Den Svenska Invasionen...
... tog sin början en varm FREDAGsnatt i Barcelona. Först ut att invadera vår tillfälliga hemstad var Tommy och Filip, som väntade in i det sista med att meddela sin ankomst. Närmare bestämt en vecka innan, tyckte de att det var lagom att informera oss(!). Tommy erkände vid ett senare tillfälle att han helst hade velat ringa oss på lördag morgon och säga något i stil med att tjaa, nu är vi här! Tack för den, lille pojke, men one weeks notice var nog överraskning för mig! En positiv överraskning såklart, förstå mig rätt.
På LÖRDAGsförmiddagen mötte Sarah och jag upp Tompa och Fille och det blev ett kärt återseende! Då var det ju trots allt sju veckor sedan vi sågs senast. Det är konstigt det där med återseenden, för det känns nästan alltid som att det ändå inte var så länge sedan man sågs sist... Ja ja, i vilket fall som helst var vi mycket glada att se varandra igen och såg fram emot en fantastisk vecka i en fantastisk stad...
På LÖRDAGsförmiddagen mötte Sarah och jag upp Tompa och Fille och det blev ett kärt återseende! Då var det ju trots allt sju veckor sedan vi sågs senast. Det är konstigt det där med återseenden, för det känns nästan alltid som att det ändå inte var så länge sedan man sågs sist... Ja ja, i vilket fall som helst var vi mycket glada att se varandra igen och såg fram emot en fantastisk vecka i en fantastisk stad...
Sarah, Emma och jag var glada över att få fint besök från Sverige och vi började genast smida planer för den kommande veckan tillsammans med gänget...
... som var glada över att vara här. Sarah var glad, Filip var glad och jag var glad!
Såhär laddar vi för utgång; genom att posa lite och såklart genom att FLIPPA LITE!! ;D
SÖNDAGEN inleddes med att sova länge efter en lång och rolig natt på de hippa strandklubbarna Carpe Diem och Shoko. Vi bjöd över våra svenska vänner till vårt place, för att tillbringa en eftermiddag i lugnets tecken. I detta fall mys i sängen med Pirates-marathon (minus den sista filmen) och Chips A-hoy's cookies! Det kallar jag chill.
Efter chillsöndagen bestämde vi oss för att göra något av högre värde på MÅNDAGEN, i väntan på resten av den svenska invasionen... Vi bestämde oss för att knalla ner till stranden, för den ville vi såklart att våra vänner skulle få njuta av! Den är ju ett av våra favoritställen här i ljuva Barcelona. Inte för sandens skull (för den avskyr jag), utan för att där finns havet.
På vår väg ner till havet passade vi på att lattja lite, ta kort på den nästan alltid lika blå himlen och posa med ett av våra favoritfotoobjekt.
Sarah, Filip och Tommy njöt i fulla drag utav vad stranden hade att erbjuda; sol, fotbad, mer eller mindre ofrivillig fotografering, småprat, baguetter, yoghurt och Corona...
... tills det var dags att agera välkomstkomitté på busstationen! För vi skulle minsann få tillökning av ytterligare tres amigos suecos! Therese, Simon och John hade också bestämt sig för att besöka oss, vilket gjorde oss glada, gladare och gladast! Det kändes nästan för bra för att vara sant; fem vänner ville komma hit till Barcelona för vår skull och lyckades pricka samma datum utan att veta om det! För att träffa oss och för att uppleva vad staden har att erbjuda tillsammans med oss. Tok-underbart var ordet!
Efter en hård, varm, svettig och fantastiskt rolig natt med tokmycket dansande (lätt en av de roligaste utekvällar jag fått möjligheten att uppleva) mellan måndag och TISDAG, på störta måndagsklubben Nasty Mondays på Apolo, bestämde vi oss för att chilla på stranden... igen. Iallafall till att börja med. Där smiddes det planer på vad vi skulle hitta på på kvällen. Grillning på takterassen kändes till slut som det absolut bästa alternativet. Sarah, Therese och jag erbjöd oss att fixa pastasallad till hela drösen, om alla tog med sig eget kött och dryck. Det tyckte alla lät som en såpass bra idé att...
