Olivia Möller

(Besök http://www.euro2008.uefa.com/photos/T=122/gallery.html för fler underbara bilder!)

Glädjen är total. Hos de spanska EM-laget, hos de spanska supportrarna och inte minst hos mig. Spanien har vunnit EM-guld, efter 44 år utan en mästerskapsseger! I år var det helt enkelt Spaniens tur. Med ett sådant stjärnspäckat lag kunde det bara inte gå fel. Som bekant inte i kvartfinalen och inte heller i semifinalen mot Ryssland, där ryssarnas mer eller mindre fantastiska EM-saga tog slut efter förlust med 3-0. Spanien var helt enkelt några nummer för stora... och det som blivit Spaniens nederlag förr, dvs. allt för många individuellt skickliga spelare med svårt att fungera perfekt som ett lag, syntes inte alls under detta mästerskap. Istället spelade spanjorerna sitt briljanta passningsspel där näst intill alla passningar gick rätt. Det är en av orsakerna till att det räckte hela vägen till guld! Jag är så glad! Vet inte hur jag ska kunna beskriva mina känslor på ett bättre sätt. När spanjorerna efter sin 1-0-seger över Tyskland fick lyfta bucklan, slog mitt hjärta hårdare än vanligt. Låter kanske klyschigt, men det är sant. Jag har sagt det förr, jag säger det igen och jag kommer alltid att kunna säga det igen; Spanien är mitt hjärtas andra lag. Frågan är om det inte har tagit över förstplatsen, då svenska landslaget inte är värt att älskas så som det spanska. Det är hugget som stucket, I guess.

Torsdagkvällen, alltså semifinalkvällen, blev verkligen inte Villas kväll, då han ådrog sig en lårskada som ledde till hans frånvaro i finalen. Inte heller blev det Torres kväll. Men söndagkvällen blev definitivt Torres kväll, det kan ingen förneka. Bara synd att detta skulle krävas en skada på Villa. När Torres fick spela ensam på topp var det inget snack om vem som är den störste inom spansk fotboll. Åtminstone en av de största. I vilket fall som helst, så fick Torres äntligen visa hur fantastiskt bra han är. För igår kväll förvandlades El niño till El Rey. Barnet förvandlades till Kungen. Fernando Torres blev EM-finalens kung, efter att på ett så galet snyggt sätt ha överlistat både backen Lahm och målvakten Lehmann. Men han ska inte få all creds. Målet i all ära, men han gjorde ju inte allt jobb på egen hand, även om han under stora dela av matchen sprang som en Duracell-kanin. Vi ska inte glömma målvakten Iker Casillas, en av världens bästa. Inte heller ska vi glömma Puyols kopiösa arbete i försvarsspelet, Sergio Ramos offensiva spel, som visserligen inte ledde till mål utan bara nästan mål. Kanske borde han omskolas till anfallare? Det hade varit roligt att se, för han verkar sugen.
Dessa saker som jag just nämnt är bara några av de faktorer som finns med och skapar detta fantastiska landslag som spanjorerna äntligen har bevisat att de är. Jag ser med glädje och förväntan fram emot nästa mästerskap!

España en mi corazón. /Olivia

Vad sysslar de med där nere i Schweiz egentligen? Låter någon dra ut kontakten så att ingen i hela världen kan se bilder från matchen eller vad? Det hände ju inte en gång heller... Det är under all kritik. Det är ju för fasiken fotbolls-EM vi snackar om här! Jag förstår att folk som följer matchen blir upprörda, för jag är en av dem. Skulle samma sak hända igen ikväll, att jag ser orden tillfälligt avbrott, då kommer det att smälla. Så var på er vakt, ni österrikiska tekniker, för nu ligger kvällens match i era händer, och inte minst alla oss fotbollsälskares kvällsplaner.


¡Qué sexy chicos! (Carles Puyol, Andrés Iniesta, Sergio Ramos, Cesc Fábregas, David Villa och FERNANDO TORRES!) ¡Viva España esta noche!

