Olivia Möller

Båten går om 50 minuter. Jag har inte packat färdigt, inte duschat och knappt läst ut Du & jag i trafiken. Ändå sitter jag här och skriver. Jag måste vara dum i huvudet. Nä, så illa är det nog inte förresten... Enda som ska ner i resväskan är datorn och necessären. Sen tror jag att jag har packat ner det nödvändigaste för att klara av två veckors intensivkurs! ... I hope.
Sarah och Julia, det här kommer att bli så kul! Jag har bara bra vibbar inför det här äventyret och det väl ett tecken på förmodad framgång? Körningen med pappa har mestadels förflutit förvånansvärt smärtfritt och det är ju riktigt roligt att köra bil. Who knew? Inte jag iallafall.
Jag ser med blandad nervositet och förtjusning fram emot det här... För nervös, det känns helt okej att få vara så här inför ett av livets "måsten". För det tycker jag att det är, körkort hör till allmänbildningen på något sätt. Tacksam är något jag också är, gentemot mig själv, då motivationen till att ta körtkort sakta med säkert har... hmm... ja, nånting!
Time to leave... Later! /Olivia

Jag höll ju helt på att glömma de olympiska spelens ljusglimtar, för det finns faktiskt en hel drös! Eller iallafall två... och eftersom jag är såpass sportintresserad kan jag glädja mig åt andra elitidrottares triumfer. Ett alldeles ypperligt exempel på det är Michael Phelps, denne phenomenale, blott 23-årige, simmare. Åtta guld. Behöver jag skriva mer? Kanske, men det kan jag inte för jag är overwhelmed.
Näste man jag tänker "upphöja" är Usain Bolt, 22, som satte världsrekord på både 100 och 200 m. Han joggade i princip till sig en plats i finalen, där han sedan krossade allt motstånd när han visade upp sin otroliga kapacitet. Vad ska man säga? Jag säger att han helt enkelt är supersnabb. Ja, snabbast i världen till och med. Det känns så skönt att kunna glädja sig i andras fantastiska prestationer och på så vis glömma svenskarnas misslyckanden.

Dagens träningspass blev tuffare än väntat! Cykel 30, sedan 30 minuters paus innan 60 minuters stenhård Body Pump™. Det var iallafall tanken. Tanken ändrades när Cykel 30 blev Cykel 45 och 30 minuters paus blev 15 minuters paus. Men jag klagar inte, nejdå, inte alls! Det var ett tufft, men härligt träningspass! ... och förresten, inget ont om Body Pump 66, men jag ser faktiskt mycket fram emot releasen av 67an, efter 3 månader med samma koreografi! Som för övrigt är gryyym....

Dagens track är idag lite speciell. Det är en låt, men två versioner, som är sjukt olika! Heartbeats med The Knife är originalet, men José Gonzalez har senare gjort sin egen, akustiska, tolkning av låten. Jag fastnade för låten när jag hörde den i ett One Tree Hill-avsnitt, jag laddade ner lite soundtrack och där fanns den! Vad jag inte visst då var att det faktiskt är The Knifes låt, vilka jag aldrig någonsin har lyssnat på... Jag är fortfarande lite skeptisk till tjejrösten som sjunger, men introt är galet bra! Josés version däremot, är helt annorlunda och hans röst är... ja, lyssna själv! Idag får du leta upp/ladda ner låtarna alldeles själv. Så är du uttråkad... you know what to do.

¡Buenas noches amigos!

Länge sen jag skrev nu ser jag... i onsdags senast. Men känner man inte för att blogga så ska man inte göra det. Nu känner jag däremot för det och det finns mycket att skriva om som har hänt på senaste! Exempelvis OS, som blev något av en besvikelse med svenska ögon sett. Inte minst med Olivias ögon sett så var det en besvikelse, men varför bry sig egentligen? Det som är gjort är gjort, eller borde jag säga ogjort? Det tänkta var ju att ta minst åtta medaljer, vilket Sverige inte lyckades med. Resultatet blev fem medaljer varav noll guld. Svenskarna lyckades alltså inte. What a shame.
Nej, jag orkar faktiskt inte lägga mer tankeverksamhet på 2008 års olympiska spel, för hur besviken jag och svenska folket än känner oss så kommer inte Sverige att klättra på medaljrankingen. Det som är ogjort kommer att förbli ogjort i detta mer eller mindre hopplösa fall. Vad som kan bli gjort i nästa OS är mycket mer intressant...