... de inte kunda sluta le! De kunde iallafall inte John, Therese, Simon och Sarah. För mig får de gärna le hela dagen lång. Oj, vad jag saknar er alla redan ♥
Efter mycket om och men med den mystiska tänd-gelen, som vi nog inte riktigt förstod oss på, fick grillmästar-Simon kolen att glöda och grillkvällen var i full gång! Sammanfattningsvis omgavs vi av en mysig stämning uppe på terassen, med endast IKEAs doftljus som ljuskälla. Perfekt dagen-efter-mys.
På ONSDAGEN kände nog vi alla att det var dags att hitta på något som innebar att aktivera sig mera fysiskt på något sätt. Något måste hända idag, var iallafall min tanke när jag vaknade. Sarah var lite inne på samma spår, så vi gav förslaget att knalla upp till Montjuïc med sina gamla OS-arenor och vackra utsikt. Den Svenska Invasionen var inte sen med att tacka ja till vårt förslag. Visst, de kanske inte visste bättre utan litade helt enkelt bara på oss som känner Barcelona lite bättre, utan att riktigt veta vad de gav sig in på...
... när vi samlades allihopa på Plaza Catalunya. Vissa av oss i löpardojjorna, andra i flipflop...
Vi begav oss ner under marken vid Barcelonas hjärta och hoppade på första bästa metro till Espanya. Där började klättring uppför alla trappor som leder upp till de vackra slottet (Museu Nacional d'Art de Catalunya).
De gamla OS-området hade mycket skojigt att erjuda! Mest av allt tyckte vi om att lattja runt vid foten av Telefonica-tornet. Tommy, som var för feg/högrädd för att klättra med oss upp, fick nöjet att agera fotograf. Tack Tommy för de fina bilderna du lyckades ta! ... både när vi bara satt och blickade ut över Barcelonas sydvästra områden och när vi var på väg att glida ner till dig.
¡Chicas, cuidadas eh! Simon anfaller! Lyckligtvis ingen ska skedd, så han är glad att få blicka ut över staden tillsammans med snyggingarna Sarah och Tess! Några andra snyggingar sitter där i grönskan och filosoferar om livet...
... medan vi flickor tog en kycklingsalladspaus. Efter att den ätits upp i ett nafs, var våra batterier laddade nog att kunna ta oss ner för berget igen. Då hade några otroligt härliga timmar bara flugit förbi i Montjuïcs förtrollade värld.
På vår väg nedför, lyckades jag få några av mina vänner att träna benen lite extra. Som att vi inte redan hade gjort det tillräckligt, haha... Men när jag får för mig något, så är det bäst att ni lyder, amigos queridos. Speciellt när det gäller de tillfällena jag leker fotograf, som inte direkt är min starkaste sida här i livet...
Vad skulle då kvällen ägnas åt, månntro? Efter en såpass aktiv dag borde vi kanske ta det lite lugnare, men icke. Simon, John, Sarah och jag inledde med pasta och köttfärssås hemma i grottan, för att senare möta upp med Tommy och Filip, som varit på någon bar och sett Manchester United slå Porto i CLs kvartsfinal. Då var du allt glad va, Tommy-boy? xD
Efter att John diskat och Simon torkat (som betalning för min köttfärssås), styrde vi stegen mot Born. Nästa stopp: Cactus bar, där vi avnjöt var sin Caipirinha. Nä, nu ljuger jag kanske... lite... pytte. De flesta av oss tyckte att den smakade skit, rent ut sagt. Den som ju annars är så gooooo...
Efter att John diskat och Simon torkat (som betalning för min köttfärssås), styrde vi stegen mot Born. Nästa stopp: Cactus bar, där vi avnjöt var sin Caipirinha. Nä, nu ljuger jag kanske... lite... pytte. De flesta av oss tyckte att den smakade skit, rent ut sagt. Den som ju annars är så gooooo...
... men det var ingen som var ledsen för det inte! Vår allsångskör, bestående av sju underbara skönsångare, drog glatt vidare ner till stranden för att sjunga ännu lite till och för att leka med badvaktens stol. Tjohooo, vad roligt vi hade det! Mycket skratt och mycket glädje. Det är så det ska vara när vänner bara umgås och trivs i varandras sällskap.
