Studenten y un poco del mundo deportivo
Alarmet står på 05.30 och jag måste egentligen sova, då morgondagen är min studentdag! Så dagens inlägg blir relativt kort och kommer att omfatta tre punkter; två nyheter från sportens underbara värld samt att studenten hägrar på allvar nu.
Först och främst vill jag kommentera det nya tränarparet i mitt hjärtas lag, Frölunda Indians. Ulf Dahlén blir huvudtränare och Janne Karlsson assisterande tränare. Rent spontant känns dessa två som en vinnande kombination och det är ju precis det som är målet - SM-guld. Med Ulfs relativt unga år och därmed stora förståelse för spelarna (som inte är mycket yngre än honom själv) tillsammans med Jannes tidigare erfarenhet av och sanna kärlek för klubben FHC, tror jag att Frölunda kommer gå långt i Elitserien 08-09. Förresten... inte bara långt, utan längst.
Det andra som jag tycker är värt att ägna lite tankeverksamhet åt är Sveriges landskamp inför Fotbolls-EM. Matchen spelades på Ullevi mot Slovenien och då jag inte såg matcen själv har jag läst lite om vad andra skrivit om den. Jag får känslan av att matchen mest var som ett 90 minuters träningspass och ett slags prövningstillfälle för vissa spelare. T.ex. Tobias Linderoth som inte spelat en match sen... ja, november tror jag. Han verkade ju klara det bra, då han gjorde matchens enda mål. Positivt. Men ska jag vara ärlig, så betydde den matchen lika mycket som myggor betyder för världen. Nada, niente, nothing och ingenting. Den 10 juni däremot, då börjar allvaret i Österrike-Schweiz med inledande match mot regerande mästaren Grekland. Go Sweden!
Oj, nu har jag nog överstigit gränsen för ett "relativt kort inlägg", om det finns någon sådan. Men whatever, när det viktigaste är kvar att skriva om! Imorgon tar jag, Olivia Möller, studenten. Helt galet sjukt otroligt fantastiskt underbart. Just nu hittar jag inga bättre ord som kan beskriva mina känslor och förväntningar inför morgondagen, som med stor sannolikhet kommer bli en av de lyckligaste i mitt liv. Behöver jag säga mer än då? Ni som upplevt det förstår säkert.
Återkommer såklart med en rapport från MIN STORA DAG. När jag känner mig tillräckligt återhämtad... //Olivia
Först och främst vill jag kommentera det nya tränarparet i mitt hjärtas lag, Frölunda Indians. Ulf Dahlén blir huvudtränare och Janne Karlsson assisterande tränare. Rent spontant känns dessa två som en vinnande kombination och det är ju precis det som är målet - SM-guld. Med Ulfs relativt unga år och därmed stora förståelse för spelarna (som inte är mycket yngre än honom själv) tillsammans med Jannes tidigare erfarenhet av och sanna kärlek för klubben FHC, tror jag att Frölunda kommer gå långt i Elitserien 08-09. Förresten... inte bara långt, utan längst.
Det andra som jag tycker är värt att ägna lite tankeverksamhet åt är Sveriges landskamp inför Fotbolls-EM. Matchen spelades på Ullevi mot Slovenien och då jag inte såg matcen själv har jag läst lite om vad andra skrivit om den. Jag får känslan av att matchen mest var som ett 90 minuters träningspass och ett slags prövningstillfälle för vissa spelare. T.ex. Tobias Linderoth som inte spelat en match sen... ja, november tror jag. Han verkade ju klara det bra, då han gjorde matchens enda mål. Positivt. Men ska jag vara ärlig, så betydde den matchen lika mycket som myggor betyder för världen. Nada, niente, nothing och ingenting. Den 10 juni däremot, då börjar allvaret i Österrike-Schweiz med inledande match mot regerande mästaren Grekland. Go Sweden!
Oj, nu har jag nog överstigit gränsen för ett "relativt kort inlägg", om det finns någon sådan. Men whatever, när det viktigaste är kvar att skriva om! Imorgon tar jag, Olivia Möller, studenten. Helt galet sjukt otroligt fantastiskt underbart. Just nu hittar jag inga bättre ord som kan beskriva mina känslor och förväntningar inför morgondagen, som med stor sannolikhet kommer bli en av de lyckligaste i mitt liv. Behöver jag säga mer än då? Ni som upplevt det förstår säkert.
