Olivia Möller

Med ett värkande huvud och seg kropp kände jag mig inte jättepeppad att snöra på mig löparskorna, som jag hade planerat. Trots det tog jag tag i mig själv och begav mig ut i kylan. Det var en frisk och skön kyla som spred sig i hela kroppen och fick musklerna att känna sig piggare på något konstigt sätt. Även huvudvärken försvann nästan direkt och det var väl det jag behövde - frisk luft, efter en slappisdag inomhus. Lättare att ge mig ut blev det också när jag drog på Keane med Spiralling på hög volym i öronen. Det är ganska fantastiskt ändå, att jag är så otroligt beroende av musik när jag tränar. Peppande musik. Resultatframkallande musik. Prestationshöjande musik.

Jag mätte en ny runda idag; runtom min ö plus Slingan. Denna runda vet jag visserligen att den är 6,3 km, så därför skippade jag den extra "omvägen" runt sjöbodarna och bort till Bowlingen och tog istället en snabbare väg hem. Jag trodde att den rundan var ca 5 km, men klockan visade hela 5,95 km när jag tryckte på stopknappen och jag höll ett härligt medeltempo på 5:27 min/km. Det gick lättare och lättare för varje steg kändes det som, men det var dock svårt att hitta flyt på den något isiga Slingan. Det var inte helt ofarligt och det kändes lite som att jag lekte med döden ett tag. Döden är kanske att ta i, men iallafall smärtan. Smärtan som ett brutet ben eller en arm innebär.

Rent konditionsmässigt kände jag inte nämnvärt av att jag blev tappad på en tiondel av mitt blod i måndags, dvs. 4,5 dl. Jag har ju trots allt hällt i mig flera liter vatten de senaste dagarna, eftersom man på så vis kan återställa volymen snabbt. Bildandet av nya blodkroppar och hemoglobin kan man dock inte påskynda, men till min hjälp har jag därför fått järntabletter att knapra i mig i tio dagar, två om dagen. Min medelpuls denna runda på 177 skvallrar dock om att hjärtat nog fick jobba lite mer än vanligt, troligen pga. att jag nyligen delat med mig av mitt B-negativa blod.

Jag älskar slutspurterna på mina löprundor. Speciellt när iPoden känner av att det är dags för spurt och ger mig en extra peppande låt, vilket händer nästan varje gång! Idag spelades Rammsteins Du Hast och jag ökade volymen ännu lite mera. Oj, vad jag sprang. Oj, vad musik är prestantionshöjande.

Keep on runnin', amigos!
XOXO / Oliv.