På TORSDAGEN blev det lugna gatan. Åtminstone på dagen och frammåt eftermiddagen, då vi plockade fram våra lite mer kulturella sidor. Det obligatoriska när man besöker Barcelona skulle besökas. Först och främst av Therese, som var här för första gången. Känslan att få uppleva Barcelona tillsammans med en person som får uppleva staden för första gången är en skön känsla. Jag är glad att jag fick vara en del av ditt första Barcelonabesök, kära Therese!
¡La Sagrada Familia! De obligatoriska bilderna på både den nya och den gamla delen skulle tas. Som om jag inte har foton på den sedan innan, från de fyra tidigare gångerna jag har varit här i BCN, haha... och ändå tar jag nya. Obligatoriska var ordet.
Med sorg i våra hjärtan konstaterade vi att denna torsdagskväll i april var den sista med gänget. Oj, det där lät väldigt sentimentalt och som att vi aldrig skulle ses igen, men så är ju inte fallet som tur är!
För att ge våra svenska vänner en så bra avslutning som möjligt på deras vistelse, tog vi med dem till vår favoritrestaurang so far; Al Passatore. Där har de garanterat den godaste pizzan jag någonsin har ätit! Den godaste Lambruscon också för den delen. Mamma, du skulle älska den!
Efter en fin sista måltid och en härlig förfest i vår håla, tog vi första bästa taxi med destination Shoko. Där blev det ett par timmars vilt dansande, tills de stängde kl 3 och vi var lagom slutkörda, fast på ett skönt sett. Vi knallade ner de få metrarna till strandkanten och satte oss ner för att fortsätta allsången där vi slutade föregående kväll. Denna kväll gjorde dock tröttheten sig påmind lite tidigare än kvällen innan, så vi bestämde oss snart för att åka hem. Var och en till sig, efter en sista godnattkram...
För att ge våra svenska vänner en så bra avslutning som möjligt på deras vistelse, tog vi med dem till vår favoritrestaurang so far; Al Passatore. Där har de garanterat den godaste pizzan jag någonsin har ätit! Den godaste Lambruscon också för den delen. Mamma, du skulle älska den!
Efter en fin sista måltid och en härlig förfest i vår håla, tog vi första bästa taxi med destination Shoko. Där blev det ett par timmars vilt dansande, tills de stängde kl 3 och vi var lagom slutkörda, fast på ett skönt sett. Vi knallade ner de få metrarna till strandkanten och satte oss ner för att fortsätta allsången där vi slutade föregående kväll. Denna kväll gjorde dock tröttheten sig påmind lite tidigare än kvällen innan, så vi bestämde oss snart för att åka hem. Var och en till sig, efter en sista godnattkram...
Enda planen för FREDAGEN var väl egentligen, förutom Invasionens hemresa, en "gemensam frukost"...
... och oj, så gemensam den blev. Grabbarna sänker resans sista bärs(?) med var sin pizza på första bästa uteservering och vi flickor sitter med våra tonfiskbaguetter några meter bort. Snacka om mysigaste gemensamma frukosten ever... NOT! (Ursäkta ironin, mina herrar).
Egentligen hade vi inget att klaga på, där vi satt vid havet och hjälpte Therese med att suga in den, för hennes del, sista spanska vårsolen! Helt underbart förmiddagsväder i ljuva Barcelona, de lugna vågornas kluckande mot strandkanten och tre tjejer som för varandra är några utav de allra bästa. Säg mig, vad finns där att klaga på?
Therese var allt lite dyster över att behöva åka hem och jag var allt lite dyster över att behöva säga hejdå till henne och de andra. I hate goodbyes, men jag överlever. Snart åker vi ju hem, a bit sad but true... Jag kommer njuta utav varje sekund som jag har kvar här i den spanska värmen.
AVSLUTNINGSVIS vill jag bara tacka er, Den Svenska Invasionen, för att ni faktiskt kom hit för vår skull. Jag förstår att ni kom hit för självaste Barcelonas skull också, men något säger mig att just Barcelona inte skulle vara det självklara valet om det inte var så att vi var här. Am I right?
Det är svårt att beskriva hur glada Sarah och jag var av att ha er alla här samtidigt och vi hoppas att ni känner ungefär samma. Vårt mål var ju trots allt att ni skulle få en minnesvärd tid här i den stad Sarah och jag älskar mest. Vi har pratat mycket om just detta och om hur ni lyckades att pricka in samma datum i kalenderna allihopa. Det måste vara, hmm... ödet. Just det.
