att veta om det! För att träffa oss och för att uppleva vad staden har att erbjuda tillsammans med oss. Tok-underbart var ordet!
Efter en hård, varm, svettig och fantastiskt rolig natt med tokmycket dansande (lätt en av de roligaste utekvällar jag fått möjligheten att uppleva) mellan måndag och TISDAG, på störta måndagsklubben Nasty Mondays på Apolo, bestämde vi oss för att chilla på stranden... igen. Iallafall till att börja med. Där smiddes det planer på vad vi skulle hitta på på kvällen. Grillning på takterassen kändes till slut som det absolut bästa alternativet. Sarah, Therese och jag erbjöd oss att fixa pastasallad till hela drösen, om alla tog med sig eget kött och dryck. Det tyckte alla lät som en såpass bra idé att...
... de inte kunda sluta le! De kunde iallafall inte John, Therese, Simon och Sarah. För mig får de gärna le hela dagen lång. Oj, vad jag saknar er alla redan ♥
Efter mycket om och men med den mystiska tänd-gelen, som vi nog inte riktigt förstod oss på, fick grillmästar-Simon kolen att glöda och grillkvällen var i full gång! Sammanfattningsvis omgavs vi av en mysig stämning uppe på terassen, med endast IKEAs doftljus som ljuskälla. Perfekt dagen-efter-mys.
På ONSDAGEN kände nog vi alla att det var dags att hitta på något som innebar att aktivera sig mera fysiskt på något sätt. Något måste hända idag, var iallafall min tanke när jag vaknade. Sarah var lite inne på samma spår, så vi gav förslaget att knalla upp till Montjuïc med sina gamla OS-arenor och vackra utsikt. Den Svenska Invasionen var inte sen med att tacka ja till vårt förslag. Visst, de kanske inte visste bättre utan litade helt enkelt bara på oss som känner Barcelona lite bättre, utan att riktigt veta vad de gav sig in på...
... när vi samlades allihopa på Plaza Catalunya. Vissa av oss i löpardojjorna, andra i flipflop...
Vi begav oss ner under marken vid Barcelonas hjärta och hoppade på första bästa metro till Espanya. Där började klättring uppför alla trappor som leder upp till de vackra slottet (Museu Nacional d'Art de Catalunya).
De gamla OS-området hade mycket skojigt att erjuda! Mest av allt tyckte vi om att lattja runt vid foten av Telefonica-tornet. Tommy, som var för feg/högrädd för att klättra med oss upp, fick nöjet att agera fotograf. Tack Tommy för de fina bilderna du lyckades ta! ... både när vi bara satt och blickade ut över Barcelonas sydvästra områden och när vi var på väg att glida ner till dig.
¡Chicas, cuidadas eh! Simon anfaller! Lyckligtvis ingen ska skedd, så han är glad att få blicka ut över staden tillsammans med snyggingarna Sarah och Tess! Några andra snyggingar sitter där i grönskan och filosoferar om livet...
... medan vi flickor tog en kycklingsalladspaus. Efter att den ätits upp i ett nafs, var våra batterier laddade nog att kunna ta oss ner för berget igen. Då hade några otroligt härliga timmar bara flugit förbi i Montjuïcs förtrollade värld.
På vår väg nedför, lyckades jag få några av mina vänner att träna benen lite extra. Som att vi inte redan hade gjort det tillräckligt, haha... Men när jag får för mig något, så är det bäst att ni lyder, amigos queridos. Speciellt när det gäller de tillfällena jag leker fotograf, som inte direkt är min starkaste sida här i livet...
Vad skulle då kvällen ägnas åt, månntro? Efter en såpass aktiv dag borde vi kanske ta det lite lugnare, men icke. Simon, John, Sarah och jag inledde med pasta och köttfärssås hemma i grottan, för att senare möta upp med Tommy och Filip, som varit på någon bar och sett Manchester United slå Porto i CLs kvartsfinal. Då var du allt glad va, Tommy-boy? xD
Efter att John diskat och Simon torkat (som betalning för min köttfärssås), styrde vi stegen mot Born. Nästa stopp: Cactus bar, där vi avnjöt var sin Caipirinha. Nä, nu ljuger jag kanske... lite... pytte. De flesta av oss tyckte att den smakade skit, rent ut sagt. Den som ju annars är så gooooo...
Efter att John diskat och Simon torkat (som betalning för min köttfärssås), styrde vi stegen mot Born. Nästa stopp: Cactus bar, där vi avnjöt var sin Caipirinha. Nä, nu ljuger jag kanske... lite... pytte. De flesta av oss tyckte att den smakade skit, rent ut sagt. Den som ju annars är så gooooo...
... men det var ingen som var ledsen för det inte! Vår allsångskör, bestående av sju underbara skönsångare, drog glatt vidare ner till stranden för att sjunga ännu lite till och för att leka med badvaktens stol. Tjohooo, vad roligt vi hade det! Mycket skratt och mycket glädje. Det är så det ska vara när vänner bara umgås och trivs i varandras sällskap.
På TORSDAGEN blev det lugna gatan. Åtminstone på dagen och frammåt eftermiddagen, då vi plockade fram våra lite mer kulturella sidor. Det obligatoriska när man besöker Barcelona skulle besökas. Först och främst av Therese, som var här för första gången. Känslan att få uppleva Barcelona tillsammans med en person som får uppleva staden för första gången är en skön känsla. Jag är glad att jag fick vara en del av ditt första Barcelonabesök, kära Therese!
¡La Sagrada Familia! De obligatoriska bilderna på både den nya och den gamla delen skulle tas. Som om jag inte har foton på den sedan innan, från de fyra tidigare gångerna jag har varit här i BCN, haha... och ändå tar jag nya. Obligatoriska var ordet.
Med sorg i våra hjärtan konstaterade vi att denna torsdagskväll i april var den sista med gänget. Oj, det där lät väldigt sentimentalt och som att vi aldrig skulle ses igen, men så är ju inte fallet som tur är!
För att ge våra svenska vänner en så bra avslutning som möjligt på deras vistelse, tog vi med dem till vår favoritrestaurang so far; Al Passatore. Där har de garanterat den godaste pizzan jag någonsin har ätit! Den godaste Lambruscon också för den delen. Mamma, du skulle älska den!
Efter en fin sista måltid och en härlig förfest i vår håla, tog vi första bästa taxi med destination Shoko. Där blev det ett par timmars vilt dansande, tills de stängde kl 3 och vi var lagom slutkörda, fast på ett skönt sett. Vi knallade ner de få metrarna till strandkanten och satte oss ner för att fortsätta allsången där vi slutade föregående kväll. Denna kväll gjorde dock tröttheten sig påmind lite tidigare än kvällen innan, så vi bestämde oss snart för att åka hem. Var och en till sig, efter en sista godnattkram...
För att ge våra svenska vänner en så bra avslutning som möjligt på deras vistelse, tog vi med dem till vår favoritrestaurang so far; Al Passatore. Där har de garanterat den godaste pizzan jag någonsin har ätit! Den godaste Lambruscon också för den delen. Mamma, du skulle älska den!
Efter en fin sista måltid och en härlig förfest i vår håla, tog vi första bästa taxi med destination Shoko. Där blev det ett par timmars vilt dansande, tills de stängde kl 3 och vi var lagom slutkörda, fast på ett skönt sett. Vi knallade ner de få metrarna till strandkanten och satte oss ner för att fortsätta allsången där vi slutade föregående kväll. Denna kväll gjorde dock tröttheten sig påmind lite tidigare än kvällen innan, så vi bestämde oss snart för att åka hem. Var och en till sig, efter en sista godnattkram...
Enda planen för FREDAGEN var väl egentligen, förutom Invasionens hemresa, en "gemensam frukost"...
... och oj, så gemensam den blev. Grabbarna sänker resans sista bärs(?) med var sin pizza på första bästa uteservering och vi flickor sitter med våra tonfiskbaguetter några meter bort. Snacka om mysigaste gemensamma frukosten ever... NOT! (Ursäkta ironin, mina herrar).
Egentligen hade vi inget att klaga på, där vi satt vid havet och hjälpte Therese med att suga in den, för hennes del, sista spanska vårsolen! Helt underbart förmiddagsväder i ljuva Barcelona, de lugna vågornas kluckande mot strandkanten och tre tjejer som för varandra är några utav de allra bästa. Säg mig, vad finns där att klaga på?
Therese var allt lite dyster över att behöva åka hem och jag var allt lite dyster över att behöva säga hejdå till henne och de andra. I hate goodbyes, men jag överlever. Snart åker vi ju hem, a bit sad but true... Jag kommer njuta utav varje sekund som jag har kvar här i den spanska värmen.
AVSLUTNINGSVIS vill jag bara tacka er, Den Svenska Invasionen, för att ni faktiskt kom hit för vår skull. Jag förstår att ni kom hit för självaste Barcelonas skull också, men något säger mig att just Barcelona inte skulle vara det självklara valet om det inte var så att vi var här. Am I right?
Det är svårt att beskriva hur glada Sarah och jag var av att ha er alla här samtidigt och vi hoppas att ni känner ungefär samma. Vårt mål var ju trots allt att ni skulle få en minnesvärd tid här i den stad Sarah och jag älskar mest. Vi har pratat mycket om just detta och om hur ni lyckades att pricka in samma datum i kalenderna allihopa. Det måste vara, hmm... ödet. Just det.
Det är svårt att beskriva hur glada Sarah och jag var av att ha er alla här samtidigt och vi hoppas att ni känner ungefär samma. Vårt mål var ju trots allt att ni skulle få en minnesvärd tid här i den stad Sarah och jag älskar mest. Vi har pratat mycket om just detta och om hur ni lyckades att pricka in samma datum i kalenderna allihopa. Det måste vara, hmm... ödet. Just det.
Gracias amigos, för att ni ville vara en del av vårt största äventyr hittills! Nunca lo me voy a olvidar...