Förlåt, men jag måste ta upp OS en gång till! I lördags knäppte jag på tv:n för att se om OS hade något intressant att erbjuda mig, vilket det hade. Tävlingarna i Rytmisk Gymnastik var i full gång och framkallade gamla minnen hos mig. När jag var liten tränade jag just rytmisk gymnastik, i klubben GF Energo. Träningarna ägde rum i Landala sporthall, vilket är en ganska bra bit från Donsö. När jag såg tävlingarna från OS smög sig ångesten över mig och jag tänkte att tänk om jag ändå hade fortsatt med gymnastiken... Det är lätt att vara efterklok, som det så klyschigt brukar heta. Mamma och pappa hävdar att det var jag själv som inte ville fortsätta, eftersom min träningskompis slutade (pga. att hon inte var lika bra som mig) och för att jag inte ville pendla dit själv de gånger pappa inte kunde köra mig. Jag har dock bestämt för mig att valet delvis var deras. Att köra mig till Landala minst två ggr/vecka, varav varje söndag, tyckte inte pappa var alltför kul. Även om det känns surt att erkänna, så tror jag nog att mamma och pappa har rätt. Detta är något jag har grämt mig över de senaste åren; tanken på att jag hade en möjlighet att hålla på med en seriös idrott och ha bestämda träningstider tillsammans med resten av truppen... Det är lätt att vara efterklok.

Något annat som är värt att påminna mig själv om är att jag blev godkänd på Cambridge-provet! Har gått och varit nervös för det i snart tre månader, men nu kan jag äntligen andas ut. Nu har jag mitt Certificate in Advanced English som ökar min möjlighet att söka utbildningar utomlands. Dessutom ger det mig några extra statuspoäng, om jag själv får välja... hihi. Till sist skonar det mig från ångesten över att föräldrarna betalade 1800 kr för att jag ens skulle få göra provet.

Efter många om och men har jag äntligen läst ut Harry Potter and the Deathly Hallows, den sjunde och sista boken. Jag måste erkänna att det gick lite trögt i början, då jag läst de andra sex på svenska och för att det inte hände så mycket spännande i början. Slutet är däremot händelserikt och otroligt spännande! Jag ska inte avslöja något, jag lovar... Allt jag skriver är att jag är lättad. (Jag är allt annat än lättad när en bok inte slutar som jag vill...)

Fick förresten reda på i fredags att Body Pump-utbildningen är helgen vecka 39. Samma helg som Sofia och Alexanders bröllop! Snacka om bad timing... Först krockar spinning-utbildningen med teoriprovet, sen det här. Hur kan jag ha sådant oflyt? Som tur är går inte min värld under för det. Jag väntar helt enkelt med BP och satsar allt krut på spinningen den här terminen! Aldrig att jag tackar nej till mina vänners bröllop... Det skulle jag ångra djupt i efterhand. Sportlife kan vänta, det kan inte ett sedan länge planerat bröllop. Sportlife blir ändå inte av med mig i första taget. Jag är ju dessutom bara 19 år, vilket betyder att jag har mååånga roliga år framför mig som en gryyym instrukör!

Det går bra för Frölunda nu. Det kan man få reda på utan att läsa på deras hemsida, nämligen genom deras fiffinurliga sms-tjänst FrölundaNews. Självklart har jag aktiverat denna tjänst till min mobil, vilket har varit något av ett glädjeämne den senaste veckan. Fem segrar på sex matcher hittills i Nordic Trophy. Keep up the good work, Frölunda!

Jag höll helt på att glömma dagen Track. Det är ingen mindre än bröst-låten från Body Pump 67, dvs. den senaste releasen. Den har för övrigt inte ens haft premiär på Sportlife än, men nördig som jag är så har jag letat upp track-listan och laddat ner låtarna. Allt för att vara så förberedd, taggad och laddad som möjligt när releasen kommer till vårt avlånga land! http://www.youtube.com/watch?v=QgaCHmxmeUo. Denna rockiga låt får mig att känna mig pepp!

Så, nu har jag rensat huvudet från överflödiga tankar. Det känns skönt! Nu ska jag fortsätta plugga körkortsteori inför intensivkursen som vi drar iväg till på söndag. Hela boken Du & jag i trafiken ska vara utläst innan man kommer dit. Jag önskar er en fortsatt trevlig dag, kära vänner! KRAMAR.

