Tisdagsträning

Igår spenderade jag tre härliga timmar på Sportlife City - Domkyrkan. Jag åkte in med 9båten, för att sedan för omväxlings skull ta bussen istället för bilen. Att få parkering i centrum en vardagsmorgon/-förmiddag är ju smått omöjligt (om man inte vill plundra sitt konto genom att ställa sig i Nordstan) och det går dessutom minst lika snabbt att ta direktbussen. Så det skulle jag göra var tanken. Problemet var bara att bussen inte ville dyka upp på Saltholmen. Förbannade Västtrafik.
När jag för en gångs skull skulle åka buss så kommer den inte och jag blev totalt vansinnig inombords! Spårvagnen fick det bli istället och jag var på gymmet en halvtimme senare än jag hade räknat med. Vansinne.

Min fulla (tjohooo!) cykelklass drog igång kl. 11 och stämningen var näst intill på topp. Kanske för att jag uppmanade deltagarna att tänka efter varför de tagit sig till gymmet denna tisdag? Vad är ditt syfte med detta pass idag? Jaja, givetvis för att träna konditionen osv., men finns det något annat skäl? Kanske för att det är så förbaskat roligt att cykla eller bara för att du mår ju så bra av att cykla järnet? Mitt huvudsakliga syfte med gårdagens pass var att få ut mina aggretioner gentemot Västtrafik och för att jag tvingades åka spårvagn i en halvtimme, knökfull med massa jobbiga ungar. Det fungerade och passet uppfyllde sitt syfte. Kul också att cykelsalen fått ett nytt och framförallt fungerande headset, som inte sprakar så fort man tar i det. Helt fantastiskt, ju.

Efter passet bytte jag spinningskorna mot mina NIKE Z TR ESSENTIAL. De sistnämnda har jag använt i Bodypumpen i ca fyra månader nu, skulle jag tro, och jag är otroligt nöjd med dem! Endast Stadium säljer dem, dessutom till ett helt okej pris. De är lätta, men ändå stadiga och fungerar ypperligt till "gymbaserad" träning. Jag har även använt dem på MRLpass, men det känns att de inte riktigt är anpassade till den typen av träning. Där behövs ett par skor med bättre dämpning och stabilitet, typ mina aerobicskor.


Snygga, prisvärda och funktionella.

Pump-passet instruerades av en vikarie, ingen mindre än Caroline. Hon skojade till passet lite genom att plocka in två låtar från BODYPUMP™ 67 och en från BODYPUMP™ 66! Såhär i slutet av en release, nu 68:an, kan det faktiskt hända att man blir aningen trött på vissa låtar. Första bytet var 67:ans bicepslåt, men bl.a. bicepsrodd där man uppmanas att lägga på extra vikt halvvägs in i låten för att ryggen hjälper till i rodden. Trots med samma vikt som när jag körde 67:an (7+2 kg), kändes den låten så mycket lättare igår än vad jag mindes den. Betyder det att jag blivit starkere? Med största sannolikhet, ja. Oslagbar känsla, den där att all träning givit reslutat!
Nästa byte var närmast efterföljande låt, alltså utfall. Även den hämtad från 67:an och även den kändes lättare nu än hur jag minns den. Framförallt alla dynamiska utfall på lådan gick lättare igår. Starkare ben och rumpa? Mhm.
Det är ju det jag säger; av BODYPUMP™ blir man starkare, snyggare och stoltare. Inget snack om saken och det är  delvis därför jag älskar det så mycket.
Sista bytet var 66:ans axellåt, som jag endast upplevt som deltagare. Herregud, vilken killer! Det hade jag nog förträngt. Även om Paffendorf - Where Are You 2007? är en minst sagt mäktig träningslåt, så är både de inledande armhävningarna och de efterföljande axelövningar gaaalet jobbiga. Snudd på träningsvärk idag. Faktiskt.