Jag tror stenhårt på Spanien ikväll. Ryssarna har visserligen, som vi konstaterat förr, sjukt mycket spring i benen och verkar aldrig bli trötta. Dessutom är de alltid väl samlade. Var spelet än äger rum på planen så är alla ryssar alltid där, vilket i tv får det att se ut som att de är dubbelt så många som sina motståndare. Jag är uppriktigt imponerad av just den förmågan, att de springer obegränsat. Detta till trots så tror jag (kanske mest hoppas) på Spanien, för det kommer inte att bli lätt. Det är en sak som än säker. Allt annat är det inte... säkert alltså. I år är det Spaniens tur, inget snack om saken. Men det är några saker jag är lite orolig över, som t.ex. att Villa inte producerar. Ikväll kan bli hans kväll, eller så kan det bli Torres kväll. Om vi har tur så blir det bådas kväll! För inte heller Torres visar ju sin fullständiga kapacitet. Jag hoppas att han gör det ikväll och bevisar för Aragonés och världen vilket fotbolls-underbarn han är, El Niño.

Nu till något helt annat; Sex and the City - the movie, som jag såg på bio i lördags med några vänner. Jag kan inte säga att jag hade några särskilda förväntningar, men de jag hade uppfylldes, vilket är ett bra betyg! Jag har avdankat de sex säsongerna ganska nyligen. Så fort jag började titta fastnade jag totalt och såg minst ett avsnitt varje kväll (ihop med mina dagliga övningar mot benhinneinflammationen). Serien har så mycket, som den faktiskt lyckades föra med sig till filmen också. Inte minst humor, kärlek och misslyckanden, men också mycket sex som namnet så fint avslöjar. Sex i alla dess former, otroligt mycket roligt sex-prat, sex med alla eller kanske ingen, sex på jobbet, engångsex osv osv. Listan kan göras lång. Men det är det som är så spännande med SATC, att man som tittare alltid blir överraskad på något sätt. Antingen av en grotesk sexställning signerad Samantha Jones eller av hur otroligt smart Carrie är i sitt skrivande. Allt det här och mycket mer därtill hade också filmen, vilket gjorde mig så glad efteråt. Jag ska inte berätta någon handling eller så, men jag ser den som ett väldigt fint slut på seriens fantastiska 6 säsonger (som jag verkligen tycker att ni ska se innan ni ser filmen!). Nu ska jag bara låta den 2,5 timmar långa filmen sjunka in, tills jag är redo att se den igen. För det ska jag lätt göra. Aldrig att jag överger Carrie, Miranda, Charlotte och Samantha. De är alldeles för underbara för att klara av att säga farväl till. You're fabulous!


¡Adios amigos! Besos (pussar) Señorita Olivia

Min plånbok som var borttappad är nu återfunnen! Att tappa plånboken har aldrig hänt mig, förrän nu då. Men det är väl en sådan sak som händer alla någon gång i livet. Efter att ha ringt både Västtrafiks trafikledning och hittegods utan framgång, gav jag upp hoppet om att få se min plånbok igen. Men oj, hur fel jag hade! Tack vare att det på denna jord fortfarande finns ärliga privatpersoner och snälla busschaffisar, så finns plånboken min hos Västtrafiks hittegods från och med imorgon eftermiddag och väntar på mig. Vem du än är som hittade plånboken på bussen och gav den till chaffören, som i sin tur ringde mig, TUSEN TACK TILL DIG! You made my day. Visst är det en självklarhet att du, om du hittar en plånbok, lämnar den till hittegods eller personligen kontaktar personen i fråga? Jag hoppas ditt svar är ja. Det gör mig så arg att det finns så många som skulle göra precis tvärtom. Jag ber er att tänka om. Vad ser ni för glädje i andras förlust? För mig är det så självklart att göra allt för att personen ska få tillbaka sin borttappade ägodel och jag är otroligt tacksam för att det finns människor som tänker samma som jag. All creds till oss som är ärliga!