Förresten så har ju träningen lyst lite med sin frånvaro här, det är inget jag sticker under stolen med. Vad jag däremot kan kontra med är att vi GÅR hela tiden här nere. Det är otroooligt sällan vi tar en taxi eller åker tunnelbana. Dessutom har förskylning härjat här i grottan och svenska vänner har kommit och gått likt gäster på ett vandrarhem. Nu ska det dock bli ändring sista veckan och jag lovar mig själv att besöka gymmet så mycket som möjligt sista månaden. Dels för att jag har bodypump- och cykelabsinens, dels för att jag äter på tok för mycket jämfört med jag gör av med och sist men inte minst för att jag har blivit tilldelad två fasta pass/vecka på Sportlifes 10 veckor långa sommarschema! En BP och en Cykel 45. Nu gäller det att fila rejält på formen fram till vecka 26, så att den är på topp när det schemat drar igång! Peppad. Det är vad jag är, för jag saknar att instruera.
Dagens track är en av det grymmaste tränings-/partylåtarna just nu, som jag sprang till i parken häromdagen...
Förresten så har ju träningen lyst lite med sin frånvaro här, det är inget jag sticker under stolen med. Vad jag däremot kan kontra med är att vi GÅR hela tiden här nere. Det är otroooligt sällan vi tar en taxi eller åker tunnelbana. Dessutom har förskylning härjat här i grottan och svenska vänner har kommit och gått likt gäster på ett vandrarhem. Nu ska det dock bli ändring sista veckan och jag lovar mig själv att besöka gymmet så mycket som möjligt sista månaden. Dels för att jag har bodypump- och cykelabsinens, dels för att jag äter på tok för mycket jämfört med jag gör av med och sist men inte minst för att jag har blivit tilldelad två fasta pass/vecka på Sportlifes 10 veckor långa sommarschema! En BP och en Cykel 45. Nu gäller det att fila rejält på formen fram till vecka 26, så att den är på topp när det schemat drar igång! Peppad. Det är vad jag är, för jag saknar att instruera.
Dagens track är en av det grymmaste tränings-/partylåtarna just nu, som jag sprang till i parken häromdagen...
... enjoy!
To my loved ones back home-home; AMOR, BESOS Y ABRAZOS ♥
La aventura sigue...
Nu, mina vänner, har halva tiden utav vår vistelse passerat utan att visste ordet av! 6,5 veckor av totalt 13 hade i torsdags sprungit förbi med en väldig fart. Spontant känns det som att det lika gärna kunde ha varit igår som vi satt på planet ner hit, men å andra sidan känns det inte så... När jag tänker tillbaka på allting vi har gjort och fått uppleva hittills och på människor vi har lärt känna, känns 6,5 veckor helt realistiskt. Framförallt när jag tänker på hur livet brukar se ut för mig hem-hemma, dvs. i Sverige, känns det som att det var två och en halv evighet sedan jag var där senast. Jag har ju skaffat mig ett liv här nu. Visserligen ett ganska slappt liv, men ett fantastiskt härligt liv. Tanken var ju att med lite tur kunna få någon typ av jobb, men det verkar som bekant smått omöjligt, det ska gudarna veta. Då kanske vissa tycker attt tre månader låter som en väldigt lång period till endast njutning, men vi har kommit fram till följande: Efter tre mycket tuffa och krävande år på gymnasiet (visst, det var tre roliga år också!), känner vi att vi är värda att njuta av vår absoluta favoritstad och allt vad det innebär. Det är helt enkelt ett sätt för oss att ladda upp energifattiga batterier inför det som komma skall till sommaren och vintern. För mig är detta en tidig semester, för jag vet att jag knappt kommer få någon sådan i sommar, då jobb på cafét kommer uppta det mesta av min tid. Till hösten är tanken att jag ska aktivera pluggdelen av hjärnan igen, då jag har sökt Spanska Grundkurs 2 på Universitetet, på heltid i en termin. För att hitta motivationen till att börja plugga igen så behöver jag få leva och njuta. Sist men inte minst är dessa tre månader ett utmärkt tillfälle för mig att få öva och bli bättre på spanska, då mitt mål ju är att en dag kunna prata det flytande. Att få leva i språket var ju en av de största anledningarna till att jag åkte hit överhuvudtaget... och det är precis vad jag gör.
Sarah och jag tog en härlig strandpromenad häromdagen och det var mycket som fångade vår uppmärksamhet...
... och vi blev som små barn igen när vi fick syn på spindelnätet! Våra klätterinstinkter sa genast till oss att börja...
... lattja runt hejvilt i det stora nätet!
Istället för att sätta oss på sanden, gick vi ut på en slags stenpir. Vi hittade några stenar nära vattnet som såg inbjudande ut och bredde ut våra godsaker. För ett ögonblick fick jag känslan av att sitta hem-hemma på en klippa på Rävholmen, där jag spenderat många soliga sommardagar. Jag blundade och välkomnade känslan, men den försvann ganska fort igen när jag insåg att det här är nog snäppet bättre en Rävholmen; att sitta på en sten i Barcelona, med fötterna i Medelhavet.
¡Mi kycklingsallad es su kyckligsallad!
... gå på musikal! På onsdagkvällen besökte vi Barcelona Teatre Musical, för att beskåda och lyssna till La Bella y La Bestia. (Skönheten och Odjuret, för er som inte behärskar spanska språket särskilt väl.) Tråkigt nog var det strikt förbjudet att fotografera under föreställningen...
... men här får ni iallafall ett litet "smakprov" från YouTube.
Musikalen var helt underbart vacker. Om jag skulle beskriva den med ett ord skulle det vara gåshud.
Men så mycket mer än vad ögat ser, ser dom hos varann.
... leka åsna, bada fötterna vid strandkanten och ta fina kort med Paulines kamera. De hittar ni så småningom på Facebook!
Fina drinkar med fina flickor, det är livet... ♥
Sarah och jag fick i fredags den briljanta idén att göra vår egen Tortilla. Medan världens duktigaste Sarah hängde tvätt på terassen, var jag i full gång med att laga mitt livs första Tortilla, bestående av 9 ägg, 3 potatisar, 1 lök och salt. Resultatet blev kalasbra och kalasmumsigt och givetvis kommer det bli mer hemmagjorda tortillas!
Sarah och jag tog en härlig strandpromenad häromdagen och det var mycket som fångade vår uppmärksamhet...
... och vi blev som små barn igen när vi fick syn på spindelnätet! Våra klätterinstinkter sa genast till oss att börja...
... lattja runt hejvilt i det stora nätet!
I måndags hade vi en utav de absolut härligaste dagarna hittills. Sarah jag hade redan dagen innan bestämt oss för vad vi skulle hitta på; miniutflykt till stranden bortom Port Olímpic, med kyckligsallad! Vi snörade på löparskorna och knallade iväg, efter att ha förberett den mumsigaste kycklingsalladen ever...
Istället för att sätta oss på sanden, gick vi ut på en slags stenpir. Vi hittade några stenar nära vattnet som såg inbjudande ut och bredde ut våra godsaker. För ett ögonblick fick jag känslan av att sitta hem-hemma på en klippa på Rävholmen, där jag spenderat många soliga sommardagar. Jag blundade och välkomnade känslan, men den försvann ganska fort igen när jag insåg att det här är nog snäppet bättre en Rävholmen; att sitta på en sten i Barcelona, med fötterna i Medelhavet.
¡Mi kycklingsallad es su kyckligsallad!
Vi har ju haft fint besök från Sverige också! Vår underbara vän Pauline från Floda kom och besökte oss från måndag till fredag den här veckan. De få dagarna tillsammans med henne gick alldeles för snabbt, men vi hann ändå med en hel del trevliga saker, så som shopping, god mat, partajja, sola och...
... gå på musikal! På onsdagkvällen besökte vi Barcelona Teatre Musical, för att beskåda och lyssna till La Bella y La Bestia. (Skönheten och Odjuret, för er som inte behärskar spanska språket särskilt väl.) Tråkigt nog var det strikt förbjudet att fotografera under föreställningen...
... men här får ni iallafall ett litet "smakprov" från YouTube.
Musikalen var helt underbart vacker. Om jag skulle beskriva den med ett ord skulle det vara gåshud.
Men så mycket mer än vad ögat ser, ser dom hos varann.
Eftersom strandpromenaden är ett utav våra favoritställen, ville vi självklart att Pauline skulle få uppleva den. Fler än vi verkar ha den som ett favoritställe, då hela promenaden kantas utan hundratals människor. Den tanken för mig vidare till något jag konstaterat för mig själv ett oräkneligt antal gånger under vistelsen; att Barcelona är överbefolkat. Överallt kryllar det av människor, likt myror i en myrstack. Slutsats: Barcelona är helt enkelt en populär plats att vara...
... men i vilket fall som helst så hann vi under tiden...
... men i vilket fall som helst så hann vi under tiden...
... leka åsna, bada fötterna vid strandkanten och ta fina kort med Paulines kamera. De hittar ni så småningom på Facebook!
Fina drinkar med fina flickor, det är livet... ♥
Sarah och jag fick i fredags den briljanta idén att göra vår egen Tortilla. Medan världens duktigaste Sarah hängde tvätt på terassen, var jag i full gång med att laga mitt livs första Tortilla, bestående av 9 ägg, 3 potatisar, 1 lök och salt. Resultatet blev kalasbra och kalasmumsigt och givetvis kommer det bli mer hemmagjorda tortillas!
Förutom ovanstående aktiviteter har vi bland annat hunnit med att äta världens godaste pizza. Närmare bestämt tre gånger, på Al Passatore i det mysiga kvarteret Born. Vi har också varit på spansk bio för första gången i våra liv, Sarah och jag. Vi såg såklart en spansk film utan text; Mentiras y Gordas. Väldigt deprimerad film, som handlar mestadels om fest, droger, sex och relationer. På ett sätt har den ett bra budskap, då den får tittarna (åtminstonde mig) att äcklas på allt som har med droger att göra. Bra är kanske inte bästa sättet att beskriva filmen, men jag är ändå glad att vi såg den. Jag förstod det mesta som sades och det fick mig att känna att jag är nog duktigare på spanska än vad jag själv tror.
Avslutningsvis vill jag dela med mig av Sarahs och min favoritlåt just nu, som det sjungs flitigast på. Målet var att kunna hela texten utantill. Det målet är nu uppnått! Nu återstår det bara att lära oss koreografin... vår egen alltså, som det filas flitigt på och som snart är klar!