Igår eftermiddag när Sofia och jag var på Willys, köpte jag 1 kg Marabou. Ohnej, det tänker jag inte smyga med. Ska man resa bort i tre månader till ett land utan Marabou så ska man. Det är som sagt min last i livet och utan Marabou Amigo samt Digestive kommer jag få svårt att klara mig därnere. 1 kg (låter lite groteskt, jag vet) räcker väl ett tag iallafall, sedan förlitar jag mig till IKEA. Annars får mamma och pappa skicka ner med posten. Så är det bara.

Nu blir det årets första semla hos mormor! ¡Hasta la vista, amigos!

En måndag utan träning vore som...

... ett BODYPUMP®-pass utan skivstång! Helt omöjligt. Idag var första måndagen sedan den 17 november som jag inte instruerade lunchpumpen på Backaplan. Lite sorg i hjärtat, men min tid med fasta pass kommer att komma tillbaka. You'll see.

Istället för att pumpa muskler i Stora Salen klev jag i mina Asics och begav mig ut i snöstormen. Storm kanske är lite att ta i, men jo, det snöade och jo, det blåste en del här på ön. Dagens runda blev väl egentligen ingen succé, då pulsbandet inte ville samarbeta med klockan (troligtvis pga. för dåligt fuktat), det var förbannat kallt ute, snön irriterade mina stackars ögon och det mesta kändes allmänt tungt. Jag försökte dock tänka bort den betungande känslan, för jag hade ju fortfarande chansen att göra en bra tid runt Donsö med ett bra minuter-per-kilometer-tempo. Klockan stannade på 22 minuter efter 4,3 sprungna kilometer, vilket betyder en medelhastiget på 5:08 min/km. Klart godkänt med tanke på omständigheterna. Det som hjälpte mig och gav mig styrka, åtminstone mentalt, var de omsorgsfullt valda låtarna i spellistan Run;
Keane - Spiralling
Angels & Airwaves - Call To Arms
Bethany Joy Galeotti - Halo
E-Type - Olympia
Basic Element - Touch You Right Now
3 Doors Down - It's Not My Time (Chest Track, BODYPUMP™ 68)

... och än en gång inser jag att musik är prestationshöjande, eftersom den idag fick mig att stundtals glömma den betungande känslan i kroppen. Där fick ni förresten en Track of the day på köpet. Oh, oh, I... I just wanna love you...

Min tisdag ska jag tillbringa i den stora staden och jag kommer att inleda på bästa möjliga sätt i och med Cykel 30 på City. Instruktör: Olivia. Bokbara platser just nu: 0 (!). Därefter har jag en halvtimme på mig att ladda om till att agera deltagare på lunchpumpen kl 12. Jag ska nog vara lite snällare mot kroppen imorgon, med tanke på att badmintonträniningsVÄRKEN inte vill ge med sig. Eller vänta nu, överkroppen ska jag vara lite snällare mot. Underkroppen ska få sin sedvanliga dos utmaning, var så säkra!
Efter x antal timmar på Sportlife City ska jag träffa mina flickor Sofia, Sarah och Emma. Det ser jag fram emot, då det blir allför lite av den varan. Att bara umgås med dem man tycker om allra mest.

I'll give you everything I have. The good, the bad. / O.

Keep on runnin'

Med ett värkande huvud och seg kropp kände jag mig inte jättepeppad att snöra på mig löparskorna, som jag hade planerat. Trots det tog jag tag i mig själv och begav mig ut i kylan. Det var en frisk och skön kyla som spred sig i hela kroppen och fick musklerna att känna sig piggare på något konstigt sätt. Även huvudvärken försvann nästan direkt och det var väl det jag behövde - frisk luft, efter en slappisdag inomhus. Lättare att ge mig ut blev det också när jag drog på Keane med Spiralling på hög volym i öronen. Det är ganska fantastiskt ändå, att jag är så otroligt beroende av musik när jag tränar. Peppande musik. Resultatframkallande musik. Prestationshöjande musik.