Först måste jag inleda med ett tillägg till gårdagens inlägg... Jag skrev ju om de svenska insatserna hittills i årets OS och jag glömde helt att nämna silvret i tennisdubbeln! Det var en fantastiskt bedrift av paret Thomas Johansson/Simon Aspelin - creds till er! Synd bara att inte Björkman/Söderling lyckades lika bra...

... som Usain Bolt gjorde - shit, vilken snabb jamaican! Han är ju helt otrolig den pojken, för pojke är han. Inte mycket mer än så iallafall. 23 år imorgon och två guld plus två världsrekord i ett OS. Jag finner inga ord för sådan överlägsenhet och framgång. Bara att gratulera, förundras och njuta.

Idag har jag förresten varit på Liseberg med familjen. Jag blev som ett barn igen, för jag tycker att det är så löjligt roligt att åka alla "magkittlande" attraktioner! Framförallt Kanonen, Balder och Lisebergsbanan! Barnsligt roligt... och jag har aldrig varit med om att nöjesparken har varit så glesbefolkad! Kö-tid: 00 timmar, 00 minuter. Aldrig varit med om något liknande, men det är bara att vara tacksam! Vi hade en mycket trevlig eftermiddag med familjen, speciellt när alla fem knödde in sig i samma Flumride-stock och när allihopa lite senare (skrikandes i kör) åkte Balder. Tack familjen!

Imorgon spelar Elefant på Sticky Fingers och jag hoppas att ni alla har tänkt att knalla er dit! Ska ni inte dit så ber jag er att tänka om, för det kommer bli så grymt! Elefant är alltid grymma... och bra och coola och bäst och allt. Track of the day får bli deras låt Olivia. Behöver jag ens säga varför? Creo que no. http://www.myspace.com/elefantonline.
¡Ahora necesito dormir, para poder conducir mañana y después bailar toda la noche! Hihihi... Besos / Señorita Olivia

Jag skulle ljuga för mig själv, och för er som läser, om jag skrev att OS inte är en besvikelse so far. Inför spelen kändes det som att det kunde gå riktigt bra för Sverige, men ack vad den känslan svek mig och resten av dem som kände detsamma. Idrotten kan vara grym. Bevis på det finner vi inte minst i Sanna Kallurs fall på första häcken, men också i Stefan Holms snöpliga fjärdeplats idag, i Linus Thörnblads höjdkval och i Klüfts trestegskval häromdagen. Men visst finns det också ljusglimtar med svenska ögon sett; Klüfts längdkval, två silver i cykel och inte minst Johan Wissman som är vidare till final på 400 m. Johan är inte bara den första nordbon sedan 1976 som tar sig till en olympisk final på 400 m, utan också den första svensken någonsin att göra det! Fantastisk imponerande, Johan... Nästan det häftigaste av allt är att han faktiskt har chans till medalj, iallafall bronsmedaljen. För ägarna till de två ädlare valörerna känns redan givna, förutsatt att ingen skräller... Jeremy Wariner (som jag tror kommer att vinna) och LaShawn Merritt går helt enkelt inte att stoppa, eller borde jag kanske skriva springa förbi? Tredjeplatsen är däremot helt öppen och Johan har ett gyllene läge att skriva in sig i historieböckerna, som den mest framgångsrike svenske sprintern någonsin. I believe in you, Wissman.
Nästa, och kanske Sveriges sista, medaljchans tycker jag att Carolina Klüft har. Vi har ju blivit så bortskämda pga. av Carros eviga framgång, så det skulle kännas konstigt om hon åkte hem från Peking utan en medalj runt halsen. Men inte att förglömma, hon har ju faktiskt bytt gren. Därför kan ingen begära någonting från henne. Hon deltar i OS för att göra sin egen tävling, dvs. en så bra tävling som möjligt och framförallt för att ha kul. Hon har en grymt bra inställning!