Avslutningsvis vill jag dela med mig av Sarahs och min favoritlåt just nu, som det sjungs flitigast på. Målet var att kunna hela texten utantill. Det målet är nu uppnått! Nu återstår det bara att lära oss koreografin... vår egen alltså, som det filas flitigt på och som snart är klar!
Igår fick vi Sverigebesök åter igen, utav Filip och Tommy! De ska spendera sin absolut första vecka i Barcelona och vi är glada att de är här. Imorgon kommer ännu flera vänner; Simon, John och Therése! Tjohoo, hela fem vänner från hem-hemma! Kan det bli mycket bättre än så? Tveksamt. Sarah och jag smider planer på vad vi ska hitta på med hela drösen för att de ska få en så minnesvärd och så lyckad vecka som möjligt. Nu är det hög tid att sätta planerna i handling! Mer om hur det gick i kommande inlägg, för nu ska vi iväg och ha the time of our lives...
Det är många jag saknar där hemma, speciellt er, min älskade familj! Som sagt har jag det fantastiskt bra här nere och känner mig som hemma, men nu har nedräkningen börjat. Nu är det bara 6 veckor kvar tills vi ses, men jag ska njuta av varje dag som är kvar här.
¡AMOR PARA VOSOTROS, LOS QUE QUIERO LO MÁS! ♥
Det är många jag saknar där hemma, speciellt er, min älskade familj! Som sagt har jag det fantastiskt bra här nere och känner mig som hemma, men nu har nedräkningen börjat. Nu är det bara 6 veckor kvar tills vi ses, men jag ska njuta av varje dag som är kvar här.
¡AMOR PARA VOSOTROS, LOS QUE QUIERO LO MÁS! ♥
Läget i Lyckliga Landet
Hej alla glada! Här kommer en uppdatering av läget här nere i BARCELONA! Jag vet att det var ett tag sedan jag delade med mig av någonting här, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge...
Inte en enda droppe regn hade fallit på en hel månad, tills häromdagen... Surt värre. Vi som har blivit så bortskämda med det underbara, soliga, varma värdet här. Men sådan tur kan väl ingen ha; att slippa regn tre månader i streck! Det har ju varit så underbart att kunna käka frulle på terassen i solen varje dag. Nu har det gått fyra dagar utan att vi har kunnat göra det. Bortskämda var ordet...
... men vi har hört från säkra källor att efter regnet kommer solsken och efter fyra dagars regnande kommer värmen. Låt oss hoppas på det.
Så... vad har vi haft för oss sen sist? Jag skulle kunna beskriva det med ett ynka ord: levt. Vad levt innebär kan ni få en smak av här, genom att titta på våra underbara bilder! Det sägs ju att en bild säger mer än tusen ord, men jag tänker ändå hjälpa dem lite på traven...
Inte en enda droppe regn hade fallit på en hel månad, tills häromdagen... Surt värre. Vi som har blivit så bortskämda med det underbara, soliga, varma värdet här. Men sådan tur kan väl ingen ha; att slippa regn tre månader i streck! Det har ju varit så underbart att kunna käka frulle på terassen i solen varje dag. Nu har det gått fyra dagar utan att vi har kunnat göra det. Bortskämda var ordet...
... men vi har hört från säkra källor att efter regnet kommer solsken och efter fyra dagars regnande kommer värmen. Låt oss hoppas på det.
Så... vad har vi haft för oss sen sist? Jag skulle kunna beskriva det med ett ynka ord: levt. Vad levt innebär kan ni få en smak av här, genom att titta på våra underbara bilder! Det sägs ju att en bild säger mer än tusen ord, men jag tänker ändå hjälpa dem lite på traven...
Mina flickor är fina flickor och de tycker om solen, när vi promenerar bort mot metron för att betala andra hyran...
Vid Arc de Triomf finns en metrohållplats. Men bågen är så mycket mer än så. Exempelvis så fungerar den även som hatt eller som en spännande sak att bara titta rakt upp i. Sarah är glad för att hon får bära en sådan tjusig hatt.
Utsikten från nionde och högsta våningen av El Corte Inglés på Plaza Catalunya är sagolik. Där uppe åt vi god, men dyr, mat. En sak är säker; maten är inte det enda man betalar för när man sitter där uppe...
... men himmelskt vackert är det. Ingen kan säga något annat.
På väg upp mot det sistnämnda, knallade vi förbi en utav mina favoritbutiker på Gràcia, nämligen Replay. Tyvärr är det strikt förbjudet att fotografera där inne, men jag smygfotade ändå två (klickbara) bilder. Där inne finns en önskedamm, en fontän, vackra insektsfigurer i taket över barnavdelningen, stora ljusa fönster och inte minst otroligt fina kläder. Synd att inte plånboken är tjockare alltså...
Efter att ha strosat runt i något slags drömliknande tillstånd inne i Replaybutiken, fortsatte vi upp till vårt verkliga mål...
... La Pedrera, eller Casa Milà som det också kallas, eftersom Gaudí fick i uppdrag att designa huset åt makarna Míla under tidigt 1900-tal.
Sarahs och min favoritplats är såklart taket, med alla dess skorstenar. Alla designade på sitt unika vis och alla designade på...
Sarahs och min favoritplats är såklart taket, med alla dess skorstenar. Alla designade på sitt unika vis och alla designade på...
... det viset att vi gärna lekte runt med kameran i högsta hugg!
SarahHjärtaOliviaSarahHjärtaOliviaSarahHjärtaOliviaSarahHjärtaOliviaSarahHjärtaOlivia
Sarah känner sig mycket stolt över att ha pussat La Sagrada Familia och Tibidabo ser fin ut här nerifrån också. Taket längst ner i La Pedrera är så vackert att jag vill ha ett sådant i mitt rum. Annars är det fräckt att fotografera både nerifrån och uppifrån i La Pedrera, men jag och Sarah var mer nyfikna på vad som gömde sig i skorstenarnas inre. Tittut!
Te lo he dicho antes; ¡te amaré para siempre! No puedo decirlo demasiadas veces ♥
Sarah lyssnar likt en uppmärksam turist på vad den lilla ljudspelaren hade att säga. Samtidigt kikade hon ut på Gràcia och ett utav Gaudís andra mästeverk; Casa Batlló. Det huset med den magnifika fasaden har vi knallat förbi allför många gånger utan att gå in, med anledningen att det kostar 16 euro! Tänk på hur dyr euron är nu. Just det.
Vårt trapphus är ett underbart ställe med ofantligt många möjligheter. Båda ofarliga och kanske lite mer farliga. Såhär roligt hade vi det iallafall en lördagskväll i mars...
... och som sagt, jag tror inte att det behövs sägas så mycket mer. Enjoy mina (klickbara) bilder!
(Förresten en av de lyckligaste kvällarna hittills. Lätt. Underbart att få leka runt och bara njuta av det.)
Vårt gym Holmes Place är ett trevligt place. I måndags bestämde Sarah och jag oss för att starta veckan på bästa sätt - genom att träna. Medan Sarah studsade upp och ner på en stepbräda i stora salen, rockade jag loss i spinningsalen intill. Resans första RPM-pass och nog det bästa passet jag varit på hittills på HP. Vad jag inte kom underfund med under passet var om Mr. Instruktör nämnde vilken release vi cyklade till. Slutsats; han sa nog aldrig det. Därför kollade jag upp det hemma efter passet och kom fram till att han hade blandat låtar hej vilt från olika releaser. En låt från så tidigt som RPM 11, som fick mig att cykla järnet, var den här. Riktigt snabb, riktigt svettig, riktigt pepp.
Efter passen konstaterade vi att vi båda var genomsvettiga, tomatröda i ansikten och hade haft var sin givande träningsupplevelse. Båda fick sig i och med detta även var sin rejäl utmaning; Sarah fick plocka fram sina sexy moves, när Ms. Instruktör vill ser mera av det. Jag fick vara så god att köra skiten ur mig själv med första RPM-passet på... oj, jag vet inte hur länge.
Nu till det väsentliga med denna del utav inlägget - rundvandringen på el gimnasio. Här finns väl egentligen inget speciellt jämfört med andra gym, men det är snyggt...
... och det finns både vanlig bastu liksom ångbastu (även kallad Minttu-bastu av Sarah y yo, då det luktar precis som Minttu så fort dörren öppnas. Helt sant och supercoolt.) De privata duschbåsen är lyxiga. De innehåller både shampo och duschtvål, men det bästa av allt är ju att inte behöva ta med sig egen handduk. Dessa delas ut i receptionen, en stor och en lite vid varje besök, som efter passet slängs i tvättinkastet. Galet smidigt må jag säga.
Klart att det finns solarie också... och massa speglar...
... både små och jättestora. Så stora att både Saris och Olli får plats i dem!
Jag passade på att smygfota några bilder på pågående pass i stora salen och spinningsalen. Spiraltrappan upp från omklädningsrummen och salarna till entréplan och gymmet, har ett tak som är riktigt nice. Hela anläggningen, som även har en bassäng(!) för vattenaktiviteter, är väldigt fräsch faktiskt. Prisvärd och fräsch.
¡Una noche con Caipirinhas...
... es una noche buenissima! ♥ ♥ ♥
(Mamma! Jag har hittat likadana örhängen som jag köpte när du och jag var här! Du kommer väl ihåg hur ledsen jag blev när jag tappade det ena i Stockholm? Gissa hur glad jag blev när jag såg dem på stan?! Jippiii!)
... och så vad det där med bad. Sarah och jag hade dyrt och heligt lovat oss själva och varandra att bada innan april tog sin början. Med sisådär fem dagar kvar av mars började det regna... och regna... och regna. April närmade sig med stormsteg och attans, tänkte vi. Där inte sagt att vi skulle ge oss. Aldrig. 31 mars var ett faktum och ner öste regnet. Med beslutsamma steg traskade vi de 15 minuterna ner till stranden och ner öste regnet. Utan att tveka slängde vi av oss kläderna och ner öste regnet. Men oj, vad vi badade!