Spaniens vinst mot Italien igår kan det inte skrivas nog om! 88 års förbannelse är bruten, Italien får äntligen se sig besegrade, Spaniens "otäcka" förflutna är ett minne blott och 22 juni är inte längre ett, för spanjorerna, förnannat datum. Men ännu är inte guldet i hamn, än finns det hinder i vägen. Inte minst Ryssland, som är galet vassa i sitt spel. De är EMs skräll-lag, inget snack om saken och det krävs ingen expert för att konstatera det. Ryssarna kan gå hela vägen, men jag hoppas med hela mitt spanska hjärta att de inte gör det. För i år är det Spaniens tur att lyfta bucklan! Otra vez: ¡Viva España!

Oj, jag har ju helt glömt av att skriva om Sex & the City-filmen, som jag såg på bio med las chicas i lördags! Det krävs en hel del tankeverksamhet för att återberätta allt som bör sägas om denna, på sitt sätt, underbara film. Den tankeverksamheten finns inte riktigt just nu, så det får bli att skriva om det i nästa inlägg!

Gonattpuss /Olivia

Den Spanska Glädjen (Foto: Rose Martin. Hämtad på gt.se)

Jaaa! Spanien är vidare till semifinal! Shit, vad nervös jag var under straffläggningen... Galet. Trodde inte att jag hade så starka känslor för spanjorerna, men oj vad starka de är! Känslorna alltså... Inte heller trodde jag att jag skulle kunna skriva följande om Iker Casillas: ¡Te amo Iker, eres el mejor! (Jag älskar dig Iker, du bäst!) Oj, nu skrev jag det. Om mitt hjärtas spanska klubblags, Barcelonas, ärkerival Real Madrids enastående målvakt. Men situationen blir ju faktiskt en annan när ligaspel byts ut mot landslagsspel. Då enas spanjorerna, som annars är motståndare, till ett och samma landslag. Då spelar det ingen roll vem som spelar var, för alla spelar nu tillsammans för sitt lands ära. Rivaliteten spelarna emellan är som borttblåst och lagkänslan går nästan att ta på. Fantástico.

Matchbilden var egentligen ganska tråkig. Båda lagen vågade för lite och spelade mycket på säkerhet. Varken Spanien eller Italien ville släppa efter riktigt och våga spela mer offensivt. Istället koncentrerade de sig mycket på att hålla rent framför mål och inte göra några defensiva misstag, som i sin tur skulle kunna leda till mål för det andra laget. Givetvis såg det inte ut så här hela matchen, men stora delar av den. Men visst fanns det ljusglimtar; Torres skottfinter, Silvas skottvillighet, Ramos kämpaglöd och inte minst Casillas fantastiska målvaktsspel och Fábregas avgörande! För att bara nämna några...
Ordet tråkig byttes snabbt ut mot nervös när straffläggning var ett faktum. Herregud, jag var ju nervösare än jag var inför Cambridge-provet! Ännu ett tecken på hur sporttokig jag är i vissa situationer, vilket  jag står för till 100%.

Det finns inte så mycket mer att säga. Det räcker med att skriva hur oerhört glad och lättad jag är över att Spanien vann. Fast en sak till är värd att ta upp, nämligen TV4's Grej of the day: Den Spanska Gjädjen (se bild ovan).

¡VIVA ESPAÑA, porque son los mejores y también VIVA ESPAÑA para que sean los campeones del mundo! Besos /Olli

Nyss hemkommen från ett midsommarspektakel jag sent kommer att glömma! 129 tyskar på Café Isbolaget, som på knappt två timmar skulle hinna med att dricka fördrink, titta på barn dansandes runt stången, lyssna på Göteborgs Killkör, äta en midsommarlunch, äta glass och jordgubbar, lyssna lite till på killkören, dricka snaps och sjunga visor. Det var ett hektiskt tempo kan jag lova! Har jobbat som en tok från 10-19.30 och det är så skönt att bara få sitta ner... Inte nog med detta, så bar vi i personalen folkdräkter, precis som bestämt. Jag våndades något inför detta och kände att det där med folkdräkt är nog inte riktigt jag, men när vi alla väl hade krängt på oss våra folkdräkter, kommenterat och skrattat åt varandras kändes det hela ganska roligt. Tyskarna verkade iallafall uppskattade det, vilket var tanken litegrann. Som tur var så var jag som sagt inte den enda som behövde utsätta mig risken att bli utskrattad. Utskrattade blev vi ju faktiskt inte. Fast jo, av varandra!

