Olivia Möller

Tro det eller ej, men idag har jag varit ledig! Det finns två saker jag prioriterar högst när jag är ledig; bada och träffa vänner. Även om vädret var alldeles ypperligt för ett dopp i det blå, så valde jag det senare alternativet, eftersom jag inte träffat mina älsklingsflickor på länge! Jag mötte först Sarah och Katariya. Vi gick till Droppen i Nordstan, eftersom jag och Katta ville ta reda om vi är lämpliga blodgivare (som Sarah redan fått reda på att hon är). Katta hade lite för dåliga värden för att kunna dela med sig av sitt blod till någon annan, men jag klarade mig. Jag hade jättebra värden och blodtryck så jag ska lämna blod 16 september är det tänkt. Jag ser detta som en bra gärning att göra, då sjukhusen skriker efter blod. Så jag uppmanar alla (dvs. alla ni som inte lider av nål- eller blod-fobi) att knalla in på Droppen nästa gång ni är i stan och bli blodgivare! För tänk om det skulle hända just dig en olycka när nytt blod inte är en garanti...

De todas formas... Efter besöket på Droppen träffade vi Julia och den sedan tidigare planerade shoppingturen började. Vi hade två timmar på oss innan affärerna stängde, så alltså inte all tid i världen! Även om jag hade en väldigt lång lista med saker jag behöver/borde köpa (med mycket jag inte hann köpa idag) så är jag ändå nöjd. Jag lyckades köpa hela fem saker! Två av dem ser ni nedan, nämligen mina fynd på NK Sport Fashion. Vanligtvis går jag nästan aldrig till NK, men eftersom jag fick 800 kr i presentkort där i studentpresent, var det ju verkligen värt att gå dit! Jag hittade ett par solbrillor, som funnits på min "Att köpa-lista" alltför länge. Ett par Roxy-bågar blev det och jag är supernöjd! Dessa är för övrigt de första "riktiga" solbrillorna jag äger dvs. äkta. Det känns riktigt bra.
Då jag även har haft brist på något att sätta på fötterna när jag vill vara snygg en årstid om denna, tvekade jag inte när jag såg de här skorna! 50 % rabatt på ett par snygga Roxy-skor, klart att jag inte bangade det!



Förresten så fick jag kind of en aha-upplevelse förut på spårvagnen. Fråga inte var den kom ifrån, men i vilket fall som helst så dök tanken bara upp från ingenstans. Olivia, du måste ladda ner Spice Girls alla gamla album när du kommer hem! ... och det är precis vad jag har gjort nu ikväll. Spice Girls' tre första album finns numera på iPoden och ack så rätt tanken hade för det var värt det. När jag hör de gamla låtarna, som Wannabe, Who do you think you are och alla de andra, så dyker minnena från förr upp. Oj, vad vi älskade Spice Girls, mina gamla tjejkompisar och jag. Under en lång tid var det inget annat som gällde. Vi klädde ut oss till dem, mimade till dem, samlade på Spice Girls-kort, såg filmerna om och om igen och inte minst lyssnade på dem otroligt mycket! Jag trodde nästan att jag hade glömt låtarna och texterna, men ohnej! De kommer förevigt att finnas någonstans i mitt huvud, redo att plockas fram när tillfälle ges. Exempelvis en kväll som denna. En kväll av nostalgi.
Vilken av Spice Girls-låtarna ska då få äran att bli onsdagens Track of the day? Det var faktiskt ett ganska enkelt val, när jag väl hade lyssnat lite på albumen; Never Give Up On The Good Times från andra albumet (Spiceworld), eftersom den har ett fint budskap. Svårt att översätta kanske, men i stora drag något i stil med att vi borde ta vara på livets lyckliga stunder och inte ge upp hoppet om dem... och tro på kärleken.