Olivia i Medelhavet x 4
Sarah i Medelhavet x 4
Vi har badat i mars, haha!
Museu d'Art Contemporani... (MACBA)
... var ett mycket intressant ställe, som vi besökte i onsdags. Översatt till svenska skulle det heta något i stil med Museet för nutida konst. En av de första tankarna när vi kom in var att hur i hela fridens namn är detta konst? Fast sedan kom det över mig; vem bestämmer egentligen vad som är konst? Vad som helst kan väl vara konst, eller?
Här fanns i vilket fall som helst allt ifrån en blandning av choklad och papper till tavlor och rum(!) med diverse sexställningar. Lägg därtill halvfyllda colaflaskor med knepiga inskriptioner och en förstörd säng på en vägg. How weird is that? Weird, loco, you name it. Även om jag inte ett dugg förstår mig på de där som kallar sig konstärer, var det ändå en spännande upplevelse i sig. Kul att få känna sig lite kulturell ibland.
Konst?
Efter museet blev det en välbehövlig matpaus på Plaza Catalunya. Där intogs bl.a. mumsig tortilla och ännu mumsigare vaniljbullar!
Samma dag köpte jag skorna som jag har gått och tallat på varje gång jag gått förbi den där butiken, men ändå inte unnat mig. Äntligen är de mina, de blänkande skorna av märket Gola, i min favoritfärg dessutom! (... och pappa lilla, jag vet att du diggar det märket! Visst är det urläckra?)
Oj, kära nån vad långt detta inlägget blev. Sådan smäll får jag helt enkelt ta när jag skriver så sällan. Stor guldstjärna till dig som kommit såhär långt!
Förresten, så är det helt klart värt att det tar sådan tid varje gång jag sitter här, för jag vet att några enstaka själar där ute gärna följer mitt liv här i Barcelona. Det är jag oerhört glad och stolt över, att kunna skriva något som kan betyda något för andra...
... men från och med nu ska jag, både för min egen och er skull, uppdatera bloggen lite oftare. Då behöver det ju inte ta tre dagar att skriva ett inlägg.
Kärlek från mig till er ♥
One more time we're gonna celebrate och få paket!
I fredags fick jag en glad överraskning i postfacket; en avi med information om paketet som mamma och pappa skickade iväg från Sverige i måndags! Visserligen visste jag delvis vad paketet skulle innehålla, men det kändes ändå som rena julafton när jag fick slita upp paketet, efter att ha hämtat det på det mäktiga postkontoret nere i hamnen. Trots klädd i endast bikini och shorts på terassen, blev jag som ett barn på julafton... Hade mamma slängt ner någon "överraskning" månntro? Självklart hade hon det, min älskade mamma. Två Marabou 200 gram och mitt favorit-te, Goji/Havtorn. Tack snälla, du är underbar. Ska bara se till att inhandla en tekula till vår inte-så-välutrustade lägenhet...
Utöver dessa godsaker hade hon, på beställning från sydligare breddgrader, också packat ner...
Utöver dessa godsaker hade hon, på beställning från sydligare breddgrader, också packat ner...
... mina kära spinningskor (som jag med sorg inte lyckades knö ner i resväskan när jag åkte hit), fyra böcker som jag inte hann få på posten innan jag åkte, en handduk, Falu Rågrut och 1årspresenten till lilla Joël.
Ni anar inte hur glad jag blev för dessa saker! Än en gång: tack älskade mamma och pappa! Ni har förmågan att förgylla min tillvaro trots 200 mils avstånd...
I fredags kväll gjorde Sarah och jag något nördigt (nördigt är okej när man är bortrest såhär!); Harry Potter-marathon. Innan avresa, tankade jag ner de fem filmerna (extended versions), men tanken då var inte att se alla på rad, but that's how we did it. Vi kom på idén rätt sent på kvällen, dvs. runt 23tiden och räknade ut att vi skulle vara i mål någon gång runt 14tiden dagen därpå (matpauser inräknade). Filmerna är i snitt ca 2,5 timmar långa och redan under andra filmen, kände jag mig trött i ögat, men jag skulle inte ge mig. Icke.
Klockan visade nästan 05.00 när vi efter andra filmen knallade upp på terassen för att få frisk luft. Ny energi skulle vi också skaffa oss, i form av lite pestopasta, äpple, några skorpor med marmelad och givetvis choklad. Under nattens gång intog vi även en hel del flytande föda i form av Knorrs kycklingsoppa, kaffe, te och vatten. Vårt marathon var en rejäl utmaning, men jag är glad och stolt över att vi lyckades... fast nu ljuger jag kanske... lite... pytte. När klockan, efter fyra filmer, visade 10.30, pallade vi inte mera. Med tunga ögonlock kröp vi ner i våra sängar och sov 4 timmar, till kl 15. Då hade Emma och Jens varit uppe ett tag och de förkunnade för oss att det är molnigt och kallt ute så ni behöver inte känna ångest. Då kunde vi med lätta hjärtan stiga upp och fixa ännu mera att äta, för att orka se den femte och sista filmen också! Gött mos, vilken timing för marathon!
Klockan visade nästan 05.00 när vi efter andra filmen knallade upp på terassen för att få frisk luft. Ny energi skulle vi också skaffa oss, i form av lite pestopasta, äpple, några skorpor med marmelad och givetvis choklad. Under nattens gång intog vi även en hel del flytande föda i form av Knorrs kycklingsoppa, kaffe, te och vatten. Vårt marathon var en rejäl utmaning, men jag är glad och stolt över att vi lyckades... fast nu ljuger jag kanske... lite... pytte. När klockan, efter fyra filmer, visade 10.30, pallade vi inte mera. Med tunga ögonlock kröp vi ner i våra sängar och sov 4 timmar, till kl 15. Då hade Emma och Jens varit uppe ett tag och de förkunnade för oss att det är molnigt och kallt ute så ni behöver inte känna ångest. Då kunde vi med lätta hjärtan stiga upp och fixa ännu mera att äta, för att orka se den femte och sista filmen också! Gött mos, vilken timing för marathon!
Kl 07.30, efter tre filmer med endast matpauser emellan, tog vi oss upp på takterassen för att inandas ännu mera frisk luft. Passade även på att knäppa av några (klickbara) bilder på den pågående soluppgången. Fint och fridfullt var det.
Förrförra veckan var IFK Göteborg på träningsläger här i Barcelona och förra söndagen var deras sista dag här. Eftersom Jens känner några i laget, fick vi tillfälle att träffa dem ute. Jag bekantade mig med ett fåtal utav spelarna, vilket var mycket trevligt! Förra veckan var det Gefle IF's tur att vara i Barcelona på träningsläger och igår var deras sista dag här. Eftersom Jens känner självaste J. Berg, som nu spelar uppe i Gävle, tog vi tillfället i akt att träffa honom. Endast D. Theorin i laget hade lust att följa med ut och roa sig tillsammans med oss andra, men vi var inte ledsna för det! Vi hade en riktigt trevlig kväll tillsammans med Berg och Theorin, på två mysiga barer längs strandpromenaden.
När Gefle kommer till Göteborg för att möta Blåvitt, är det jag och Sarah som knallar oss till nya Gamla Ullevi och ser matchen. Var så säkra. Hihi.
När Gefle kommer till Göteborg för att möta Blåvitt, är det jag och Sarah som knallar oss till nya Gamla Ullevi och ser matchen. Var så säkra. Hihi.
One more time we're gonna celebrate. Oh yeah!
AMOR / Señorita Olivia
Söndagsutflykt och jobbsökande. Glädjerop och suck.
I söndags blev det en riktig söndagsutflykt för vår del. Vi tog oss ner under marken vid vår metrostation Arc de Triomf, åkte till Plaza Catalunya, där vi bytte till någonting mer tågliknande som tog oss till ändhållplatsen - Avinguda del Tibidabo. Nu var vi väldigt långt upp och utsikten var fantastiskt vacker, men längre upp skulle vi och...
Uppe på Tibidabo står Jesus och vakar över Barcelona. Han sträcker ut armarna som om han välsignar hela den stora staden samtidigt. Kyrkan där uppe är otroligt mäktig och Sarah känner sig välkommen. Uppe på toppen finns även en nöjespark, men där kände vi inte för att roa oss. Så mogna är vi...
(Klickbara bilder)
Mina älskade rumskamrater Jens, Emma och Sarah, tar en skön paus på trappan. I solen såklart.
Vi var inte sena med att ta fram kameran så fort vi såg den underbara utsikten, över en underbar stad. Fast fotoobjekten är väl ganska underbara de också? Hihi.
YO Y MI AMOR; te amaré para siempre <3
(Klickbara bilder)
Barcelona är otroligt vackert och jag trivs här. Staden är mitt hem nu, åtminstone under tre månader. 25 maj åker vi hem-hem. Tre månader är tillräckligt lång tid för mig att få kalla denna underbara omgivning för hemma. For now. Kanske får jag kalla Barcelona för hemma återigen. Som det känns i hjärtat nu så är svaret ja, jag vill bo här igen.
Mitt i smeten - där bor vi.
Jesus ville också vara med och posa med oss. Eller det var nog tvärtom. Ja, så var det nog. Vi ville posa med honom som har hela Barcelona under sitt beskydd.
För er som har undrat och undrat, kan jag nu informera om att jag har sökt jobb på sju ställen hittills. Hur många av ställena tror ni behövde folk? Ninguno (dvs. inget). Jag är inte alls förvånad med tanke på att jag hört från alla håll och kanter här nere att det är heeelt omöjligt att få jobb i Barcelona nu! Testa och sök till de svenska företagen M eller T, för de anställer "alla". Okej, tänkte vi. Då testar vi det. Tror ni det fanns några jobb där? Såklart det inte gjorde. Visst kan jag lämna mitt CV hos så många som möjligt och "sälja mig själv", men innerst inne känns det rätt lönlöst. Men det är klart, lämnar man ingenstans så får man absolut inget jobb. Lämnar man på många ställen finns en chans till jobb, om än väldigt liten... I'm not gonna stop looking, I promise. No terminaré buscar, os prometo.