Det är svårt att beskriva hur glada Sarah och jag var av att ha er alla här samtidigt och vi hoppas att ni känner ungefär samma. Vårt mål var ju trots allt att ni skulle få en minnesvärd tid här i den stad Sarah och jag älskar mest. Vi har pratat mycket om just detta och om hur ni lyckades att pricka in samma datum i kalenderna allihopa. Det måste vara, hmm... ödet. Just det.
Gracias amigos, för att ni ville vara en del av vårt största äventyr hittills! Nunca lo me voy a olvidar...
Förresten så har ju träningen lyst lite med sin frånvaro här, det är inget jag sticker under stolen med. Vad jag däremot kan kontra med är att vi GÅR hela tiden här nere. Det är otroooligt sällan vi tar en taxi eller åker tunnelbana. Dessutom har förskylning härjat här i grottan och svenska vänner har kommit och gått likt gäster på ett vandrarhem. Nu ska det dock bli ändring sista veckan och jag lovar mig själv att besöka gymmet så mycket som möjligt sista månaden. Dels för att jag har bodypump- och cykelabsinens, dels för att jag äter på tok för mycket jämfört med jag gör av med och sist men inte minst för att jag har blivit tilldelad två fasta pass/vecka på Sportlifes 10 veckor långa sommarschema! En BP och en Cykel 45. Nu gäller det att fila rejält på formen fram till vecka 26, så att den är på topp när det schemat drar igång! Peppad. Det är vad jag är, för jag saknar att instruera.
Dagens track är en av det grymmaste tränings-/partylåtarna just nu, som jag sprang till i parken häromdagen...
Förresten så har ju träningen lyst lite med sin frånvaro här, det är inget jag sticker under stolen med. Vad jag däremot kan kontra med är att vi GÅR hela tiden här nere. Det är otroooligt sällan vi tar en taxi eller åker tunnelbana. Dessutom har förskylning härjat här i grottan och svenska vänner har kommit och gått likt gäster på ett vandrarhem. Nu ska det dock bli ändring sista veckan och jag lovar mig själv att besöka gymmet så mycket som möjligt sista månaden. Dels för att jag har bodypump- och cykelabsinens, dels för att jag äter på tok för mycket jämfört med jag gör av med och sist men inte minst för att jag har blivit tilldelad två fasta pass/vecka på Sportlifes 10 veckor långa sommarschema! En BP och en Cykel 45. Nu gäller det att fila rejält på formen fram till vecka 26, så att den är på topp när det schemat drar igång! Peppad. Det är vad jag är, för jag saknar att instruera.
Dagens track är en av det grymmaste tränings-/partylåtarna just nu, som jag sprang till i parken häromdagen...
... enjoy!
To my loved ones back home-home; AMOR, BESOS Y ABRAZOS ♥
La aventura sigue...
Nu, mina vänner, har halva tiden utav vår vistelse passerat utan att visste ordet av! 6,5 veckor av totalt 13 hade i torsdags sprungit förbi med en väldig fart. Spontant känns det som att det lika gärna kunde ha varit igår som vi satt på planet ner hit, men å andra sidan känns det inte så... När jag tänker tillbaka på allting vi har gjort och fått uppleva hittills och på människor vi har lärt känna, känns 6,5 veckor helt realistiskt. Framförallt när jag tänker på hur livet brukar se ut för mig hem-hemma, dvs. i Sverige, känns det som att det var två och en halv evighet sedan jag var där senast. Jag har ju skaffat mig ett liv här nu. Visserligen ett ganska slappt liv, men ett fantastiskt härligt liv. Tanken var ju att med lite tur kunna få någon typ av jobb, men det verkar som bekant smått omöjligt, det ska gudarna veta. Då kanske vissa tycker attt tre månader låter som en väldigt lång period till endast njutning, men vi har kommit fram till följande: Efter tre mycket tuffa och krävande år på gymnasiet (visst, det var tre roliga år också!), känner vi att vi är värda att njuta av vår absoluta favoritstad och allt vad det innebär. Det är helt enkelt ett sätt för oss att ladda upp energifattiga batterier inför det som komma skall till sommaren och vintern. För mig är detta en tidig semester, för jag vet att jag knappt kommer få någon sådan i sommar, då jobb på cafét kommer uppta det mesta av min tid. Till hösten är tanken att jag ska aktivera pluggdelen av hjärnan igen, då jag har sökt Spanska Grundkurs 2 på Universitetet, på heltid i en termin. För att hitta motivationen till att börja plugga igen så behöver jag få leva och njuta. Sist men inte minst är dessa tre månader ett utmärkt tillfälle för mig att få öva och bli bättre på spanska, då mitt mål ju är att en dag kunna prata det flytande. Att få leva i språket var ju en av de största anledningarna till att jag åkte hit överhuvudtaget... och det är precis vad jag gör.