Nog om blod, shopping och Spice Girls! Sängen hägrar. Dream on, amigos... /Olivia

Om en bild säger mer en 1000 ord, borde tre bilder säga mer än 3000 ord! Eller? Jag har iallafall haft en av de bästa kvällarna på länge. Det tackar jag vädret och min pappa för! Vädret denna afton var perfekt för vattenskida; vindstilla och ljummen solnedgångs-värme. Min pappa var minst lika perfekt som ville ta sig tid att köra båten, så att jag kunde åka. Tack pappa för årets första åk! Det var (tragiskt men sant) faktiskt det första åket sedan sommaren 2006(!). Hela 2007 års sommar passerade utan att jag fick stå på min älskade skida... Varför? Svaret är ganska enkelt; vädret var pissigt och de få dagar som vädret var någorlunda okej så jobbade jag. Därför blev något vattenskidåk helt enkelt inte av. Men i år minsann, då ska jag ta varje chans som kommer! Första chansen kom idag och jag tog den såklart. Men det var inte helt utan nervositet, vilket inte är så konstigt pga. uppehållet. Det gick förvånansvärt bra kan jag säga! Vad jag också kan säga är att det inte är helt enkelt att starta på en skida. Därför känns det bra att säga att jag kom upp på andra försöket, för mycket mer kan inte begäras av mig! Som sagt, jag har ju haft nästan två års uppehåll från min sport... Nu är jag tillbaka på vattnet och det känns underbart! Att skära fram och tillbaka över vågorna, och då och då våga släppa ena handen längst ute i svängen, ger mig en kick som är svår att beskriva! Jag uppmuntrar verkligen er alla till att pröva! Har ni inte alla resurser som krävs, välkomna hit till mig så kör vi!

Nu till något helt annat, nämligen onsdagens Frölunda-nyhet: Johan "Honken" Holmqvist är klar för Frölunda! Rent spontant känns det bra tycker jag. Fröunda behöver en målvakt i världsklass, vilket inte har existerat sedan allas vår älskade Henrik Lundqvist lämnade klubben. Jag trodde i och för sig att Joel Gistedt skulle kunna bli riktigt stor i Frölunda, om han bara kunde få chansen. Men nu är det för sent. Joel har redan korsat Atlanten för att kliva in i NHL's magiska värld. Lycka till Joel!
Jag hoppas att "Honken" blir Uffe Dahléns val när det gäller förstemålvakt. Ari Ahonen bevisade alldeles för många gånger förra säsongen att han inte klarar av den rollen. Troligtvis var det fler ögon än mina som såg det. Jag tror och hoppas med hela mitt hjärta att Johan kan leda Frölunda till ännu ett SM-guld och jag tror bestämt att det är det som är tanken med själva värvningen.

Dagens Track of the day är Rain Down Love med Freemasons feat. Siedah Garrett, därför att jag alltid blir lika glad varje gång jag hör den! Den är också uppvärmningslåt för nuvarande Body Pump-release, dvs. Body Pump 66, och det var så jag hörde den första gången. Grymt bra låt att komma igång till för den får adrenalinet att pumpa lite extra. Känn det du också! http://www.youtube.com/watch?v=BzneJnUr_DM.

Love to you all. /Ollie

Idag har jag egentligen inget speciellt att skriva om, men vill ändå dela med mig lite av min söndag och tankarna den har fört med sig. Ännu en söndag, lite som alla andra. Ännu en jobbdag på Café Isbolaget. Ännu en dag från mitt liv som aldrig kommer åter. Oj, det lät deprimerande! Låt oss tänka såhär istället: vi har hela livet framför oss!
Som sagt har jag denna söndag spenderat ytterligare 8 timmar på jobbet. Som att inte 14,5 timmar igår vore tillräckligt! Apparently not. Får tänka på att det är goa pengar som behövs för att komma iväg till Barcelona i vår! För jag har väl berättat om mina, Emmas, Sarahs (och kanske Sofias) framtidsplaner? Åtminstone planerna för i vår... Eller har jag inte det? Jasså inte. Vi drar iallafall med största sannolikhet ner till Barcelona i slutet av februari, om allt går enligt planerna vill säga. Vad ska ni göra där då? Jo, svaret är enkelt - estudiar español, trabajar y divertirnos. För er som av någon ytterst underlig anledning inte förstår detta underbara språk, kan jag tala om det betyder plugga spanska, jobba (förhoppningsvis inom Barca!) och ha kul. ¡No puedo esperar, chicas!