Nog om OS. Åtminstone för idag... Jag invigde ju mina nya spinningsskor igår! För att utvärdera så kändes det hur bra som helst; proffsigt, stabilare, mera kraft i rundtrampet och helt enkelt grymt! Ser redan fram emot nästa cykelpass! På tal om träning, så har jag faktiskt sprungit idag. I ösregnet dessutom! Men det var inget jag led av, snarare tyckte var roligt, för ingen har väl dött av lite regn? Nä, men många har dött av mycket regn!
Något som var lite komiskt var att just när regnet öste ner som mest, spelades återigen Rain down love i iPoden. Det fick mig att tänka positivt! Eftersom den låten redan haft äran att vara dagens Track, så är dagens låt istället Naive med Looptroop Rockers (som jag bekant såg på Arvikafestivalen). Timbuktu är också med på denna låt och han sjunger på engelska(!). Hur otippat är inte det? Det är inte bara otippat, utan galet bra också! Han har dessuom en grymt skön skånsk touch på sin engelska... http://www.youtube.com/watch?v=PuxtT5Kf2z0. Btw, så är detta min alarmlåt...

... som kanske kommer att ljuda imorgon bitti... om jag inte bestämmer mig för att vakna av mig själv efter sömnen som jag nu tänker infalla i. Natti!

Imorgon inviger jag dem! Närmare bestämt klockan 12.00 på Cykel 45-passet på Sportlife City. Det ska bli grymt roligt att för första gången cykla med ett par riktiga cykelskor som man klickar fast i pedalernas SPD-fästen. Kanske lite läskigt att sitta fast så med skorna... om inte annat så känns det nog ovant till en början, men jag tror man vänjer sig ganska snabbt. Eftersom jag inte har någon aning om hur man sätter fast skorna i pedalerna så har jag bestämt mig för att fråga instruktören, Lisa, imorgon. Det är ju bra om man lär sig rätt från början! Även om det säkert inte är speciellt avancerat... I vilket fall som helst så ser jag mycket fram emot morgondagens cykelpass! Jag ska ge allt.

Igår gifte sig Erika och Christoffer. Erika är min yngsta kusin på pappas sida. Coffe är en av mina bästa killkompisars storebror. Det finns inte tillräckligt betydelsefulla ord till att beskriva det bröllopet. Men även om jag skulle försöka genom att skriva; sagolikt vackert brudpar, rörande i högsta grad, roligt, glädjefyllt, god mat, underhållande, true love, fantastiskt och fint, så skulle orden ändå inte räcka till. Men ju mer jag funderar och försöker komma på det rätta orden, desto självklarare blir det att det iallafall finns ett ord som beskriver på ettt rättvist sätt - kärlek.




Phenomenalt. Så klyftigt uttryckte sig GP om Michael Phelps dominans och totala överlägsenhet i årets olympiska spel. Jag hade inte sagt det bättre själv. Jag håller fullkomligt med om att det är phenomenalt gjort - att ha tagit åtta OS-guld. Det finns liksom inte... fast jo, nu gör det ju det! Fy för den som inte lyfter på hatten för denna blott 23 år unga man! Häftigt förresten, att få leva i en tid då saker som denna händer. Händelser som föralltid kommer att vara en höjdpunkt i idrottshistorien. Det blir något att berätta för barn och barnbarn! Nu, mina vänner, ska jag berätta för er om den störste och bäste simmaren genom alla tider, som tog fler olympiska guld än någon annan någonsin har gjort. Hans namn var Michael Phelps... Han var phenomenal.

Efter mycket tankeverksamhet är jag nu tillräckligt nöjd med detta inlägg för att kunna trycka på "Spara & publicera". So that's what I'll do now. Söta drömmar, önskar Olivia.

Guess what? Datum för cykelutbildningen är bestämt och jag ska delta! 12-14 september på Sportlife Exclusive är det meningen att jag ska bli utbildad till cykelintstruktör. Rent spontant så känns det ganska fantastiskt och väldigt kul! Jag ser fram emot det enormt mycket... och utbildningen till ära så har jag köpt mig ett par spinningskor, alldeles för dyra dessutom! Jag menar inte att de inte är värda pengarna, för det tvivlar jag inte alls på att de är! Ett par Scott blev det, i silver och ljuslila - grymt flashiga!
Eftersom jag numera ska satsa seriösare än någonsin på just spinning, känns det självklart att jag ska ha rätt utrustning. Jag planerar att testa dem redan på måndag, vilket känns lite nervöst eftersom jag aldrig har cyklat med riktiga spinningskor tidigare. Nervositet utesluter dock inte nöje...