Sarah och jag tog en härlig strandpromenad häromdagen och det var mycket som fångade vår uppmärksamhet...
... och vi blev som små barn igen när vi fick syn på spindelnätet! Våra klätterinstinkter sa genast till oss att börja...
... lattja runt hejvilt i det stora nätet!
Istället för att sätta oss på sanden, gick vi ut på en slags stenpir. Vi hittade några stenar nära vattnet som såg inbjudande ut och bredde ut våra godsaker. För ett ögonblick fick jag känslan av att sitta hem-hemma på en klippa på Rävholmen, där jag spenderat många soliga sommardagar. Jag blundade och välkomnade känslan, men den försvann ganska fort igen när jag insåg att det här är nog snäppet bättre en Rävholmen; att sitta på en sten i Barcelona, med fötterna i Medelhavet.
¡Mi kycklingsallad es su kyckligsallad!
... gå på musikal! På onsdagkvällen besökte vi Barcelona Teatre Musical, för att beskåda och lyssna till La Bella y La Bestia. (Skönheten och Odjuret, för er som inte behärskar spanska språket särskilt väl.) Tråkigt nog var det strikt förbjudet att fotografera under föreställningen...
... men här får ni iallafall ett litet "smakprov" från YouTube.
Musikalen var helt underbart vacker. Om jag skulle beskriva den med ett ord skulle det vara gåshud.
Men så mycket mer än vad ögat ser, ser dom hos varann.
... leka åsna, bada fötterna vid strandkanten och ta fina kort med Paulines kamera. De hittar ni så småningom på Facebook!
Fina drinkar med fina flickor, det är livet... ♥
Sarah och jag fick i fredags den briljanta idén att göra vår egen Tortilla. Medan världens duktigaste Sarah hängde tvätt på terassen, var jag i full gång med att laga mitt livs första Tortilla, bestående av 9 ägg, 3 potatisar, 1 lök och salt. Resultatet blev kalasbra och kalasmumsigt och givetvis kommer det bli mer hemmagjorda tortillas!
Sarah och jag tog en härlig strandpromenad häromdagen och det var mycket som fångade vår uppmärksamhet...
... och vi blev som små barn igen när vi fick syn på spindelnätet! Våra klätterinstinkter sa genast till oss att börja...
... lattja runt hejvilt i det stora nätet!
I måndags hade vi en utav de absolut härligaste dagarna hittills. Sarah jag hade redan dagen innan bestämt oss för vad vi skulle hitta på; miniutflykt till stranden bortom Port Olímpic, med kyckligsallad! Vi snörade på löparskorna och knallade iväg, efter att ha förberett den mumsigaste kycklingsalladen ever...
Istället för att sätta oss på sanden, gick vi ut på en slags stenpir. Vi hittade några stenar nära vattnet som såg inbjudande ut och bredde ut våra godsaker. För ett ögonblick fick jag känslan av att sitta hem-hemma på en klippa på Rävholmen, där jag spenderat många soliga sommardagar. Jag blundade och välkomnade känslan, men den försvann ganska fort igen när jag insåg att det här är nog snäppet bättre en Rävholmen; att sitta på en sten i Barcelona, med fötterna i Medelhavet.
¡Mi kycklingsallad es su kyckligsallad!
Vi har ju haft fint besök från Sverige också! Vår underbara vän Pauline från Floda kom och besökte oss från måndag till fredag den här veckan. De få dagarna tillsammans med henne gick alldeles för snabbt, men vi hann ändå med en hel del trevliga saker, så som shopping, god mat, partajja, sola och...
... gå på musikal! På onsdagkvällen besökte vi Barcelona Teatre Musical, för att beskåda och lyssna till La Bella y La Bestia. (Skönheten och Odjuret, för er som inte behärskar spanska språket särskilt väl.) Tråkigt nog var det strikt förbjudet att fotografera under föreställningen...