Självklart hoppas vi på att få någon typ av jobb så snart som möjligt. Både för att ge extra näring åt plånboken och för att lära oss mera spanska. Får vi inget jobb får vi helt enkelt prata massa spanska ändå (tro mig, det gör vi redan!) och fortsätta med det vi är allra bäst på - bara njuta av att vara här, leva livet och sedan bevara alla upplevelser i våra hjärtan. För alltid.
Save me from being confused / Kram O.
Självklart hoppas vi på att få någon typ av jobb så snart som möjligt. Både för att ge extra näring åt plånboken och för att lära oss mera spanska. Får vi inget jobb får vi helt enkelt prata massa spanska ändå (tro mig, det gör vi redan!) och fortsätta med det vi är allra bäst på - bara njuta av att vara här, leva livet och sedan bevara alla upplevelser i våra hjärtan. För alltid.
Save me from being confused / Kram O.
Stranden och terassen - två favoritställen!
En kvarts gångavstånd från vår lägenhet ligger stranden och havet. Igår var vi där. I förrgår med. I torsdags med. Ja, vi har såpass underbart väder att vi kunde vara nere vid stranden tre dagar i rad. Idag hade vi också kunnat vara det, om det inte vore för att vi skulle göra något helt annat. Mer om det en annan dag...
I torsdags gick vi ner till stranden för att känna på vattnet för första gången, Sarah och jag. Förberedda på att det skulle vara svinkallt, snörade vi av oss skorna och tog våra första steg i sanden. Kall sand. Med tanke på att klockan nästan var kväll så var väl inte det så konstigt egentligen. Varmare kommer den dock att bli, tro mig. Så varm att det ska vara svårt att stå på samma ställe en längre stund... Snart så.
Vi fortsatte i vilket fall som helst ner till det blågrönskimrande havet för att svalka fötterna... och det var inte svinkallt! Om solen fortsätter att visa sig så dröjer det nog inte många veckor tills vi kan doppa mer än bara fötterna!
Fredagen var en händelserik dag och innehöll först ett strandbesök. Det blåste ganska mycket, så det blev inte så mycket solande för vår del. Däremot låg vi och myste vi med våra filtar från IKEA och åt choklad. Läste lite gjorde vi också...
Känslan vi har här nere av det inte måste hända något hela tiden för att vi ska vara nöjda är riktigt skön. Det är underbart att bara vara här och uppleva Barcelona på alla sätt och vis. Vi är nöjda med att ta dagarna som de kommer helt enkelt och njuta av varje sekund. Det känns skön... t.
När det är 25 grader kan man strosa längs hamnen tills man stöter på Cristóbal Colón.
Äta gourmetmiddag och dricka Lambrusco kan man göra när man har en sådan fin takterass som vi har.
Senare på fredagskvällen, efter en underbar måltid under solnedgången, vankades utgång till Catwalk. En nattklubb nere vid havet och Port Olimpic. Sägs vara en av Barcelonas absoluta topklubbar, men vi är alla överrens om att det finns klubbar i Göteborg som är minst lika bra. Varför den finns i klubblistans topskikt är svårt att säga. Kanske för att basen är så hög att det surrar i byxbenen? Kanske för att det finns en DJ på toaletten? Vad vet jag?
I går, lördag, gick jag och klurade lite om på det är något jag saknar här nere. När jag hade klurat färdigt hade jag listat upp sex saker, utan inbördes ordning.
Jag saknar:
- Sportlife
- Att köra bil
- Friheten att kunna dricka vatten ur kranen
- Friheten att kunna köpa knäckebröd typ var som helst
- Mina svenska vänner, speciellt Simon
- Familjen
Nu innebär det inte att jag inte kommer överleva 10 veckor till utan dessa "saker". Jag saknar dem/er mycket, men som sagt, jag överlever! Det är ju inte så att sakerna försvinner under tiden jag är borta...
... och när man åker bort i tre månader så får man räkna med att behöva sakna vissa saker och framförallt behöva kliva ur sin comfort zone. Lär man sig att göra det, tror jag att man växer som människa. Genom att lösa problem som kan uppstå när man inte längre kan luta sig och mor och far på samma sätt som man kan hemma. Problem som kan uppstå när man plötsligt bor själv, eller med sina vänner rättare sagt. Än så länge har det fungerat förträffligt, med 4 personer på 45m2(!). Var och en sköter sig och känner vad som krävs för att allting ska fungera på smidigast möjliga sätt. Men främsta orsaken till varför det fungerar så bra är nog för att alla är så otroligt glada över att befinna sig i Barcelona just nu.
Suficiente ahora. Qué tengáis una noche agradable. / Olle.
I torsdags gick vi ner till stranden för att känna på vattnet för första gången, Sarah och jag. Förberedda på att det skulle vara svinkallt, snörade vi av oss skorna och tog våra första steg i sanden. Kall sand. Med tanke på att klockan nästan var kväll så var väl inte det så konstigt egentligen. Varmare kommer den dock att bli, tro mig. Så varm att det ska vara svårt att stå på samma ställe en längre stund... Snart så.
Vi fortsatte i vilket fall som helst ner till det blågrönskimrande havet för att svalka fötterna... och det var inte svinkallt! Om solen fortsätter att visa sig så dröjer det nog inte många veckor tills vi kan doppa mer än bara fötterna!
Olivia tycker om Sarah. Olivia tycker om havet också. Sarah gör också det och hon tycker om Olivia med. De tycker om varandra. För alltid tycker de om varandra.
Fredagen var en händelserik dag och innehöll först ett strandbesök. Det blåste ganska mycket, så det blev inte så mycket solande för vår del. Däremot låg vi och myste vi med våra filtar från IKEA och åt choklad. Läste lite gjorde vi också...
Känslan vi har här nere av det inte måste hända något hela tiden för att vi ska vara nöjda är riktigt skön. Det är underbart att bara vara här och uppleva Barcelona på alla sätt och vis. Vi är nöjda med att ta dagarna som de kommer helt enkelt och njuta av varje sekund. Det känns skön... t.
När det är 25 grader kan man strosa längs hamnen tills man stöter på Cristóbal Colón.
Äta gourmetmiddag och dricka Lambrusco kan man göra när man har en sådan fin takterass som vi har.
Senare på fredagskvällen, efter en underbar måltid under solnedgången, vankades utgång till Catwalk. En nattklubb nere vid havet och Port Olimpic. Sägs vara en av Barcelonas absoluta topklubbar, men vi är alla överrens om att det finns klubbar i Göteborg som är minst lika bra. Varför den finns i klubblistans topskikt är svårt att säga. Kanske för att basen är så hög att det surrar i byxbenen? Kanske för att det finns en DJ på toaletten? Vad vet jag?
Även om Catwalk var lite utav en besvikelse (visserligen har jag varit där en gång förut, men ändå...) så var vi iallafall glada innan vi kom dit! Ja, vi hade iallafall tur med... förberedelserna.
Oseriösa.......... och seriösa!
Oseriösa.......... och seriösa!
I går, lördag, gick jag och klurade lite om på det är något jag saknar här nere. När jag hade klurat färdigt hade jag listat upp sex saker, utan inbördes ordning.
Jag saknar:
- Sportlife
- Att köra bil
- Friheten att kunna dricka vatten ur kranen
- Friheten att kunna köpa knäckebröd typ var som helst
- Mina svenska vänner, speciellt Simon
- Familjen
Nu innebär det inte att jag inte kommer överleva 10 veckor till utan dessa "saker". Jag saknar dem/er mycket, men som sagt, jag överlever! Det är ju inte så att sakerna försvinner under tiden jag är borta...
... och när man åker bort i tre månader så får man räkna med att behöva sakna vissa saker och framförallt behöva kliva ur sin comfort zone. Lär man sig att göra det, tror jag att man växer som människa. Genom att lösa problem som kan uppstå när man inte längre kan luta sig och mor och far på samma sätt som man kan hemma. Problem som kan uppstå när man plötsligt bor själv, eller med sina vänner rättare sagt. Än så länge har det fungerat förträffligt, med 4 personer på 45m2(!). Var och en sköter sig och känner vad som krävs för att allting ska fungera på smidigast möjliga sätt. Men främsta orsaken till varför det fungerar så bra är nog för att alla är så otroligt glada över att befinna sig i Barcelona just nu.
Suficiente ahora. Qué tengáis una noche agradable. / Olle.
Lägesrapport från svensk-spanjorerna!
Här i Barcelona är allting fortfarande riktigt gött! Än så länge har vi tagit det ganska lugnt och chillat väldigt mycket, i väntan på våra spanska "personnummer" som vi behöver för att få jobba...
... men även om vi inte gjort många knop rent arbetsmässigt så har vi ändå haft en del intressanta saker för oss, tro mig. Inte minst har vi tränat en hel del, åtminstone Sarah och jag. Mest jag. För jag har varit på BODYPUMP™ 60 för första gången här i Bcn! Det enda 60minuterpasset på hela veckan på Holmes Place. Resten är expressformatet 45 minuter. Ska göra allt för att kunna gå på BP 60 varje torsdag 19.30. Det ska nog inte bli några problem, för mig som prioriterar bodypumpen vansinnigt högt!
Vi hade en jättemysig girls-night-out på Mama Ine Coctelería, där det till drinkarna bjöds på både popcorn och godis. Mums, tyckte vi! Så fort skålarna tog slut, kom bartendern med påfyllning... och rätt som det var när Emma tog fram en cigarett, var han där på en sekund med tändaren. Service det, må jag säga. Dock bör man ju inte uppmuntra någon att tända en cigarett, men så är det här. Alla röker, känns det som. Alla utom Sarah och jag.
Emma gillar Caipirinha och Sarah och jag gillar Piña Colada... i cocosnötter! Drinktilltugget var som sagt också uppskattat.
Nu ska Sarah, Emma, Jens och jag knalla ner till stranden för att känna på havet för första gången! Men innan dess blir det lite mellanmål i form av knäckebröd och choklad, som Sarah och jag inhandlade på IKEA igår! Välsignade IKEA, det är för väl att det finns. Utan knäckebröd och Marabou överlever inte jag i tre månader. Så sant som det är... skrivet.
¡Muchos besos y abrazos, amigos!
Hold your own, know your name and go your own way, and everything will be fine.