Måste berätta något som fick mig full i skratt förut. Pernilla, en i serveringspersonalen, ringde en av sina söner för att fråga om han ville vara med och dansa runt midsommarstången, eftersom vi hade brist på dansande barn. Sonen blev näst intill vansinnig och svarade nåt i stil med "mamma, jag ska fan inte vara med och dansa runt den där staken. Och den har ju pungkulor också!" Lite roligt tycker jag, i all stress och press som den här midsommaraftonen fört med sig.

Vad är det jag läser? Säg att det är ett skämt! Det var min reaktion när jag läste en artikel på Aftonbladet alldeles nyss; Hetaste kyssarna i EM. Se vilka som får guld silver och brons. Här är länderna som lever ut sin passion bäst. Åter igen: snälla, säg att det är ett skämt. Uppenbarligen är det inget skämt, utan blodigt allvar. Vad fasiken har denna artikeln att göra på Sportbladet-siten? Den har ju inget med sport att göra, förutom att det är Fotbolls-EM det handlar om då. Har de inget bättre att skriva om? Händer de så lite intressant i sportens underbara värld? Knappast. De himlans skribenterna är väl för lata för att rota djupare i vad som händer i sportvärlden. Äh, jag vet inte. Allt jag vet är att det är en otroligt löjlig artikel som inte hör hemma i Sportbladet, snarare under ämnet Kärlek & Sex.

Tyskarna var för övrigt riktigt grymma i gårdagens kvartsfinal mot Portugal. De blir att räkna med, Schweinsteiger och gängen. Watch out, Spain!

Nä, nu ska jag byta ut den blå färgen på mina naglar mot röd, så enough for now. Love // Olivia

Jag tänker inte skriva hur ledsen och besviken jag är för att Sverige just spelat sin sista match i EM. Jag tänker inte heller skriva hur Sverige kämpade och kämpade och faktiskt förtjänar en plats i kvartsfinalen. Jag tänker definitvit inte skriva hur synd det är om Sverige som bara kom på tredje plats i grupp D. Skulle jag skriva allt det här, skulle det vara lögn alltihopa och lögner kommer man aldrig långt på. Därför kommer jag att skriva sanningen, som jag ser den. Sverige gjorde inga mål, vilket inte är så konstigt med tanke på att deras målchanser verkligen lyste med sin frånvaro. Svenskarna verkade redan från start underskatta ryssarna, som fick spela precis som de ville redan från början. Ryssland spelade ett spel som jag faktiskt beundrar. Att de orkar springa så kopiöst hela matchen igenom! I varenda anfall sprang alla med och i varenda försvar fanns alla där för att hjälpa varandra att inte låta Sverige få så mycket som ett försök till en målchans. Det kallar jag team-work! Sverige är helt enkelt inte värda en kvartsfinalplats, efter deras rent av usla anfallsspel. För det var verkligen under all kritik. Försvarsspelet okej, med en Mellberg som aldrig ger sig, men när alla inte har den inställningen blir det alldeles för lätt för motståndarna att göra mål...

Klart att det svider i mitt svenska hjärta, men mitt sinne är för smart för att deppa över en sådan här sak. Här tar mitt sportsliga jag över och hjälper mig att tänka realistiskt. Sverige skulle ändå inte vinna mot Holland i kvarten och ännu mindre vinna EM-guld. Det krävs inget geni för att konstatera något så uppenbart. Visst, man kan vara optimist och säga att Sverige visst skulle kunna vinna mot Holland. Jodå, i en perfekt värld skulle Sverige kunna göra det, men inte i våran realistiska verkligehet. Äh, varför analysera sönder den här tanken när Sverige redan är utslaget och det faktiskt är Ryssland som ska möta Holland på lördag. Efter matchen jag just sett så har Ryssland garanterat en större chans att vinna än vad Sverige skulle ha haft, men jag tror ändå att Holland drar det längsta strået. De har trots allt varit relativt överlägsna hittils i detta EM. All is relative, relative...