Springa fanns på min att göra-lista idag och sprang gjorde jag. Av olika skäl, t.ex. Åre-resan och massa jobb, var det alldeles för länge sen jag sprang och jag kände att det var på tiden idag. Dags att snöra löparskorna igen, med nöje! Fast jag ska vara ärlig och säga att just nu känner jag inte så mycket nöje i löpningen. Det är inte det att jag inte älskar att springa, för det gör jag. Problemet sitter i mina benhinnor. Hur kan de vålla så mycket elände för en person som inte vill något annat än att kunna springa obehindrat på asfalt och träna inför Göteborgsvarv och kanske till och med Marathon senare i livet? Denna orättvisa går över mitt förstånd... Men det är inget att be för, bara gilla läget liksom. Det är ju t.ex. inte alla som kan springa Donsös "naturstig" med förbunda ögon. Jag är ganska säker på att jag kan göra det vid det här laget. Haha! Åh, jag längtar så efter den dag då jag kan springa hur långt jag känner för utan att känna den nu så välbekanta smärtan! Inte behöva stanna tvärt efter exakt 12 min löpning... Sombody bring me some justice.

Är det förresten någon som kan svara på vart Pontus Wernbloom tog vägen? Eller rättare sagt vart hans bloggande tog vägen? Borta. Det är över två månader sedan han skrev senast! Tråkigt att den enda blogg jag läste seriöst och som fick mig att ivrigt vänta på nästa inlägg var Pontus blogg. Det verkar dock som han har tröttnat. Jag hoppas inte det, för den mannen har talang även utanför fotbollsplanen. I hopp om att hans blogg uppdateras inom kort får jag väl försöka hitta någon annan läsvärd blogg. Några tips?

Mmm, Marabou! Sitter här i soffan och njuter av Marabou Digestive och undrar för mig själv om det finns något godare! I vilket fall som helst, så sitter jag framför familjens nyinköpta 42-tums-tv och ser friidrott. Golden League från Paris närmare bestämt. Kvällens svenskar: Emma Green, höjd, Magnus Arvidsson, spjut och Mustafa Mohamed, 3000 meter hinder. Deras medverkan resulterade inte i någon nämnvärd framgång. Iallafall inte för Emma och Maguns. Oväntat? Nej. Men Musse då? Han springer nu, så det återstår att se... Vad gäller Emma, så hoppade hon bara 1,91 och förklarar att hon har ju så mycket i sig, men får inte ut det. Men försök få ut det då flicka lilla och visa vad du säger att du har kapacitet till att göra! Det där snacket håller inte i längden... Vi får hoppas att hon plockar fram den där kapaciteten lagom till OS. Högst otroligt.
Inte för att jag är speciellt spjutintresserad, men genom att vara en trogen Sportnytt-tittare så vet jag att Arvidsson har haft problem med foten. Det märktes efter hans medelmåttiga deltagande i kvällens tävling. Att han efter några rent av dåliga kast, avstod han de två sista kasten. Oväntat? Nej. Oväntat att våra svenska friidrottare inte uppnår sin kapacitet nuförtiden? Nej. Ett undantag hittar vi däremot i Stefan Holm, som överraskade alla skeptiker genom att sätta personligt rekord utomhus med 2,37 förra helgen! Stefan står när de andra faller. Gött det.
Golden League-tävlingen fick trots allt en fin avslutning; Musse kom trea i sitt lopp på en finfin tid! 3000 m hinder på 8,11! Grym comeback, Musse! Verkar som höghöjdsträningen gett resultat. Det ska bli roligt att se dig i OS - lycka till!