... men även om vi inte gjort många knop rent arbetsmässigt så har vi ändå haft en del intressanta saker för oss, tro mig. Inte minst har vi tränat en hel del, åtminstone Sarah och jag. Mest jag. För jag har varit på BODYPUMP™ 60 för första gången här i Bcn! Det enda 60minuterpasset på hela veckan på Holmes Place. Resten är expressformatet 45 minuter. Ska göra allt för att kunna gå på BP 60 varje torsdag 19.30. Det ska nog inte bli några problem, för mig som prioriterar bodypumpen vansinnigt högt!
Vi hade en jättemysig girls-night-out på Mama Ine Coctelería, där det till drinkarna bjöds på både popcorn och godis. Mums, tyckte vi! Så fort skålarna tog slut, kom bartendern med påfyllning... och rätt som det var när Emma tog fram en cigarett, var han där på en sekund med tändaren. Service det, må jag säga. Dock bör man ju inte uppmuntra någon att tända en cigarett, men så är det här. Alla röker, känns det som. Alla utom Sarah och jag.
Emma gillar Caipirinha och Sarah och jag gillar Piña Colada... i cocosnötter! Drinktilltugget var som sagt också uppskattat.
Shoppa är roligt. Speciellt i ett av mina paradis på jorden just nu; Nike Barcelona. Det var som att kliva in i en färglad värld av mina favoritshoppingsobjekt - träningskläder och sportiga skor. Shoppa är inte alls min favoritsysselsättning, but when it comes to träningskläder så skulle jag kunna köpa hela Nikebutiken. Om bara plånboken tillät vill säga... Helt tomhänt gick jag dock inte därifrån. Det blev ett 3-pack träningsstrumor - helt undbara! Funkions- och komfortmässigt.
Shoppingrundan fortsatte och jag hade till slut samlat på mig en partyklänning från Zara, blå chinos från Zara, ett blommigt armband och som sagt, Nike-strumporna!
Inte att förglömma var att jag dagen därpå hittade en efterlängtad skinnjacka, en vit sjal och ett...
Shoppingrundan fortsatte och jag hade till slut samlat på mig en partyklänning från Zara, blå chinos från Zara, ett blommigt armband och som sagt, Nike-strumporna!
Inte att förglömma var att jag dagen därpå hittade en efterlängtad skinnjacka, en vit sjal och ett...
... läppglans! Jag älskar alla mina inköp, men inte lika mycket som jag älskar mina flickor som jag får dela detta äventyr med <3
Samma kväll, alltså i fredags, blev vi bjudna på hemmafest hos några spanjorer som vi har bekantat oss med. Ett ypperligt tillfälle för mig att öva på spanskan, vilket jag verkligen gjorde! Känslan av att äntligen få använda spanskan vid sociala och vardagliga tillfällen är hur skön som helst. Nästan ännu skönare är att spanjorerna faktiskt förstår vad jag säger! Samtidigt som jag förstår dem! Riiiktigt fräckt. Det var till och med någon som tyckte att jag är duktig på att prata spanska. Snacka om att få lite extra bränsle till den spanska elden som brinner inom mig...
Posa måste man ju göra innan man ska på fest. Så här snygga var vi minsann... Sarah och jag tog även tillfället i akt att värma upp musklerna lite, när kameran ändå var framme!
Ikväll väntar en spännande CL-match mellan Barca och Lyon. Den spelas här i Barcelona på Camp Nou, där jag har varit två gånger! Dock inte under denna vistelse... än. Det ska det bli ändring på, det lovar jag. Här har ni bildbevis för att jag varit där...
... både 2005 och 2007. Obeskrivligt mäktigt. Jag vill tillbaka till de 90 000 sjungande fansen!
... både 2005 och 2007. Obeskrivligt mäktigt. Jag vill tillbaka till de 90 000 sjungande fansen!
Nu ska Sarah, Emma, Jens och jag knalla ner till stranden för att känna på havet för första gången! Men innan dess blir det lite mellanmål i form av knäckebröd och choklad, som Sarah och jag inhandlade på IKEA igår! Välsignade IKEA, det är för väl att det finns. Utan knäckebröd och Marabou överlever inte jag i tre månader. Så sant som det är... skrivet.
¡Muchos besos y abrazos, amigos!
Hold your own, know your name and go your own way, and everything will be fine.
Disco-spinning på Holmes Place
Idag kände Sarah och jag för att knalla upp till gymmet igen, för tredje gången sedan vår ankomst. Första gången blev det ju BODYPUMP™ för att stilla min abstinens, vilket jag faktiskt lyckades med. Åtminstone lite. Imorgon ska jag dock pumpa igen, för att inte tappa något; dels muskler, dels den underbara feelingen.
Vårt andra besöks syfte var väl mest att få springa av oss efter att ha slappat rejält hemma i lilla lägenheten. För min del blev det 3 snabba kilometer på bandet, sedan 68:ans axellåt framför spegeln med 2 x 3 kilosvikter istället istället för 2 x 2,5or. Lagom är ordet.
Vårt tredje besök, alltså dagens, innebar Spinning i 45 minuter och det var annat än lagom, det. Tufft, kul och med värsta discobelysning! Det borde införas på Sportlife, helt klart. Kanske inte på varje pass, men vid speciella tillfällen. Discolamporna ihop med riktigt peppande musik gjorde passet jätteroligt. Den stackars instruktörskillen fick dock inte headsetet att fungera, vilket gjorde det lite svårt (särskilt för oss svennar) att höra allt han sa, men han fixade det ändå väldigt bra.
Cyklarna i salen var olika dem jag är van att använa och det tog ett tag för mig att vänja mig. Jag hann egentligen inte vänja mig helt och hållet, men efter några fler spinningpass så... Attans bara, att mina älsklingar inte fick plats i resväskan. Det är sån vansinnig skillnad att cykla med dem. Nikeskorna pallade inte alls för trycket och det känns som att jag pajjat hälsenan lite. Får testa med löparskorna nästa gång, för de har grövre sula.
Tillbaka till passet och dess grymma låtar! Speciellt fyra stycken fick mig att ta i extra mycket! Pepp på hög nivå.
2 Unlimited - No Limit, The Rasmus - Guilty, Fedde Le Grand - Put Your Hands Up For Detroit och slutligen en gryyym finallåt som alltid finns med i min spellista Gött till träning på iPoden...
Vårt andra besöks syfte var väl mest att få springa av oss efter att ha slappat rejält hemma i lilla lägenheten. För min del blev det 3 snabba kilometer på bandet, sedan 68:ans axellåt framför spegeln med 2 x 3 kilosvikter istället istället för 2 x 2,5or. Lagom är ordet.
Vårt tredje besök, alltså dagens, innebar Spinning i 45 minuter och det var annat än lagom, det. Tufft, kul och med värsta discobelysning! Det borde införas på Sportlife, helt klart. Kanske inte på varje pass, men vid speciella tillfällen. Discolamporna ihop med riktigt peppande musik gjorde passet jätteroligt. Den stackars instruktörskillen fick dock inte headsetet att fungera, vilket gjorde det lite svårt (särskilt för oss svennar) att höra allt han sa, men han fixade det ändå väldigt bra.
Cyklarna i salen var olika dem jag är van att använa och det tog ett tag för mig att vänja mig. Jag hann egentligen inte vänja mig helt och hållet, men efter några fler spinningpass så... Attans bara, att mina älsklingar inte fick plats i resväskan. Det är sån vansinnig skillnad att cykla med dem. Nikeskorna pallade inte alls för trycket och det känns som att jag pajjat hälsenan lite. Får testa med löparskorna nästa gång, för de har grövre sula.
Tillbaka till passet och dess grymma låtar! Speciellt fyra stycken fick mig att ta i extra mycket! Pepp på hög nivå.
2 Unlimited - No Limit, The Rasmus - Guilty, Fedde Le Grand - Put Your Hands Up For Detroit och slutligen en gryyym finallåt som alltid finns med i min spellista Gött till träning på iPoden...
... och förresten en het kandidat till mina egna cykelpass.
Una vida. Vívela bien.
Ett liv. Lev det väl.
En annan rolig sak har inträffat här nere, på gatan där vi bor. Närmare bestämt fem gånger. På nästan exakt samma ställe varje gång hör jag någon säga med sin mystiska spanska stämma: ¡Cuáles ojos tienes! Likamed vilka ögon du har! Jag antar att den mörke spanjoren (40+) säger så för att de är så blåa. Men fem gånger? Alltid lika kul varje gång jag går förbi honom och får skratta till, lite halvt generad, följt av ett lätt läspande ¡gracias! Idag lade han förresten till ¡mi amor! och några slängkyssar. Jag undrar vad hans kvinna skulle säga om det, för en sådan har han. Han putte ju barnvagnen framför sig vid 2 av tillfällena(!)...
Blåögda Olivia och brunögda Sarah tycker om varandra. Emma tycker vi också om jättemycket! Likaså tonfisk! Sarah har verkligen tonfiskfrälst mig! Vi har ätit det varje dag här nere. Inte en chans att jag klarar mig utan det när jag kommer hem till Sverige. Förebered er på det, älskade mamma och pappa! Nästan så ni kan ha en burk redo i kylen...
Med spansk kärlek! / Señorita Olivia
Följ med på rundvandring...
... i vår söta lägenhet! Stig in och se hur vi har det i vår 45m2 lilla bostad, (C/ Portal Nou 7-3-1, 08003 Barcelona, España; för er som vill skicka post!). ¡Bienvenidos!
Posa på toan kan man också göra.
Overview; litet, men ändå mysigt och vi trivs kalasbra.
Emmas och Jens mysloft, där det inte alls är högt i tak!
Rundvandringen fortsätter nedför trappan igen... Hejhej, Sarah lilla!
... och den fortsätter upp några trappsteg i trapphuset mot vår privata...
TAKTERASS!!!
Hallååå, är det någon hemma?