... men här får ni iallafall ett litet "smakprov" från YouTube.
Musikalen var helt underbart vacker. Om jag skulle beskriva den med ett ord skulle det vara gåshud.
Men så mycket mer än vad ögat ser, ser dom hos varann.
Eftersom strandpromenaden är ett utav våra favoritställen, ville vi självklart att Pauline skulle få uppleva den. Fler än vi verkar ha den som ett favoritställe, då hela promenaden kantas utan hundratals människor. Den tanken för mig vidare till något jag konstaterat för mig själv ett oräkneligt antal gånger under vistelsen; att Barcelona är överbefolkat. Överallt kryllar det av människor, likt myror i en myrstack. Slutsats: Barcelona är helt enkelt en populär plats att vara...
... men i vilket fall som helst så hann vi under tiden...
... men i vilket fall som helst så hann vi under tiden...
... leka åsna, bada fötterna vid strandkanten och ta fina kort med Paulines kamera. De hittar ni så småningom på Facebook!
Fina drinkar med fina flickor, det är livet... ♥
Sarah och jag fick i fredags den briljanta idén att göra vår egen Tortilla. Medan världens duktigaste Sarah hängde tvätt på terassen, var jag i full gång med att laga mitt livs första Tortilla, bestående av 9 ägg, 3 potatisar, 1 lök och salt. Resultatet blev kalasbra och kalasmumsigt och givetvis kommer det bli mer hemmagjorda tortillas!
Förutom ovanstående aktiviteter har vi bland annat hunnit med att äta världens godaste pizza. Närmare bestämt tre gånger, på Al Passatore i det mysiga kvarteret Born. Vi har också varit på spansk bio för första gången i våra liv, Sarah och jag. Vi såg såklart en spansk film utan text; Mentiras y Gordas. Väldigt deprimerad film, som handlar mestadels om fest, droger, sex och relationer. På ett sätt har den ett bra budskap, då den får tittarna (åtminstonde mig) att äcklas på allt som har med droger att göra. Bra är kanske inte bästa sättet att beskriva filmen, men jag är ändå glad att vi såg den. Jag förstod det mesta som sades och det fick mig att känna att jag är nog duktigare på spanska än vad jag själv tror.
Avslutningsvis vill jag dela med mig av Sarahs och min favoritlåt just nu, som det sjungs flitigast på. Målet var att kunna hela texten utantill. Det målet är nu uppnått! Nu återstår det bara att lära oss koreografin... vår egen alltså, som det filas flitigt på och som snart är klar!
Avslutningsvis vill jag dela med mig av Sarahs och min favoritlåt just nu, som det sjungs flitigast på. Målet var att kunna hela texten utantill. Det målet är nu uppnått! Nu återstår det bara att lära oss koreografin... vår egen alltså, som det filas flitigt på och som snart är klar!
Igår fick vi Sverigebesök åter igen, utav Filip och Tommy! De ska spendera sin absolut första vecka i Barcelona och vi är glada att de är här. Imorgon kommer ännu flera vänner; Simon, John och Therése! Tjohoo, hela fem vänner från hem-hemma! Kan det bli mycket bättre än så? Tveksamt. Sarah och jag smider planer på vad vi ska hitta på med hela drösen för att de ska få en så minnesvärd och så lyckad vecka som möjligt. Nu är det hög tid att sätta planerna i handling! Mer om hur det gick i kommande inlägg, för nu ska vi iväg och ha the time of our lives...
Det är många jag saknar där hemma, speciellt er, min älskade familj! Som sagt har jag det fantastiskt bra här nere och känner mig som hemma, men nu har nedräkningen börjat. Nu är det bara 6 veckor kvar tills vi ses, men jag ska njuta av varje dag som är kvar här.
¡AMOR PARA VOSOTROS, LOS QUE QUIERO LO MÁS! ♥
Det är många jag saknar där hemma, speciellt er, min älskade familj! Som sagt har jag det fantastiskt bra här nere och känner mig som hemma, men nu har nedräkningen börjat. Nu är det bara 6 veckor kvar tills vi ses, men jag ska njuta av varje dag som är kvar här.
¡AMOR PARA VOSOTROS, LOS QUE QUIERO LO MÁS! ♥