Oj, vad jag har saknat Sportlife i sommar! Jag har inte tränat där på nästan två månader, men det har sin förklaring. Förklaringen heter jobb. Men idag var jag tillbaka och tjena, vad underbart det kändes att äntligen få träna Body Pump™ igen! Att under uppvärmingen få höra Rain Down Love ljuda ur högtalarna fick adrenalinet att pumpa och energin sprudlade inom mig i takt med passets första övningar! Rain Down Love betydde också att nya releasen, dvs. Body Pump 67, inte har börjat köras på Sportlife ännu. Enligt Les Mills hemsida är 67:an släppt, men den har väl inte hunnit komma hela vägen till Sverige än, I guess. I vilket fall som helst blev jag glad över detta faktum. Body Pump 66 är en rolig och minst sagt tuff release som jag inte var riktigt redo att släppa ifrån mig än... Här får ni ett smakprov från 66:an, nämligen mag-låten, som är en grymt bra låt! (Övningar; sidoplankan och raka+sneda situps). Vilket låt är det då? Moby med Extreme Ways... http://www.youtube.com/watch?v=slHMgmyuke0&feature=related. För er som är trögfattade så är alltså detta torsdagens Track.

Time to dream. /Ollipolli

Just nu halvligger jag under täcket i min soffa (för varmt för att sova uppe i loftsängen på sommaren!) med datorn på magen och lyssnar på denna tisdags Track. Låten sjungs av ingen mindre än Haley från One Tree Hill och heter Halo. Haley heter i verkligheten Bethany Joy Galeotti för er som undrar... Jag är ju som sagt mitt inne i en period av mitt liv där jag är helt fast i One Tree Hills underbara och lagom intrigfyllda värld. Idag såg jag the season finale av tredje säsongen. Nathan och Haley gifte sig för andra gången, eller närmare bestämt förnyade sina löften inför familj och vänner. Hur rörd blev inte JAG? ... and I cried like a baby. Säg vad ni vill, men tårarna gick faktiskt inte att hålla tillbaka efter de starka orden de gav varandra. Jaja, jag vet att det bara är en serie, men serier påverkar oss, tro mig! Eller hur?
I vilket fall som helst så har ni Haleys/Bethanys låt här, check it out! http://www.youtube.com/watch?v=Sx-CILfJG4o&feature=related. Det är svårt att beskriva varför jag tycker att den här låten är så bra. Kanske är det för att den påminner mig om One Tree Hill och kommer så alltid att göra. Underbara serie. Underbara Haley.

En annan sak jag har på hjärtat är att intensivkursen närmar sig! Jag körde ju ut på vägarna för första gången i lördags. Shit vad farligt det kändes och vad rädd jag var! Konstigt nog så gick det ändå ganska bra när jag körde från Hinsholmen till Sisjön! Det är alltså inte så att jag inte känner något hopp om att klara av det, för det gör jag. Jag känner hopp om att ta mitt körkort så fort som möjligt. Om Vägverket får bestämma så kommer jag att klara mitt körkort 23 september runt 9-10-tiden. Alltså väldigt snart! Det är iallafall min tänkta uppkörningstid. Jag visste inte ens om det, men tydligen har skolan i Säffle bokat uppkörning åt alla som går deras intensivutbildning, utan att fråga eleverna själva. (men som tur är går det att boka om tiderna). Ärligt talat känns en uppkörning väääldigt långt borta och jag blev väldigt full i skratt när jag i fredags läste brevet från Vägverket, om mina tider för teoriprov och uppkörning. Jag hade ju vid den tiden inte ens kört ut på vägarna och knappt läst något i teoriboken, så det hela kändes lite lagom ironiskt.
Men nu känns det bättre och jag är laddad inför den stundande intensivkursen i Säffle, tillsammans med mina kära vänner Sarah och Julia. Hoppas ni är lika laddade som jag, chicas!

Nu börjar min tankeverksamhet ta stryk. Främst beroende på trötthet och värme. Ett avsnitt av OTH kommer göra susen. Så, fjärde säsongens andra avsnitt; here I come!
Amor / Señorita Olivia

På tv:n visas OS, äntligen! 25 dagars idrottsfest har börjat, där många medaljer ska delas ut. Förhoppningsvis är en del av dem svenska när OS är över. Jag tror i och för sig att  de svenska medaljerna blir lätträknade, men hoppas i mitt idrottshjärta att det inte blir så. De som för mig kan kalla sig medaljhopp är Stefan Holm, Anna Lindberg, Therése Alshammar, Stefan Nystrand och tennisdubbelparet Björkman/Söderling. Dessa är namnen som kommer till mig utan att jag behöver tänka efter, så kanske finns det fler... Utav dem känns iallafall Stefan Holm den mest självklara. Hur stort skulle det inte vara för honom att avsluta sin fantastiska karriär med ännu ett OS-guld? Obeskrivligt.