Nu till dagens viktigaste nyhet - Sportlife vill utbilda mig! Mycket oväntat, så ringde de från Sportlife i förmiddags och meddelade att de vill att jag ska utbilda mig hos dem! Det känns så fantastiskt roligt och jag blev så lättad. Det är svårt att sätta ord på hur det känns. "Koordinatorn" på Sportlife, som jag träffade i onsdags på audition och som ringde mig förut, rabblade upp några saker som jag ska tänka på under utbildning och som jag bör förbättra. Men hon nämnde även de saker som var bra, vilket var roligt att höra! Att jag har bra taktkänsla, bra teknik, tydlig röst och instruerar bra osv. Kul!
Sedan hade hon en överraskning till mig också, nämligen en förfrågan om jag vill utbilda mig till cykelinstruktör hos dem också! Galet vad chockad jag blev när hon sa det, just för att jag funderade på att "auditia" i cykel också. Jag övervägde som bekant att bara söka Body Pump, för att eventuellt söka cykel senare i livet. Men varför inte köra järnet på båda när man blir tillfrågad? Såklart ska jag göra det! Hur fasiken kunde jag lägga på luren utan att fråga hur det kom sig att de ville ha mig som cykelinstruktör, undrar ni kanske då? Nej, jag lade inte på utan att fråga henne detta! Svaret jag fick var enkelt; vi tittade på dig under cyklingen och du har en bra teknik och verkade ha bra med motstånd när du cyklade, så vi undrar om du vill... Något i den stilen. Tack, sa jag och lade på efter att tjejen i andra änden lovat att maila mig så fort tiderna för utbildningarna är fastställda.

För nu har jag ju två utbildningar att se fram emot; Body Pump och Cykel. Jag ser fram emot dessa med glädje, men också med förväntan på hur de kommer att forma mitt framtida liv... Det här kan bli bra, mina vänner. Jag anar framgång. Hah, drömma går ju alltid. SWEET DREAMS /Olivia

Ännu ett moment med något av en ångeststämpel är avklarat - audition på Sportlife. Som jag nämnt tidigare, var jag lite nervös inför denna prövning. Med all rätt om ni frågar mig. Jag skulle ju trots allt sätta ihop rörelser till två låtar, instruera dem för de dryga tio som också var på audition samt imponera på två "bedömare" som satt med var sitt anteckningsblock och med pennan i högsta hugg. Klart man får vara lite smånervös då...
Nu är det hög tid att skriva om hur det faktiskt gick, tycker ni inte det? Jag kan tala om för er att jag gick därifrån med lättat sinne, om man säger så. Det hela gick ganska smärtfritt och jag är relativt nöjd med mitt framträdande. Som det så fint heter, så kan man ju inte göra mer än sitt bästa och det var precis vad jag gjorde. En annan klyscha som passar in är också att det viktigaste är att man har roligt och det hade jag! Nu återstår det bara att se hur långt det räcker. Om det räcker får jag förhoppningsvis reda på innan söndag, då självaste koordinatorn ska ringa, innan hon går på semester. Vidare rapport om detta Sportlife-äventyr kommer, det lovar jag.

För övrigt, så har jag haft ett av mitt livs längsta träningspass idag. Två timmar och en kvart höll vi på som galningar, vi auditiondeltagare. Body Pump™, Body Combat™, Step, Core, Coreball, Cykel och Boxning hann vi avdanka under de dryga två timmarna. Det var underbart roligt, men roligt kan ha sina konsekvenser det med. Trötthet och träningsvärk.

Träffade en trevligt tjej på audition. Jessica, massör på Sportlife City som vill bli cykel-instruktör. Hon körde en tempolåt som peppade mig jättemycket, så jag frågade henne vad det var för låt. Svar: Euroband - This Is My Life (Islands bidrag till Eurovision Song Contest 2008). Grymt bra och, som sagt, peppande låt som jag rekommenderar er att ladda hem! Skeptisk eller bara nyfiken? Se hit: http://www.youtube.com/watch?v=n4pPcb2i7K4.
Hmm, jag tror att jag just kom på en ny grej här på min blogg, som kan vara lite kul; Track of the day. En ypperligt bra chans för mig att dela med mig av grymma och "lyssnings-värda" låtar till er mina vänner! Så... Denna onsdags Track of the day är Euroband med This Is My Life.

Nu anser jag att jag är värd att krypa ner under täcket och kliva in i drömmarnas värld. Jobb väntar ju trots allt imorgon, så bäst att vara utvilad! Gonattkramar till er alla som av någon anledning faktiskt har läst ända hit. Creds till er <3 /Ollie