Nu när Sverige har åkt ut, kan jag på allvar börja stödja mitt hjärtas andra lag, España. De kan behöva lite extra stöd utifrån, då spanjorerna inte verkar intressera sig nämnvärt för sitt landslag. I Spanien är det istället klubblagen som får all kärlek och sen finns det inte mycket kvar åt landslaget. Så jag ger med glädje bort resten av min fotbollskärlek (den som Sverige skulle ha fått om de tagit sig vidare) åt Spanien. Nu är det deras tur att visa sig värda ett EM-guld... ¡VIVA ESPAÑA!

Qué tengáis una buena noche... Abrazos Olivia.

http://www.youtube.com/watch?v=l0Rs07GaaoE

Här är ett klipp från den brutalt bra Gavin DeGraw-konserten. Kvaliten är kass och man får nackspärr om man försöker se den från rätt synvinkel, men det skiter jag i, för detta klipp ger er en liten uppfattning om konsertens mäktighet.  Den här låten är Gavins första singel, som gjort honom känd världen över och som blev början till hans fantastiska karriär... Mäktigt.

Serierna i mitt liv, dvs. Grey's Anatomy, Gossip Girl, Dirty Sexy Money, Prison Break och Nip/Tuck har alla säsongsuppehåll, så därför har jag för första gången på länge sett en film. En film som faktiskt var riktigt bra, eller är riktigt bra rättare sagt, nämligen Step Up. Den handlar i stora drag om två dansare som med varandras hjälp lyckas uppnå sina mål och blir dessutom kära på kuppen. How sweeeet! En mycket sevärd film som lämnade efter sig en härlig känsla hos mig. Mycket välkommet en sketen måndag som denna! En måndag som inte alls har varit sketen egentligen, utan bara väldigt slapp. Men det fick jag unna mig efter att inte riktigt ha återhämtat mig efter studentens ståhej samt mycket jobb och slit de senaste dagarna. Imorgon börjar allvaret igen, med jobb. Jag har ett relativt roligt jobb, vilket borde framkomma här, så jag ska inte klaga... och jobba måste jag göra för att mina planer för det kommande året ska kunna genomföras och därmed bli verklighet. Eventuellt semester till ett varmare land äv vårt, intensivkurs i Säffle, plugga spanska och jobba i Barcelona. Allt de där roliga kostar en hel del, så det är bara att bita ihop. Men jag känner att dessa äventyr kommer vara värda varenda krona och det är det som driver mig! What a feeling!

Har jag nämnt att jag har sökt jobb som Body Pump-instruktör på Sportlife? Jag tror minsann att jag har det... Jag mailade, de är intresserade, de vill ha mig till audition 16 juli... jag klarar det galant, de skickar mig på utbildning och jag får jobbet. Simple as that. Fast nu gick jag händelserna i förväg, vilket inte alltid är det smartaste att göra. Audition är iallafall planerad och två muskelgrupper att instruera likaså. Nu gäller det bara att öva, öva, öva, så kommer allt gå som en dans på rosor den 16 juli!

DU är omtyckt, glöm aldrig det! //Olivia

För er som av någon anledning inte har läst spanska, så betyder ovanstående "så nära, men ändå så långt ifrån". Många förstår nog vad jag syftar på. Just det, fotbolls-EM och matchen mellan Sverige och Spanien igår kväll. Ärligt talat så hade jag inte räknat med vinst mot ett såpass stjärnspäckat lag som Spanien, men oavgjort var väl inte för mycket begärt? Jag anser att Sverige var värda en poäng, åtminstone fram till sista matchminuten. För om man varken vinner eller gör lika många mål som motståndarlaget, så är man inte värd några poäng. That's it, sorgligt men sant, men så är reglerna i fotboll. Men gräma sig går ju alltid, när målsprutan himself, dvs. David Villa, stänker in bollen i sista matchminuten och Spaniens seger är ett faktum. Då är det tillåtet att gräma sig, som sagt. Fast vad är det egentligen för mening med att fortsätta deppa? Gjort är gjort och det är ju faktiskt inte kört för vårt kära landslag. Lika eller vinst mot Ryssland och vi är vidare. Svårare än så är det inte och jag tror inte att Sverige kommer att ha några svårigheter med att köra över ryssarna. Svaret får vi på onsdag.