Efter lördagkvällens sena hemkomst, sov vi längre än vad vi vanligtvis gör. Detta medförde att vi kändes oss ganska sega igår, så begav oss ut på promenad för att få lite frisk luft här i BARCELONA. Vi knallade runt på gatorna i centrum i närmare två timmar innan vi lyckades hitta ett Starbucks, som inte var knökfullt. Mina fötter gjorde ont, men jag tröstade mig med att jag fick några fina bilder på både La Pedrera och Casa Batlló, som båda är Antoni Gaudís udda, men väldigt vackra verk. Båda hittar man på Barcelonas lyxshoppinggata numero uno - Passeig de Gràcia.
På gatan träffade vi också på Jonathan Rhys Meyers, en av de självklara männen på min Hetaste-lista. Han var lika het som vanligt!
... och Starbucks var lite sött och sliskigt som vanligt. Jag ångrar nästan att jag åt den den muffinsen... Fast nej, man ska inte ångra saker i livet. Gjort är gjort. No regrets. Även om den var riktigt mättande, var den ju trots allt god.
Mina flickor är de sötaste flickorna!
Välkommen till vårt enkla hem...
Där har ni hela nedervåningen på en bild; inte dåligt! Eller hur?
Där har ni hela nedervåningen på en bild; inte dåligt! Eller hur?
Sarah är så duktig som diskar och torkar efter Emma och mig!
Posa på toan kan man också göra.
Overview; litet, men ändå mysigt och vi trivs kalasbra.
Emmas och Jens mysloft, där det inte alls är högt i tak!
Rundvandringen fortsätter nedför trappan igen... Hejhej, Sarah lilla!
... och den fortsätter upp några trappsteg i trapphuset mot vår privata...
TAKTERASS!!!
Hallååå, är det någon hemma?
Efter lördagkvällens sena hemkomst, sov vi längre än vad vi vanligtvis gör. Detta medförde att vi kändes oss ganska sega igår, så begav oss ut på promenad för att få lite frisk luft här i BARCELONA. Vi knallade runt på gatorna i centrum i närmare två timmar innan vi lyckades hitta ett Starbucks, som inte var knökfullt. Mina fötter gjorde ont, men jag tröstade mig med att jag fick några fina bilder på både La Pedrera och Casa Batlló, som båda är Antoni Gaudís udda, men väldigt vackra verk. Båda hittar man på Barcelonas lyxshoppinggata numero uno - Passeig de Gràcia.
På gatan träffade vi också på Jonathan Rhys Meyers, en av de självklara männen på min Hetaste-lista. Han var lika het som vanligt!
... och Starbucks var lite sött och sliskigt som vanligt. Jag ångrar nästan att jag åt den den muffinsen... Fast nej, man ska inte ångra saker i livet. Gjort är gjort. No regrets. Även om den var riktigt mättande, var den ju trots allt god.
Mina flickor är de sötaste flickorna!
Nu är det hög tid för oss att knalla iväg till Holmes Place, vårt gym. 15 minuters gångavstånd härifrån. Mycket bättre än så kan det inte bli tror jag!
Eller jo, om ni, mina kära vänner, ville komma hit och hälsa på! Det skulle betyder oerhört mycket att få dela en del av detta äventyret med er. Er som jag bryr mig om.
Ha en fin måndagskväll, där hemma i kylan. Många varma kramar från lilla mig!
Eller jo, om ni, mina kära vänner, ville komma hit och hälsa på! Det skulle betyder oerhört mycket att få dela en del av detta äventyret med er. Er som jag bryr mig om.
Ha en fin måndagskväll, där hemma i kylan. Många varma kramar från lilla mig!
Här njuter, partajjar, chillar och tränar vi!
Sjunde dagen av vår vistelse har tagit sin början. Klockan är just nu fem på morgonen, men jag är inte speciellt trött. Därför tar jag tillfället i akt att skriva lite här, när jag ändå är vaken menar jag. Vi har nämligen varit ute och partajjat lite, för första gången under vår vistelse. Kvällen började lugnt med att vi fixade mat i form av pasta, lax, pesto och grönsaker. För andra dagen i rad blev det detta till middag och det känns redan som en favorit som kommer lagas fler gånger. Framför allt är det lättlagad mat och inte minst så smakar det otroligt gott!
Kvällen fortsatte med att vi mötte upp vår vän Xavi, från lägenhetsförmedlingen, på Plaza Catalunya, som lät oss hoppa in i hans svarta blänkande Porsche. Trevlig upplevelse det där! Vårt mål var tydligen en liten bar nära stranden, vilket mycket riktigt stämde då vi efter några minuter steg in i en liten, varm och rökig bar. Där fanns människor med alla möjliga nationaliteter, vilket i och för sig var trevligt. Dock var det så varmt att vi inte pallade att stanna där längre än dryga kvarten. Därifrån styrde vi stegen ännu närmare stranden och havet och fick där kliva in i en kub. En kub som bara stack upp ur marken, med en trappa inuti som ledde ner till en otroligt charmig klubb. Någon dans blev det dock inte, eftersom våra fötter sade ifrån. Aj med skoskav. Istället för att dansa gick vi ut till uteterassen och sträckte ut oss på en av de många och breda "liggsofforna", med massa sköna kuddar. Medan Sarah pratade katalanska och mös med Xavi, låg Emma och jag och pratade om hur tiden här kommer att bli och inte minst hur det blir när vi kommer hem... Hur kommer allt att kännas då? Minst lika bra som nu hoppas jag.
En hel del annat har hänt sedan sist jag vistades här på bloggen. Vi har fixat arbetstillstånd och spanskt personnummer, vilket vi helt enkelt behöver för att kunna söka jobb. Jobba finns trots allt med bland våra avsikter med resan. Först och främst är vi dock här för att lära oss mer spanska, upptäcka mer utav denna underbara stad och framför allt ha roligt och njuta av livet. Redan har vi hunnit prata en hel del spanska, lika så njutit i parken med flipflopen på och posat med Arc de Triomf. På vår gata händer också lite intressanta grejer. Exempelvis finns där en våning som är till salu. Någon som är intresserad? Ni får dock räkna med att det spökar där. Det tror åtminstone lilla Sarah, som tack och lov får plats i vår trånga trappuppgång.
Någonting som tål att upprepas är våra inhandlade gymkort på Holmes Place, en kvarts gångavstånd från vårt eget place. Ivrig att träna, som jag varit sedan vi kom hit, så begav Sarah och jag oss till gymmet igår (läs förrgår) för att träna BODYPUMP™ 45 (ett expressformat där två låtar tas bort). Helt godkänt pass och instruktör. Synd bara att stereon krånglade för den stackars pojken...
Efter passet haffade han mig och frågade om jag är instruktör eller liknande(!). Ur hans mun kom också ord i stil med att du var jättebra och såg väldigt stark ut! Spanjorer har en tendens att prata väldigt snabbt och det är svårt att komma ihåg exakt vad någon har sagt, men två ord kommer jag ihåg perfekt. De etsade sig fast hos mig; ¡técnica perfecta!
Åh, vad jag trivs bra här!
Det gör jag även i min säng, med nya täcket, kudden och bäddsetet från IKEA.
Där ska jag krypa ner nu. Bonanit / O.
¡Vamos a fiesta!
Kvällen fortsatte med att vi mötte upp vår vän Xavi, från lägenhetsförmedlingen, på Plaza Catalunya, som lät oss hoppa in i hans svarta blänkande Porsche. Trevlig upplevelse det där! Vårt mål var tydligen en liten bar nära stranden, vilket mycket riktigt stämde då vi efter några minuter steg in i en liten, varm och rökig bar. Där fanns människor med alla möjliga nationaliteter, vilket i och för sig var trevligt. Dock var det så varmt att vi inte pallade att stanna där längre än dryga kvarten. Därifrån styrde vi stegen ännu närmare stranden och havet och fick där kliva in i en kub. En kub som bara stack upp ur marken, med en trappa inuti som ledde ner till en otroligt charmig klubb. Någon dans blev det dock inte, eftersom våra fötter sade ifrån. Aj med skoskav. Istället för att dansa gick vi ut till uteterassen och sträckte ut oss på en av de många och breda "liggsofforna", med massa sköna kuddar. Medan Sarah pratade katalanska och mös med Xavi, låg Emma och jag och pratade om hur tiden här kommer att bli och inte minst hur det blir när vi kommer hem... Hur kommer allt att kännas då? Minst lika bra som nu hoppas jag.
En hel del annat har hänt sedan sist jag vistades här på bloggen. Vi har fixat arbetstillstånd och spanskt personnummer, vilket vi helt enkelt behöver för att kunna söka jobb. Jobba finns trots allt med bland våra avsikter med resan. Först och främst är vi dock här för att lära oss mer spanska, upptäcka mer utav denna underbara stad och framför allt ha roligt och njuta av livet. Redan har vi hunnit prata en hel del spanska, lika så njutit i parken med flipflopen på och posat med Arc de Triomf. På vår gata händer också lite intressanta grejer. Exempelvis finns där en våning som är till salu. Någon som är intresserad? Ni får dock räkna med att det spökar där. Det tror åtminstone lilla Sarah, som tack och lov får plats i vår trånga trappuppgång.
Vår gata; Carrer de Portal Nou.
Någonting som tål att upprepas är våra inhandlade gymkort på Holmes Place, en kvarts gångavstånd från vårt eget place. Ivrig att träna, som jag varit sedan vi kom hit, så begav Sarah och jag oss till gymmet igår (läs förrgår) för att träna BODYPUMP™ 45 (ett expressformat där två låtar tas bort). Helt godkänt pass och instruktör. Synd bara att stereon krånglade för den stackars pojken...
Efter passet haffade han mig och frågade om jag är instruktör eller liknande(!). Ur hans mun kom också ord i stil med att du var jättebra och såg väldigt stark ut! Spanjorer har en tendens att prata väldigt snabbt och det är svårt att komma ihåg exakt vad någon har sagt, men två ord kommer jag ihåg perfekt. De etsade sig fast hos mig; ¡técnica perfecta!
Åh, vad jag trivs bra här!
Det gör jag även i min säng, med nya täcket, kudden och bäddsetet från IKEA.
Där ska jag krypa ner nu. Bonanit / O.
Ljuva Barcelona
¡Buenas noches, chicos y chicas!