Jag ska strax in till stan med pappa för att köra lite bil. Intensivkurs hägrar ju; Sarah, Julia och jag drar till Säffle den 1 september. Bara kursen inte krockar med Sportlife-utbildningarna. Det skulle vara surt...
Efter körningen ska jag in till stan och byta ett par skor jag köpte igår. Eller rättare sagt byta en sko. Den j*kla tanten på Johanssons på Fredsgatan gav mig två olika skor! En 38,5 och en 40,5 - hur kan man vara så nonchalant? Jag ska alltså efter besöket på Johanssons ska ha två stycken 38,5. Det är iallafall tanken. Funderar dock på att lämna tillbaka båda och köpa dem i svart på Stadium istället. Nike FinStar Ballerina. Svarta är nog mer användbara än blåvitrandiga.

Ikväll är det utgång som gäller, tjohooo! Är för en gångs skull ledig på en lördag! Mina vänner Katariya, Emma och jag ska göra Göteborg osäkert! Kanske blir vi fler. Who knows? I vilket fall som helst tänkte jag krascha hos Katta(?) i gryningen. Är ni sugna på utgång? Call me!

Partypussar! /Olivia

Måndag 4 augusti betydde jobb på cafét, där det idag var ovanligt lugnt. Det berodde med största sannolikhet på dagens skitväder. Jag kan förstå att folk inte ville ta sig ut i ösregnet och stormvindarna... Ärligt talat är det faktiskt skönt att det blir lugnare och lugnare, dvs. färre gäster. Vi i personalen behöver återhämta oss både fysiskt och mentalt efter hamnfesten i lördags, då jag för övrigt jobbade 12 timmar. Det räcker med att säga att det blev nya rekord i både kassan, antal lax- och räkmackor (ca 100 st!), kakbitar och i princip allt annat. Galet är ordet.

Okej, det här med hamnfestens ståhej var egentligen bara en notis... för det jag tänkte på var ju dagens Track, som nämligen har med cafét att göra. Låten jag vill rekommendera åt er idag är These are the days med Jamie Cullum. Varför? Jo, för att hans skiva Twentysomething har spelats om och om igen på Café Isbolagets stereo denna måndag. Dessutom har jag kommit på mig själv flera gånger med att vissla på den, och bara den, låten. (Vissla eftersom min förkylning inte tillåter mig att sjunga, som jag självklart skulle göra annars, haha...). I vilket fall som helst så tycker jag att den här låten är fantastiskt bra och jag blir glad när jag hör den! Jag tror i och för sig inte att det är Jamie's egen låt, eller? Anyone who knows? Vad jag vet är iallafall att just den här låten och resten av skivan är perfekt cafémusik, om man gillar mysig jazz då... Så ge Jamie Cullum en chans, vettja! http://www.youtube.com/watch?v=Tp8a1R6h7bc.

Idag hade Frölunda sin första isträning inför ca 200 åskådare i Wallenstamhallen. Självklart var Frölunda-TV på plats med mikrofonen och kameran i högsta hugg för att få intervjuer med två av nyförvärven. Självaste nye huvudtränaren fick svara på lite frågor som kan sammanfattas med att han var glad att se så mycket folk på plats och att alla i laget såg väldigt alerta ut på skridskorna. Mer än godkänd första isträningen alltså... Nye keepern "Honken" hävdade dock att han kände sig lite "rostig", vad det än må betyda. Vi får hoppas att den värsta rostigheten har gått över tills nästa träning. Annars tycker han iallafall att det känns roligt att ha kommit till Frölunda och att han tror att han kommer att trivas. Det är bäst för honom att han trivs och att han stannar, för han ska ju hjälpa Frölunda till SM-guld! Vi behöver dig, Honken! So you better play well! No, wait... you better play perfect!