Anledningen till min övertygelse att Sverige klarar sig till kvarten rotar sig i att de periodvis i matchen faktiskt pressade Spanien och tilllät dem stundtals inte att spela sitt annars så briljanta spel. För det var precis så Spanien inledde matchen, briljant och många av spelarna visade att de tillhör världsfotbollens absoluta toppskikt. De mesta gick spanjorernas väg; passningarna, bryningarna, nickduellerna osv. Inte minst målet och vem spräckte Spaniens nolla om inte Torres i egen hög person? Han är en sådan person som jag både älskar och hatar samtidigt. Mest älskar dock. (Hata är ett starkt ord, låt oss använda inte tycka om istället). Fernando José Torres Sanz är alltså en person jag älskar och samtidigt inte tycker om i vissa situationer. Jag tycker inte om honom när han skjuter mål mot Sverige. Jag älskar honom när han visar sin enorma skicklighet på planen, som enligt mig en av världens bästa fotbollsspelare. Sen är han ju otroligt het också och het har många betydelser. Notera att de flesta stämmer in på Torres. Framförallt när het betyder snygg, sexig och otroligt attraktiv.

Jag ska inte glömma att ägna någon minut eller två åt allas våran Zlatan (eller Ibra eller kalla-honom-vad-du-vill). Tack Zlatan för att du förde Sverige till vinst mot regerande EM-mästarna Grekland med ditt fantastiska mål. Tack Zlatan för att du ställer upp för laget genom att spela, trots risken att förvärra knäskadan. Tack Zlatan för att du är så stadig. Detta ord kom till mig när TV4 igår kväll visade reprisen på Sveriges mål om och om igen, från typ 15 olika vinklar varav några i slow motion. Just slow motion-repriserna fick mig att inse hur stadig Zlatan är, som en följd hur stor han är och då menar jag storleksmässigt. Spaniens alldeles för långhårige back Sergio Ramos (som förövrigt i stora delar av matchen verkade tro att han spelade topp-forward) tappra försök att rubba Zlatan precis före skottögonblicket medförde att han själv ramlade. Försöket misslyckades alltså grovt, just för att allas våran Zlatan är så stor och stadig. Tack Zlatan.

¡Qué Suecia tenga buena suerte miercoles!
Besos y abrazos //Olivia

Bild 1: Emma och Olivia.
Bild 2: Filip, Alex och Olivia.

Som bilderna ovan (från flaket) avslöjar, så var studenten en oerhört lycklig dag! Stora leeden och skratt var man än vände sig och hela dagen var som ett enda stort glädjerus! Här kommer en liten rapport, som jag lovade...
Det är med blandade känslor som jag tänker tillbaka på min studentdag för snart två veckor sedan. Som jag trodde innan och som jag nu kan konstatera är att den var en av de lyckligaste dagarna i mitt liv! Spontant kan jag inte komma ihåg att jag nånsin varit lyckligare, så studentdagen toppar därmed listan! Det är svårt att förklara hur det verkligen kändes den dagen, för allting var som en dröm som jag fortfarande inte kan förstå att det inte alls var. Den var verklighet. Det är det som känns så fantastiskt! Allt flit och slit är äntligen över och nu är jag fri att göra precis det jag vill! Det är det bästa med allt, att pressen från mig själv att prestera toppresultat om och om igen har lättat! Däremot är jag fortfarande samma målmedvetna, ambitiösa och relativt duktiga tjej och att jag har tagit studenten betyder inte att jag kommer att sluta bry mig. Verkligen inte! Det jag menar är att jag vill prioritera att göra saker jag mår bra av och verkligen vill göra. Jag tycker att alla ni som känner igen er i det här borde unna er själva det bästa, för det är vi allihopa värda! Freedom.

