Olivia Möller

(Besök http://www.euro2008.uefa.com/photos/T=122/gallery.html för fler underbara bilder!)

Glädjen är total. Hos de spanska EM-laget, hos de spanska supportrarna och inte minst hos mig. Spanien har vunnit EM-guld, efter 44 år utan en mästerskapsseger! I år var det helt enkelt Spaniens tur. Med ett sådant stjärnspäckat lag kunde det bara inte gå fel. Som bekant inte i kvartfinalen och inte heller i semifinalen mot Ryssland, där ryssarnas mer eller mindre fantastiska EM-saga tog slut efter förlust med 3-0. Spanien var helt enkelt några nummer för stora... och det som blivit Spaniens nederlag förr, dvs. allt för många individuellt skickliga spelare med svårt att fungera perfekt som ett lag, syntes inte alls under detta mästerskap. Istället spelade spanjorerna sitt briljanta passningsspel där näst intill alla passningar gick rätt. Det är en av orsakerna till att det räckte hela vägen till guld! Jag är så glad! Vet inte hur jag ska kunna beskriva mina känslor på ett bättre sätt. När spanjorerna efter sin 1-0-seger över Tyskland fick lyfta bucklan, slog mitt hjärta hårdare än vanligt. Låter kanske klyschigt, men det är sant. Jag har sagt det förr, jag säger det igen och jag kommer alltid att kunna säga det igen; Spanien är mitt hjärtas andra lag. Frågan är om det inte har tagit över förstplatsen, då svenska landslaget inte är värt att älskas så som det spanska. Det är hugget som stucket, I guess.

Torsdagkvällen, alltså semifinalkvällen, blev verkligen inte Villas kväll, då han ådrog sig en lårskada som ledde till hans frånvaro i finalen. Inte heller blev det Torres kväll. Men söndagkvällen blev definitivt Torres kväll, det kan ingen förneka. Bara synd att detta skulle krävas en skada på Villa. När Torres fick spela ensam på topp var det inget snack om vem som är den störste inom spansk fotboll. Åtminstone en av de största. I vilket fall som helst, så fick Torres äntligen visa hur fantastiskt bra han är. För igår kväll förvandlades El niño till El Rey. Barnet förvandlades till Kungen. Fernando Torres blev EM-finalens kung, efter att på ett så galet snyggt sätt ha överlistat både backen Lahm och målvakten Lehmann. Men han ska inte få all creds. Målet i all ära, men han gjorde ju inte allt jobb på egen hand, även om han under stora dela av matchen sprang som en Duracell-kanin. Vi ska inte glömma målvakten Iker Casillas, en av världens bästa. Inte heller ska vi glömma Puyols kopiösa arbete i försvarsspelet, Sergio Ramos offensiva spel, som visserligen inte ledde till mål utan bara nästan mål. Kanske borde han omskolas till anfallare? Det hade varit roligt att se, för han verkar sugen.
Dessa saker som jag just nämnt är bara några av de faktorer som finns med och skapar detta fantastiska landslag som spanjorerna äntligen har bevisat att de är. Jag ser med glädje och förväntan fram emot nästa mästerskap!

España en mi corazón. /Olivia