Jag mätte en ny runda idag; runtom min ö plus Slingan. Denna runda vet jag visserligen att den är 6,3 km, så därför skippade jag den extra "omvägen" runt sjöbodarna och bort till Bowlingen och tog istället en snabbare väg hem. Jag trodde att den rundan var ca 5 km, men klockan visade hela 5,95 km när jag tryckte på stopknappen och jag höll ett härligt medeltempo på 5:27 min/km. Det gick lättare och lättare för varje steg kändes det som, men det var dock svårt att hitta flyt på den något isiga Slingan. Det var inte helt ofarligt och det kändes lite som att jag lekte med döden ett tag. Döden är kanske att ta i, men iallafall smärtan. Smärtan som ett brutet ben eller en arm innebär.

Rent konditionsmässigt kände jag inte nämnvärt av att jag blev tappad på en tiondel av mitt blod i måndags, dvs. 4,5 dl. Jag har ju trots allt hällt i mig flera liter vatten de senaste dagarna, eftersom man på så vis kan återställa volymen snabbt. Bildandet av nya blodkroppar och hemoglobin kan man dock inte påskynda, men till min hjälp har jag därför fått järntabletter att knapra i mig i tio dagar, två om dagen. Min medelpuls denna runda på 177 skvallrar dock om att hjärtat nog fick jobba lite mer än vanligt, troligen pga. att jag nyligen delat med mig av mitt B-negativa blod.

Jag älskar slutspurterna på mina löprundor. Speciellt när iPoden känner av att det är dags för spurt och ger mig en extra peppande låt, vilket händer nästan varje gång! Idag spelades Rammsteins Du Hast och jag ökade volymen ännu lite mera. Oj, vad jag sprang. Oj, vad musik är prestantionshöjande.

Keep on runnin', amigos!
XOXO / Oliv.

Bodypump Challenge

Mitt tredje officiella cykelpass gick av stapeln idag, på City kl. 11. Endast tre lediga cyklar och alltså en mindre än förra tisdagen - yey! Det går bättre och bättre med cykelinstruerandet och jag känner mig tryggare i mig själv efter bara tre gånger. Det i sin tur känns oerhört kul! Jag är igång med Cykel på allvar, vilket är en av punkterna på min Att göra innan Barcelona-lista. Done! 
När jag ändå var på City-anläggningen passade jag på att gå på mitt första BODYPUMP™-pass på mycket länge. Som deltagare alltså. Det är synd att min tid oftast inte räcker till att gå på andras pump. Det skulle jag behöva göra oftare. Både för att kunna vara lite ego för en gångs skull och bara fokusera på min egen träning och för att kunna utmana mig själv. Som instruktör är ju tekniken alltid nummer ett och därför är det inte alltid det bästa, att våga utmana. Kommer jag klara det eller kommer tekniken att svikta? Jag har exempelvis varit lite för feg med att utmana i rygglåten, men "rädsla" för att inte orka/tappa tekniken. Dagens pass var därför ett ypperligt tillfälle att testa. När passet var slut hade jag utmanat på hela fyra muskelgrupper, vilket var mer än jag tänkt från början! Det blev lite av en personlig Bodypump Challenge; bröst: 10 kg blev 12, rygg: 12 kg blev 14, utfall: 2x2,5 kg blev 2x5 (eftersom 5orna på City faktiskt går att hålla en i varje hand, till skillnad från 5orna på Backaplan) och axlar blev 2x2,5 hela låten istället för att byta till ettor på rotationen. Sammanfattningsvis kan jag säga att jag klarade av att hålla tekniken igenom alla dessa låtar, men det var en ordentlig utmaning. Så gött ändå att känna att yes, jag fixade det och vad stark jag kan vara! Pump handlar ju faktiskt om utmaning. Ingen utmaning, inga resultat.