Återkommer såklart med en rapport från MIN STORA DAG. När jag känner mig tillräckligt återhämtad... //Olivia
Lite tårar och mycket glädje
Samtidigt som jag börjar skriva det här, torkar jag den sista tåren, orsakad av säsongsavslutningen av den mest fantastiska serie som någonsin existerat. I min värld då. Vilken serie kan få mig att grina tänker ni kanske? För Olivia, hon fäller väl sällan en tår... Nej, det händer inte allt för ofta, men när Derek och Meredith äntligen förstod att de vill och ska vara tillsammas, att de är menade för varandra och kysser varandra, då kom de, the tears. Jag kunde inte hjälpa det! Så det är med blandade känslor som jag konstaterar att jag nu kommer att behöva vänta en tid på att säsong 5 ska börja. Glädje och förtjusning blandas med en gnutta sorg och lite vemod, men jag ska inte deppa!
Något utav en serienörd som jag är, så har jag fler serier att ta min tillflykt till. Just nu: Dirty Sexy Money och sedan tänkte jag eventuellt ge One Tree Hill en chans, vilket jag inte gjort tidigare. Men vad gör man inte för att fly sin egen vardag en stund och istället leva sig in lite i någon annans. Jag tror att serier, liksom böcker, är nyttiga sätt för oss att för en stund glömma våra egna problem genom att gotta oss lite i andra. På så vis kanske vi kan lära oss att tänka att vi själva har det nog ganska bra ändå.
... och vad vore förresten ett blogginlägg utan ett konstaterande om att studenten närmar sig med stormsteg? Bara 4 dagar kvar nu! Jag känner verkligen hur glädjen sprider sig till varje liten cell i hela min träningsvärksömmande kropp och blir till en värmande och nervkittlande våg! Kan knappt föreställa mig hur jag kommer känna mig på torsdag... Troligtvis och förhoppningsvis konstanta, nervkittlande vågor som kommer att försätta mig i ett lyckorus jag bara kunnat drömma om! Men nog med drömmandet nu, som by the way kommer bli verklighet på torsdag! Yeah.
¡Qué tengáis una buena noche, amigos!
Något utav en serienörd som jag är, så har jag fler serier att ta min tillflykt till. Just nu: Dirty Sexy Money och sedan tänkte jag eventuellt ge One Tree Hill en chans, vilket jag inte gjort tidigare. Men vad gör man inte för att fly sin egen vardag en stund och istället leva sig in lite i någon annans. Jag tror att serier, liksom böcker, är nyttiga sätt för oss att för en stund glömma våra egna problem genom att gotta oss lite i andra. På så vis kanske vi kan lära oss att tänka att vi själva har det nog ganska bra ändå.
... och vad vore förresten ett blogginlägg utan ett konstaterande om att studenten närmar sig med stormsteg? Bara 4 dagar kvar nu! Jag känner verkligen hur glädjen sprider sig till varje liten cell i hela min träningsvärksömmande kropp och blir till en värmande och nervkittlande våg! Kan knappt föreställa mig hur jag kommer känna mig på torsdag... Troligtvis och förhoppningsvis konstanta, nervkittlande vågor som kommer att försätta mig i ett lyckorus jag bara kunnat drömma om! Men nog med drömmandet nu, som by the way kommer bli verklighet på torsdag! Yeah.
¡Qué tengáis una buena noche, amigos!
Gavin, Sportlife och Man United.
Mannen ovan är en av de absolut största i min musikvärld. Mannen ovan skriver fantastiska låtar och sjunger som en gud. Mannen ovan förgyller min dag genom att fylla mitt inre med sina toner. Mannen ovan är orsaken till varför Kim och jag drar till Oslo den 3 juni (min födelsedag btw). Mannen ovan är helt enkelt perfekt.