Här nere i underbara Barcelona har vi hunnit med mycket på tre heldagar. Fixat spansk mobil har jag gjort, liksom spanskt simkort. Igår var vi på IKEA för att köpa fluffiga kuddar och täcken (nej, vi har inte hemlängtan än!), men det var ändå lite skönt att känna sig som hemma. För det gjorde vi verkligen ibland Göteborgskex, gifflar, Marabou, sill, kaviar, bokhyllan Ivar och mycket annat. Resten av varornas svenska namn hjälpte också till att stärka känslan av att vi verkligen var hemma i Sverige. För bara hemma är här nu. I tre månader kommer jag att kalla lägenheten i Born för mitt hem. Hemma är här och hemma i Sverige är där.
Vår lägenhet ligger helt optimalt beläget 1 km ifrån centrum och det vackra vädret håller i sig! Dvs. cirkus 15-20 grader varje dag so far. Därför finns det just nu inte mycket att klaga på. Förutom att maten på dagens restaurangbesök var äckligt. Men det är så pyttelitet i jämförelse med vad vi fixade innan dess. MEDLEMSSKAP PÅ ETT GYM MED LES MILLS-KLASSER! Min bodypumpabstinens stillades redan lite grann när jag fick se stängerna och vikterna i gruppträningssalen under vår rundvandring i gymmet förut. De har även Spinning på programmet och det känns också som en otrolig lättnad i själen. Sarah och jag har tänkt att träna pump redan imorgon om vi har tid. Det smidiga med detta gymmet är att man inte behöver boka plats innan, utan bara dyka upp i tid till att klassen börjar. För "det finns alltid plats", som vår "guide" försäkrade mig om när jag frågade ¿Y si no hay lugar...? Och om det inte finns plats? Det finns alltid plats. Som att det skulle vara en självklarhet; att klasserna aldrig är fulla. Det är verkligen tvärtemot Sportlifes gruppträningspolicy. Vårt mål är fulla klasser. Så enkelt är det. Om det är så här eller inte spelar ju i och för sig ingen roll. Bara jag får träna BODYPUMP™ och Spinning under min vistelse så är jag nöjd.
Resans två första San Miguel har också avnjutits nu och fler kommer det att bli! Men först lite sömn, för att vara någorlunda pigga inför morgondagens besök på Ministerio de Trabajo, för att fixa arbetstillstånd... och för att pumpa!
Många kramar till er där hemma som jag bryr mig om! Ni vet vilka ni är... AMOR / O.
Här nere i underbara Barcelona har vi hunnit med mycket på tre heldagar. Fixat spansk mobil har jag gjort, liksom spanskt simkort. Igår var vi på IKEA för att köpa fluffiga kuddar och täcken (nej, vi har inte hemlängtan än!), men det var ändå lite skönt att känna sig som hemma. För det gjorde vi verkligen ibland Göteborgskex, gifflar, Marabou, sill, kaviar, bokhyllan Ivar och mycket annat. Resten av varornas svenska namn hjälpte också till att stärka känslan av att vi verkligen var hemma i Sverige. För bara hemma är här nu. I tre månader kommer jag att kalla lägenheten i Born för mitt hem. Hemma är här och hemma i Sverige är där.
Vår lägenhet ligger helt optimalt beläget 1 km ifrån centrum och det vackra vädret håller i sig! Dvs. cirkus 15-20 grader varje dag so far. Därför finns det just nu inte mycket att klaga på. Förutom att maten på dagens restaurangbesök var äckligt. Men det är så pyttelitet i jämförelse med vad vi fixade innan dess. MEDLEMSSKAP PÅ ETT GYM MED LES MILLS-KLASSER! Min bodypumpabstinens stillades redan lite grann när jag fick se stängerna och vikterna i gruppträningssalen under vår rundvandring i gymmet förut. De har även Spinning på programmet och det känns också som en otrolig lättnad i själen. Sarah och jag har tänkt att träna pump redan imorgon om vi har tid. Det smidiga med detta gymmet är att man inte behöver boka plats innan, utan bara dyka upp i tid till att klassen börjar. För "det finns alltid plats", som vår "guide" försäkrade mig om när jag frågade ¿Y si no hay lugar...? Och om det inte finns plats? Det finns alltid plats. Som att det skulle vara en självklarhet; att klasserna aldrig är fulla. Det är verkligen tvärtemot Sportlifes gruppträningspolicy. Vårt mål är fulla klasser. Så enkelt är det. Om det är så här eller inte spelar ju i och för sig ingen roll. Bara jag får träna BODYPUMP™ och Spinning under min vistelse så är jag nöjd.
Resans två första San Miguel har också avnjutits nu och fler kommer det att bli! Men först lite sömn, för att vara någorlunda pigga inför morgondagens besök på Ministerio de Trabajo, för att fixa arbetstillstånd... och för att pumpa!
Vårt liv här än så länge; fyllt av glädje och lite äventyr...
Göteborgskex? Ja tack!
Arc de Triomf ligger några hundra meter från vår port...
Jag är så lycklig över att få vara här med dig, mitt hjärta <3
Åh, äntligen är vi här på riktigt!
Sarah - alltid lika het!
Åh, äntligen är vi här på riktigt!
Sarah - alltid lika het!
Många kramar till er där hemma som jag bryr mig om! Ni vet vilka ni är... AMOR / O.
¡Finalmente en Barcelona!
(Äntligen i Barcelona!)
Jajamensan, nu är vi äntligen här, har installerat oss 4 personer på 45m2 och jag tänker nu ge en första lägesrapport. Självklart även lite bilder, för att visa hur underbart gött vi har det än så länge! Resan hit igår förflöt utan några som helst problem, men det kändes i kroppen att jag hade varit vaken i 22 timmar när jag äntligen la huvudet på kudden. Den, alltså sängen, är en utav de saker som finns att klaga på här i lägenheten. Eller det är ju en bäddsoffa, som Sarah och jag delar. Åtminstone nu i början, tills troligtvis jag inte pallar det längre. Sängen är så hård att jag vaknade flera gånger inatt av att axlarna värkte, då de ju inte kan sjunka ner i madrassen så som jag vill! Inte heller finns det några täcken. Däremot äckliga filtar som vi övervägde att inte bädda med. Sarah och jag delar därför på ett gigantiskt lakan, vilket i och för sig fungerade utan fight inatt, och Emma och Jens delar på ett annat där uppe på deras sovloft. Det blir att åka till IKEA (jodå, det finns här också!) och köpa bäddmadrasser, täcken och eventuellt fluffiga kuddar. Kuddarna är inte fluffiga här. Förutom det här med sängarna så är lägenheten mysig, hyffsat fräsch och framförallt central. Alla köksartiklar man önskar och är van vid hemma finns visserligen inte och inte ens en ugn(!!!), men de problemen åtgärdar vi också på IKEA hade vi tänkt... Fast kanske inte ugn.
Alperna, turister och tuuung 30 kilos väska...
Väskvaktar-Sarah och pose-Olivia...
Inne... och ute.
Vi har nyss ätit lite godsaker uppe på vår privata takterass. Nämnde jag att solen skiner och det är cirkus 15 grader?!
Medan de andra tar sig en sen siesta, sitter jag här vid min dator. Självklarhet att ha med mig, så att jag kan hålla kontakt med alla jag bryr mig om där hemma. Planen är att skypea så mycket som möjligt, eftersom jag tycker att msn, mail och Facebook på något vis är opersonligt. Självklart är dessa bra alternativ också, men om någon vill vara lite mer personlig... You know what to do.
Än kan jag inte förstå det; att vi ska vara här i 13 veckor. Om 2 veckor kanske jag förstår det. Då hade en vanlig semster tagit slut, men det kommer inte våran att göra! Vårt äventyr har bara börjat.
Fortsättning följer-----Continuacíon sigue-----To be continued
Jajamensan, nu är vi äntligen här, har installerat oss 4 personer på 45m2 och jag tänker nu ge en första lägesrapport. Självklart även lite bilder, för att visa hur underbart gött vi har det än så länge! Resan hit igår förflöt utan några som helst problem, men det kändes i kroppen att jag hade varit vaken i 22 timmar när jag äntligen la huvudet på kudden. Den, alltså sängen, är en utav de saker som finns att klaga på här i lägenheten. Eller det är ju en bäddsoffa, som Sarah och jag delar. Åtminstone nu i början, tills troligtvis jag inte pallar det längre. Sängen är så hård att jag vaknade flera gånger inatt av att axlarna värkte, då de ju inte kan sjunka ner i madrassen så som jag vill! Inte heller finns det några täcken. Däremot äckliga filtar som vi övervägde att inte bädda med. Sarah och jag delar därför på ett gigantiskt lakan, vilket i och för sig fungerade utan fight inatt, och Emma och Jens delar på ett annat där uppe på deras sovloft. Det blir att åka till IKEA (jodå, det finns här också!) och köpa bäddmadrasser, täcken och eventuellt fluffiga kuddar. Kuddarna är inte fluffiga här. Förutom det här med sängarna så är lägenheten mysig, hyffsat fräsch och framförallt central. Alla köksartiklar man önskar och är van vid hemma finns visserligen inte och inte ens en ugn(!!!), men de problemen åtgärdar vi också på IKEA hade vi tänkt... Fast kanske inte ugn.
Alperna, turister och tuuung 30 kilos väska...
Väskvaktar-Sarah och pose-Olivia...
Inne... och ute.
Vi har nyss ätit lite godsaker uppe på vår privata takterass. Nämnde jag att solen skiner och det är cirkus 15 grader?!
Medan de andra tar sig en sen siesta, sitter jag här vid min dator. Självklarhet att ha med mig, så att jag kan hålla kontakt med alla jag bryr mig om där hemma. Planen är att skypea så mycket som möjligt, eftersom jag tycker att msn, mail och Facebook på något vis är opersonligt. Självklart är dessa bra alternativ också, men om någon vill vara lite mer personlig... You know what to do.
Än kan jag inte förstå det; att vi ska vara här i 13 veckor. Om 2 veckor kanske jag förstår det. Då hade en vanlig semster tagit slut, men det kommer inte våran att göra! Vårt äventyr har bara börjat.
Doggy ville också vara med och posa...