Slutligen vill jag dela med mig av ett utdrag ut ett One Tree Hill-avsnitt (säsong 3, avsnitt 7), eftersom jag är helt fast i denna något underbara serie: Som en följd av Brookes idé med en Fantasy Boy Draft, har Bevin och Skills haft en dejt hemma hos Bevin. Hon har precis visat The Notebook för honom, som jag hoppas att ni alla har sett! (En av de absolut bästa kärlekfilmerna med det snyggaste paret...) Cool som han är, intresserar filmen honom inte alls till en början, men han tittar gärna på henne medan hon tittar på filmen. Hon kysser honom och lovar honom mera, bara han lovar att se färdigt filmen med henne först. Det går han med på och filmen berör honom djupt... Here's what happens:
B: Did you like the movie, Skills?
S: There's just so much love, just so much love.
B: Oh, it's okey, that's just the power of The Notebook. Do you want me to drive you home? Or... we could go upstairs and make out...
S: Can we cuddle a little first?
B: Sure.

Skills träffar sina vänner...
Friends: Hey, look who it is! How was your date with Bevin?
S: Ey, have you guys ever seen a movie called The Notebook?
Vännerna tittar på varandra och ler...
Friends: She "notebooked" you?? Hahahahaha...

Bevin snackar tele...
B: He was really sweet. I totally "notebooked" him! Hihi...

To notebook someone borde definitvit finnas med bland verben i ordlistan!
Jag hoppas att ni förstår det roliga, romantiska, mysiga och fina i det här. Om inte så är det ett teckan på att ni bör se både The Notebook och One Tree Hill... som jag förresten ska se nu. Måste se hur saker och ting artar sig nu när mycket av the messy things börjar ordna sig. Godnattpussar från mig.

Det är helt otroligt hur mycket turister som har besökt vårt kära Café Isbolaget hittills i sommar! Jag förstår inte varifrån alla människor kommer. Hur hittar de till Donsö och varför sätta sig inne på ett café nu när vädret äntligen tillåter sol och bad? Ibland förvånas jag verkligen av detta... Jag antar att vi helt enkelt har blivit mer populära än vi vill/vågar erkänna för oss själva. Varför är det så svårt att förstå att folk faktiskt tycker att det vi gör är himla bra?. I guess it isn't.

... och "värre" blir det imorgon, då Donsö hamn fylls av fler människor än någon annan gång på året. Den årliga hamnfesten står nämligen för dörren och folk från alla världens hörn kommer hit. (Okej, nu överdrev jag kanske lite). I vilket fall som helst så kommer vi rent ut sagt att ha häcken fulla imorgon och självklart ska jag jobba. Det är mycket jobb nu! Senast idag från 9-16.30. Även om det ibland är slitsamt, jobbigt och känns allmänt tråkigt så är det samtidigt roligt att få vara en del av det som händer, att vår popularitet hela tiden ökar. Framförallt är det roligt med allt positivt som folk har att säga om vårt café. Familjen är ju trots allt delägare och jag är garanterad jobb. Ett jobb som gör mig några erfarenheter rikare.

Resten av dagen har jag spenderat delvis i min soffa, delvis vid skrivbordet. Min förkylning tillåter mig inte att göra så mycket mera efter en dag på jobbet. Mitt sällskap denna kväll har för övrigt varit gänget i One Tree Hill. Jag lovade ju att jag skulle ge serien en chans, nu när alla mina favoritserier har uppehåll. Jag kan inte säga annat än att jag är otroligt glad över att jag gav den en chans, för den är ju så bra! Jag är fast. Just nu är är jag inne på säsong 3's början. Things are getting pretty messy, men jag tror och hoppas att de löser sig för Nathan, Haley, Lucas, Peyton och alla de andra...

Låten jag vill dela med mig av idag heter High, med RyanDan. De är ett tvillingpar, inga mindre än Ryan och Dan(!), som sjunger. The song has a certain power och är på något underligt vis ganska mäktig och det är därför jag tycker om den så mycket. Ärligt talat vet jag inte riktigt varför jag slinker in med engelska meningar här och där, men ibland uttrycker de helt enkelt bättre vad jag vill säga. Ni förstår säkert.
Så dagens Track of the day är alltså High med RyanDan. Lyssna! http://www.youtube.com/watch?v=en9ITsIaWZ4&feature=related. (Videon är dock inte så mycket att hänga i granen!)

¡Buenas noches, amigos! /Señorita Olivia