Gavin DeGraw. Glömde jag kanske nämna att det är så han heter? Han besökte faktiskt Sverige för några år sedan, men korkad som jag var gick jag inte på hans konsert i Chalmers kårhus och fråga mig inte varför. Sedan dess har jag i vilket fall som helst med jämna mellanrum, utan framgång, besökt Ticnets hemsida i förhoppning om att han ska besöka vårt avlånga land igen, men icke. Tills nu. Glädjen var stor när Gavin äntligen verkade planera ett besök till vår huvudstad. Glädjen varade dock inte speciellt länge, då konserten har 20-årsgräns. Desperat länkade jag mig vidare till han hemsida (http://www.gavindegraw.com/), för att se om han hade tänkt sjunga och spela någon annan stans i Norden, vilket han mycket riktigt har tänkt göra, närmare bestämt både i Köpenhamn och i Oslo. Som bekant blir det Oslo, då Köpenhamnskonserten är fullbokad(!) Jag var inte sen med att ragga folk som kunde tänkas vilja följa med mig för att se "en av männen i mitt liv" live, och kanske lite oväntat så fick jag napp hos Kim Shaw, som likt mig själv delar en viss passion gentemot Gavin, så det här ska bli så fantastiskt roligt! För nu är allt fixat! Konsertbiljetter, bussresa och boende och inget negativt skulle kunna hända, eller...
... en negativ sak har faktiskt inträffat. Jag har sökt ett instruktörsjobb på Sportlife, efter att ha tränat flitigt där i ca 8 månader. Body Pump är det som gäller. Jag mailade dem för x antal veckor sedan och fick svar nu i veckan. Deras sista auditiontillfällen är 3 och 4 juni. Hur kan man ha en sådan förbaskad otur? De enda sketna dagarna som jag inte är hemma. Men jag ser det från den ljusa sidan; Sportlife kan vänta. Det kan inte Gavin.
Till sist några ord om Manchester United, som sen igår kväll vann Champions League-finalen mot Chelsea. Jag såg matchen från och till, men jag ska vara helt ärlig och säga att det finns ingen plats för engleska lag i mitt hjärta, för där är det redan fullt. I fotbollsdelen av hjärtat upptar landslaget ungefär 50 %, Barca drygt 30 och de knappa 20 som är kvar tillhör Blåvitt. Därmed ingen plats kvar åt något engelskt lag. Men det betyder inte att jag inte kan glädjas med andra, som exempelvis Tommy i min klass. Trots att han många gånger har påmint mig om hur Man Utd slog ut Barca i semin, så unnar jag honom den här segern. För det mesta har han trots allt haft glimten i ögat och glädjen nu när United äntligen vunnit går inte att ta miste på. Men en ny storhetstid i Barca är på intåg med ny tränare och nya fräscha spelare, det är jag säker på. Så Tommy, jag unnar dig den här segern!
Enough for now. Peace //Olivia
Välkommen till min nya blogg!
8 dagar kvar till studenten! Helt otroligt fantastiskt underbart! Det är lite därför jag nu har bestämt mig för att skaffa en blogg. Tanken har funnits hos mig en längre tid, men tiden har liksom inte funnit där. Visst, allting handlar om att prioritera och TA sig tid, men jag har väl helt enkelt tagit mig tid till andra sysslor, såsom skolarbete, träning och vänner. Utöver detta har det inte funnit så mycket mera tid att fördriva. Nu när jag äntligen har tid (eftersom jag inte längre behöver slita häcken av mig i skolan och allt vad det innebär) så har jag skapat en alldeles egen blogg. Jag har bestämt mig för att göra det jag tycker är roligt, för det är jag värd. Det här känns otroligt roligt och jag hoppas att folk kommer att läsa min blogg...
Så... vad i hela fridens namn ska jag blogga om? En fråga som fick sitt svar ganska snabbt, eftersom jag är inne på göra-det-jag-tycker-är-roligt-spåret. Jag är ju ett sport-freak (som många fått erfara), så vad vore mer självklart än ämnet sport? Så ni som inte är överdrivet sportintresserade kommer kanske inte finna denna blogg särskilt intressant... Men jag ska göra mitt bästa för att inte lägga allför stor vikt på just sporten och jag hoppas att ni kan finna någon slags glädje i allt annat jag kommer skriva om, såsom mina underbara vänner, mitt kanske inte fullt så underbara liv i sig (fast jo, det är helt okej för dig som undrar!) och vem vet, kanske några spanska rader här och där. Verkar dock som att endast de nordiska språken är tillåtna, men vad gör man inte för att underhålla sin spanska, efter nästan sju års studerande av detta fantastiska språk?