Tomorrow is the day. Fast det är ju faktiskt idag det gäller, klockan är ju snart två! Vad som gäller är alltså att jag ska äga på Body Pump-audition och imponera på dem på Sportlife så att de skickar iväg mig på utbildning och sedan ger mig jobbet. Det är iallafall det tänkta scenariot. Audition äger för övrigt rum på Sportlife Almedal kl 15-17. Jag ber er alla att sända mig lite positiva tankar just den tiden, som på något sätt skulle kunna skänka mig lite extra lyckosamhet. Tror jag behöver all positiv energi jag kan få!
Okej, nu låter det kanske som att jag är skitnervös och har världens sämsta självförtroende, men så är absolut inte fallet. Jag är bara lite nervös, men det är ingenting jämfört med hur peppad jag är och hur kul jag faktiskt tycker att det ska bli! Rådet jag fick förut om att tänka bort nervositeten eftersom den får mig att prestera sämre, gjorde mig ännu mer bestämd att jag ska klara av det. Nervositet kommer få mig att glömma bort nästa rörelse i låten och vilken mardröm blir inte det?! Just av denna enkla anledning så ska jag göra allt för att radera ut nervositeten från mitt "system". Nu är jag för trött för att kunna skriva något mera av värde. Känner att det jag skriver blir mer och mer diffust. Bäst att jag är utvilad till prövningen.

Wish me luck! /BP-Olivia

Jag tänker inleda detta inlägg med att citera min vän Sara, som skrev något som också passar till att beskriva min frånvaro från min blogg; Long time, no see! Ja, det var ju ett tag sen jag delade med mig av mina tankar här, men det har sin förklaring. Jag har ju varit på Impulsresan jag berättade om! Men varför impulsresa? Jo, just för att den inte alls var planerad och för att jag bestämde mig typ 3 dagar innan att jag ville följa med...
I vilket fall som helst så tänkte jag att jag skulle berätta lite kort om den nu. Bilder som i allra högsta grad kompletterar min kommande text får ni mer än gärna spana in på min Facebook. Bilderna finns såklart i albumet Impulsresan till Åre (via Arvika)...

Mitt, Mattias och Jakobs första stopp blev Lysekil, där Elefant spelade på Havsbadet i gästhamnen. Mycket bra spelning och mycket trevligt folk att umgås med! Ett litet problem hade vi dock. Vi hade ingenstans att sova... Fast nu ljuger jag lite, för det hade vi ju faktiskt - bilen. Om den ens räknas som en bil, Jakobs Toyota Aygo, miljöbil. För er som inte vet hur en sådan ser ut så kan jag tala om att den är otroligt liten och bagageutrymmet är inte mycket att skryta med det heller. Tyvärr blir ju inte utrymmet i bilen större ju mer man lastar in. (Om det ändå kunde vara så väl...) Så med tre personer, personernas packning för en vecka plus Mattias cykel och Mattias hjälmar och skydd så fanns det inte överflödigt med plats kvar, som jag antar att ni räknat ut nu. På något sätt lyckades vi ändå sova någon timme den natten. Tur var väl det, eftersom vår resa just hade börjat.

Nästa anhalt blev ju som bekant Arvika, eller närmare bestämt Arvikafestivalen. Där var det feststämning minsann! Detta stopp var Jakobs idé, vilket jag till en början var lite skeptisk till då det skulle kosta 500 spänn och banden som skulle spela hade jag inte mer än hört talas om. Trodde aldirg att det skulle vara värt 500, men där får jag erkänna att jag hade lite fel. Jag fick ju uppleva tre riktigt sevärda konserter och dessutom fick jag en inblick i vad festivallivet har att erbjuda. Riktigt nice! Nu hoppas jag att ni undrar vilka band som vi såg, för det ska jag såklart skriva också. Först såg vi Tingsek och tjena vad grym han var! Vilken otrolig känsla och inlevelse där uppe på scenen... Förstår varför little sis' och hennes pojkvän är så förtjusta i honom! Nästa konster som stod på tur var Looptroop Rockers. För att vara en icke-hiphop-älskare så tycker jag att de var riktigt grymma. Det var en skön och cool stämning vid Arvikafestivalens största scen.
Sista bandet vi planerade att se var Death Cab For Cutie, and so we did. Kanske det mest kända av alla tre, men inte för mig. Något av ett Indiepopband. De var bra, men för mig lät alla låtar ungefär samma. Inget snack om att de spelade go musik, men till skillnad från Gavin DeGraw gav de mig ingen öronorgasm direkt. Anyway, så var något av det första jag gjorde när jag kom hem att ladda ner Tingseks tre album, Looptroops nyaste samt Death Cabs nyaste. Har bara hunnit lyssna igenom Tingek än så länge och jag rekommenderar dem starkt!