¡Qué tengáis una buena noche con sueños dulces! Besos / O.

Licensierad Les Mills-instruktör!

Här har ni beviset på det, mina vänner. Jag har officiellt blivit godkänd på min licensvideofilmning och är numera en licensierad Les Mills BODYPUMP™-instruktör! Glädjen och lättnaden jag känner just nu är svår att beskriva. Så fantastiskt underbart! Nu kan jag söka jobb som BODYPUMP™-instruktör i hela världen, eftersom utbildningen är internationell, liksom alla Les Mills' program. Nu kan jag vara så galet stolt över mig själv.



"This is to verify that Olivia Möller has been trained and assessed against international standards as a LES MILLS BODYPUMP® Instructor."

Isn't it awesome?!?!

By the way så vikarierade jag ju på Emils Cykel 45 i Frölunda igår kväll. Det passet gick mycket bättre än det på City i tisdags. Det känns bra med en uppåtstigande kurva må jag säga! Även om sju cyklar stod tomma, så sprudlade det av härlig cykelenergi i salen! Jag höll vad jag lovade om att köra järnet med dem, så deltagarna vet vad de ska svara om de får frågan på nästa pass, haha...

Ikväll ska det minsann firas, först med ett stenhårt pass i Kållered och senare med lite partajj... Wanna get the kind of legs shorts want to wear? Try this.


Dagsformen

Varsågod Anton, här kommer en smygtitt på min rygg! Som du ju var lite nyfiken på... Enjoy!


Jag ser fram emot fler bilder från ditt kroppsbygge. Riktigt spännande!
Ska försöka bättra på mina muskler också, så att jag kan ta fler bilder att vara stolt över, haha...

Cykelpremiär, for real.

Dagens fysiska ansträngning: Cykel 30 på Sportlife City - Domkyrkan. Instruktör: jag.
Dagens pass var alltså mitt allra första egna, bortsett från det jag fick akutvikariera på strax efter grundtbildningen... Då var jag ju inte förberedd, så det räknas knappt, även om det gjorde mig till Årets Nykomling på Sportlife(!).
I första uppvärmningslåten fick jag lite smått hjärnsläpp på vad jag skulle säga och shit, tänkte jag för en sekund. Men det löste sig och talet kom igång bättre lagom till andra uppvärmningslåten, som för övrigt är en mycket behaglig låt att cykla till. Sen är den ju bra också och det är ju en fördel.

26 av 30 cyklar var upptagna när klockan visade 11. Helt okej för att vara såpass tidigt på en vardag. På det stora hela är jag nöjd med mitt "riktiga" premiärpass, men det finns MYCKET som kan bli MYCKET bättre.
Ännu känner jag mig ganska ovan vid att sitta på ledarcykeln.
Ännu känner jag mig mycket tryggare när stången, vikterna, brädan och mattan gör mig sällskap på scenen.
Ännu känner jag dock entusiasm att utvecklas och bli bättre på att instruera Cykel. Det känns tryggt i sig.

Det kan hända att jag är lite för hård emot mig själv, för det fanns en del positivt också. Deltagarna verkade ju trots allt nöjd, glada och svettiga, även om  jag inte fick chansen att prata med dem efter passet, då de allihopa rusade till Coren. Sedan fungerade musiken jättebra och jag höll mig till det jag hade tänkt, rent koreografimässigt.
Nästa chans att utvecklas får jag redan på torsdag, då Emil gav mig första tjing att vikariera på hans Cykel 45 i Frölunda. Mål: att varje deltagare ska ta med sig något positivt från den där Olivias pass.

Jag testade förresten nya mobilens kamera nyss, bara för att testa om den är något att ha. Det tycker jag nog allt att den är, för den har faktiskt 3,2 megapixel...



Location; Olivia's giant, extraordinary, fabulous room... NOT.

PEACE & LOVE / O.

RSS 2.0