Som ny i bloggarnas värld kan det säkert ha en positiv effekt att läsa andras bloggar, vilket jag är ganska dålig på. Den enda jag läser flitigt är Pontus Wernblooms blogg (http://gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=663) på gp.se. Pontus är en av IFK Göteborgs tuffaste anfallare och när han fick frågan om att blogga för GP skrev han följande (och dessa rader, hans absolut första i bloggen, citerar jag) : "Då ska man börja blogga för GP. Det känns lika originellt som att skaffa sig en Lunarstorm eller samla på hockeybilder, men tror nog att det är värt ett försök i alla fall. Tanken är väl att jag ska försöka avspegla min ungdomliga entusiasm ut i cyberspacen på ett vettigt sätt. Dessvärre känns det ju lite grann som om jag skjuter mot min egna, placerad i GP:s liberala skyttegrav."
Pontus blogg är grymt underhållande och har blivit lite av ett beroende. Det låter kanske löjligt, men jag blir lika glad varje gång han har postat ett nytt inlägg. Som Pontus, tror jag förresten att det är värt ett försök att försöka skriva lite inlägg då och då. Folk kan ju faktiskt tycka om att läsa dem och det är inget jag kommer förlora på liksom. Speciellt inte nu när jag bara har ett enda avsnitt kvar av Sex and the City; sista avsnittet på sista säsongen :/ känns lite sorgligt efter att ha följt Carrie och hennes vänner under en längre tid. Så kanske är detta ett helt utmärkt sätt att fördriva överflödig tid på, tid som jag vanligtvis kanske skulle spendera i vännernas liv på Manhattan. Min blogg kan ju faktiskt bli ett sätt att dela med mig av och reflektera kring Carries många fantastiska citat från sin kolumn Sex and the City. Men det tar vi en annan gång!
Nu får det vara nog för idag, så att inte tankarna flyger iväg mer än vad de redan har gjort.
Love //Olivia
Så... vad i hela fridens namn ska jag blogga om? En fråga som fick sitt svar ganska snabbt, eftersom jag är inne på göra-det-jag-tycker-är-roligt-spåret. Jag är ju ett sport-freak (som många fått erfara), så vad vore mer självklart än ämnet sport? Så ni som inte är överdrivet sportintresserade kommer kanske inte finna denna blogg särskilt intressant... Men jag ska göra mitt bästa för att inte lägga allför stor vikt på just sporten och jag hoppas att ni kan finna någon slags glädje i allt annat jag kommer skriva om, såsom mina underbara vänner, mitt kanske inte fullt så underbara liv i sig (fast jo, det är helt okej för dig som undrar!) och vem vet, kanske några spanska rader här och där. Verkar dock som att endast de nordiska språken är tillåtna, men vad gör man inte för att underhålla sin spanska, efter nästan sju års studerande av detta fantastiska språk?
Som ny i bloggarnas värld kan det säkert ha en positiv effekt att läsa andras bloggar, vilket jag är ganska dålig på. Den enda jag läser flitigt är Pontus Wernblooms blogg (http://gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=663) på gp.se. Pontus är en av IFK Göteborgs tuffaste anfallare och när han fick frågan om att blogga för GP skrev han följande (och dessa rader, hans absolut första i bloggen, citerar jag) : "Då ska man börja blogga för GP. Det känns lika originellt som att skaffa sig en Lunarstorm eller samla på hockeybilder, men tror nog att det är värt ett försök i alla fall. Tanken är väl att jag ska försöka avspegla min ungdomliga entusiasm ut i cyberspacen på ett vettigt sätt. Dessvärre känns det ju lite grann som om jag skjuter mot min egna, placerad i GP:s liberala skyttegrav."
Pontus blogg är grymt underhållande och har blivit lite av ett beroende. Det låter kanske löjligt, men jag blir lika glad varje gång han har postat ett nytt inlägg. Som Pontus, tror jag förresten att det är värt ett försök att försöka skriva lite inlägg då och då. Folk kan ju faktiskt tycka om att läsa dem och det är inget jag kommer förlora på liksom. Speciellt inte nu när jag bara har ett enda avsnitt kvar av Sex and the City; sista avsnittet på sista säsongen :/ känns lite sorgligt efter att ha följt Carrie och hennes vänner under en längre tid. Så kanske är detta ett helt utmärkt sätt att fördriva överflödig tid på, tid som jag vanligtvis kanske skulle spendera i vännernas liv på Manhattan. Min blogg kan ju faktiskt bli ett sätt att dela med mig av och reflektera kring Carries många fantastiska citat från sin kolumn Sex and the City. Men det tar vi en annan gång!
Nu får det vara nog för idag, så att inte tankarna flyger iväg mer än vad de redan har gjort.
Love //Olivia