Okej, nog med det seriösa snacket! Tillbaka till lyckans dag, då mycket trevligt stod på programmet! Champagnefrukost hos Alex, avslutning i Hagakyrkan med bl.a. rektorns avskedstal (snyft*), middag på Golden Days, rundtur i kanalerna med Paddan, "utspringning" vid Operan (dvs. upp på bryggan till väntande släkt och vänner), en helt galet rolig flak-tur, kalas hemma på vårt kära Café Isbolaget med mycket mat och tårta och slutligen en fantastisk, fartfylld studentfest på Bryggeriet med gigantiskt mycket folk och massa dans! Oj, vilken lång mening det blev, men jag lyckades nog få med de viktigaste punkterna, som gjorde min dag så perfekt som den kunde bli! Sammanfattningsvis, gällande studenten, kan jag säga att jag är glad, otroligt lättad och stolt över att jag klarat de tre åren på Kitas så bra som jag faktiskt har gjort. Samtidigt som jag är sååå lycklig, så känner jag ändå lite tomhet. Aldrig mera Kitas och allt vad det innebär. Men trots allt så deppar jag inte, utan ser med glädje fram emot mitt liv, som just tagit sin början på allvar!

Inte att förglömma är hur mycket lycka Kitas faktiskt har gett mig. Då tänker jag framförallt på alla fantastiska människor jag har lärt känna där, som många har blivit vänner för livet. Ni vet vilka ni är och jag är obeskrivligt glad och stolt över att ha er som vänner! Det behövs inte skrivas så mycket mer här tror jag, för då kommer jag bara börja lipa och det är inte läge för det nu...

Nytt ämne! (och nu knyter jag an till den misstänksamma rubriken). För en vecka sedan ungefär, den 3 juni (för övrigt min 19-årsdag), så besökte jag och min vän Kim Shaw Norges huvudstad Oslo. Har ni läst tidigare inlägg så kan ni lätt lista ut varför vi gjorde det; GAVIN DEGRAWS KONSERT!!! Det enda jag kan säga för att få er att förstå ungefär hur fantastiskt bra han var, är att det var brutalt bra. Det beskriver nog konserten på bästa sättet... trodde jag ja! Iallafall fram tills dess att min vän Mattias på Donsö hjälpte mig på traven när jag försökte förklara konsertens "mäktighet" för några kompisar. "Men du, det var som en öronorgasm då, skulle man kunna säga." Först började jag skratta hysteriskt som en reaktion på att det han just sagt var mycket oväntat för att komma från hans mun. Men jag insåg snabbt att det är en ypperligt bra beskrivning av konserten; en orgasm för örat. Tack för tipset Matte! För att fortsätta på spåret med erotiska termer, så fick sig även ögat en orgasm... Gavin stod för en helt enorm show som visserligen går att sätta ord på, men inte tillräckligt starka.

Nytt ämne igen! Fotbolls-EM i Schweiz-Österrike är i full gång och senaste överraskningen hände för nån timme sen, nämligen att Holland slog regerande världsmästarna Italien med 3-0! Ganska oväntat om ni frågar mig...
... och imorn gäller det för Sverige och det är verkligen upp till bevis för Zlatan och gängen, minst sagt. Jag ser fram emot matchen, där Grekland står för motståndet, dvs. de regerande Europamästarna... 20.45 smäller det och jag inte bara tror utan vet att Sverige har en chans, för en chans är alltid en chans och en chans har man alltid. Vilket lag man än spelar i!
För att visa att jag i mitt hjärta stödjer Sverige till fullo, så har jag EM-pysslat litegrann. Resultatet ser ni här :)



... och imorgon är det händernas tur! Heja Sverige!
Kärlek till er alla från Blågula Olivia