Oj, nu tror jag visst att jag sprängde gränsen för att berätta lite kort om... Jaja, snabbt över till resans verkligen mål (efter ännu en natt i bilen): downhillcyklingen i Åre. Cyklingen kan beskrivas ganska bra genom endast några få ord. Farligt, roligt och fysiskt krävande. Farligt för att man cyklar nedför vad som vanligtvis är snöbeklätt. Terrängen under vinterns ofantliga snömängder är allt annat än slät och lätt att ta sig fram på. Den är stenig, gropig, brant, rik på rötter och ibland lerig. Skogslederna t.ex., är väldigt smala och svårframkomliga och gav mig känslan av att minsta felsväng eller felbromsning jag gjorde kunde få förödande konsekvenser. Ibland kändes det totalt livsfarligt att cykla sådär och jag kom på mig själv med att tänka varför i helvete gör jag det här?? Jag är konstigt nog skadefri och det är här nästa ord tar vid. Det var ju fantastiskt roligt också, speciellt när det gick bra! Det fanns många saker att glädja sig åt däruppe i backarna; ett lyckat hopp, en skön landning, våra grymt fräcka cyklar, det fina vädret, en kurva som kittlade i magen, den vackra naturen, pizza, chilla lite, åka sittlift mitt i sommaren med en cykel bredvid sig och inte minst den fysiska aktivieten, som är det tredje nyckelordet. För jobbigt var det! Denna aktivitet tillåter dig nämligen inte att sitta särskilt mycket, för sätter du dig ner under en knivig nedfart så är det ganska kört! Så det blev en del statisk träning både för låren, vaderna och armarna; gött är det! Lika gött var däremot inte smärtan i fingrar, händer och underarmar! Efter att ha hållit relativt krampaktigt i styret under fyra dagar på cykeln är jag rejält stel i fingrarna vill jag lova...
Ska jag vara ärlig nu så börjar orden sina. Klockan är ju trots allt 02.00 strax. Men jag tror att jag har fått med det mesta av vad jag ville berätta om vår resa. Jag är glad att jag följde med och jag vill tacka mina vänner Mattias och Jakob för en farlig, rolig och fysiskt krävande resa!

Love to you all. /Olivia

Ps. Glöm inte att kolla Facebook! (:

Klockan är egentligen alldeles för mycket för att börjar skriva här... Men jag ville bara berätta om vad jag drar iväg på för äventyr imorgon! Det känns som något av en impuls-resa som jag verkligen inte hade räknat med att komma iväg på, men mina vänner Mattias och Jakob övertalade mig att följa med. Jag är inte ledsen för det, utan ser med glädje fram emot resan! Imorgon kväll tar trippen sin början när vi drar iväg till Lysekil, där Elefant (http://www.myspace.com/elefantonline) ska spela. Kommer bli asbra och massa folk, tjoho!
Vår resa, dvs. min, Mattias och Jakobs resa, fortsätter på lördag till Arvikafestivalen, där vi hänger hela dagen och lyssnar på, förhoppningsvis, massa goa band! Bl.a. Tingsek och Death Cab For Cutie...
Men vårt verkliga mål är Åre, dit vägarna går på lördag natt/söndag morgon. Då kan man fråga sig vad i hela fridens namn vi ska göra i Åre på sommaren? Vi ska downhill-cykla! Upp och ner för Åreskutan, med mountainbikes! Nybörjare som jag är, så är jag något nervös, men samtidigt sjukt förväntansfull på den kommande veckan! Det blir en aktiv semester, men tro mig när jag säger att det blir mycket chill också! Btw, så har jag köpt en ny iPod resan till ära; iPod Classic 80 GB. Grymt komplement till Nanon, som är suverän till löpningen, men har för lite plats om man vill ha "obegränsat med musik". Dessutom kan jag se serier och filmer på Classicen; grymt bra när man ska resa!

Mattias, Jakob, Olivia - cykla och chilla en vecka i Åre. Jag ser fram emot detta, boys!
Later! /Olivia