Bad timing... men ingen panik.
Länge sen jag skrev nu ser jag... i onsdags senast. Men känner man inte för att blogga så ska man inte göra det. Nu känner jag däremot för det och det finns mycket att skriva om som har hänt på senaste! Exempelvis OS, som blev något av en besvikelse med svenska ögon sett. Inte minst med Olivias ögon sett så var det en besvikelse, men varför bry sig egentligen? Det som är gjort är gjort, eller borde jag säga ogjort? Det tänkta var ju att ta minst åtta medaljer, vilket Sverige inte lyckades med. Resultatet blev fem medaljer varav noll guld. Svenskarna lyckades alltså inte. What a shame.
Nej, jag orkar faktiskt inte lägga mer tankeverksamhet på 2008 års olympiska spel, för hur besviken jag och svenska folket än känner oss så kommer inte Sverige att klättra på medaljrankingen. Det som är ogjort kommer att förbli ogjort i detta mer eller mindre hopplösa fall. Vad som kan bli gjort i nästa OS är mycket mer intressant...
Förlåt, men jag måste ta upp OS en gång till! I lördags knäppte jag på tv:n för att se om OS hade något intressant att erbjuda mig, vilket det hade. Tävlingarna i Rytmisk Gymnastik var i full gång och framkallade gamla minnen hos mig. När jag var liten tränade jag just rytmisk gymnastik, i klubben GF Energo. Träningarna ägde rum i Landala sporthall, vilket är en ganska bra bit från Donsö. När jag såg tävlingarna från OS smög sig ångesten över mig och jag tänkte att tänk om jag ändå hade fortsatt med gymnastiken... Det är lätt att vara efterklok, som det så klyschigt brukar heta. Mamma och pappa hävdar att det var jag själv som inte ville fortsätta, eftersom min träningskompis slutade (pga. att hon inte var lika bra som mig) och för att jag inte ville pendla dit själv de gånger pappa inte kunde köra mig. Jag har dock bestämt för mig att valet delvis var deras. Att köra mig till Landala minst två ggr/vecka, varav varje söndag, tyckte inte pappa var alltför kul. Även om det känns surt att erkänna, så tror jag nog att mamma och pappa har rätt. Detta är något jag har grämt mig över de senaste åren; tanken på att jag hade en möjlighet att hålla på med en seriös idrott och ha bestämda träningstider tillsammans med resten av truppen... Det är lätt att vara efterklok.
Något annat som är värt att påminna mig själv om är att jag blev godkänd på Cambridge-provet! Har gått och varit nervös för det i snart tre månader, men nu kan jag äntligen andas ut. Nu har jag mitt Certificate in Advanced English som ökar min möjlighet att söka utbildningar utomlands. Dessutom ger det mig några extra statuspoäng, om jag själv får välja... hihi. Till sist skonar det mig från ångesten över att föräldrarna betalade 1800 kr för att jag ens skulle få göra provet.
Efter många om och men har jag äntligen läst ut Harry Potter and the Deathly Hallows, den sjunde och sista boken. Jag måste erkänna att det gick lite trögt i början, då jag läst de andra sex på svenska och för att det inte hände så mycket spännande i början. Slutet är däremot händelserikt och otroligt spännande! Jag ska inte avslöja något, jag lovar... Allt jag skriver är att jag är lättad. (Jag är allt annat än lättad när en bok inte slutar som jag vill...)
Fick förresten reda på i fredags att Body Pump-utbildningen är helgen vecka 39. Samma helg som Sofia och Alexanders bröllop! Snacka om bad timing... Först krockar spinning-utbildningen med teoriprovet, sen det här. Hur kan jag ha sådant oflyt? Som tur är går inte min värld under för det. Jag väntar helt enkelt med BP och satsar allt krut på spinningen den här terminen! Aldrig att jag tackar nej till mina vänners bröllop... Det skulle jag ångra djupt i efterhand. Sportlife kan vänta, det kan inte ett sedan länge planerat bröllop. Sportlife blir ändå inte av med mig i första taget. Jag är ju dessutom bara 19 år, vilket betyder att jag har mååånga roliga år framför mig som en gryyym instrukör!
Det går bra för Frölunda nu. Det kan man få reda på utan att läsa på deras hemsida, nämligen genom deras fiffinurliga sms-tjänst FrölundaNews. Självklart har jag aktiverat denna tjänst till min mobil, vilket har varit något av ett glädjeämne den senaste veckan. Fem segrar på sex matcher hittills i Nordic Trophy. Keep up the good work, Frölunda!
Jag höll helt på att glömma dagen Track. Det är ingen mindre än bröst-låten från Body Pump 67, dvs. den senaste releasen. Den har för övrigt inte ens haft premiär på Sportlife än, men nördig som jag är så har jag letat upp track-listan och laddat ner låtarna. Allt för att vara så förberedd, taggad och laddad som möjligt när releasen kommer till vårt avlånga land! http://www.youtube.com/watch?v=QgaCHmxmeUo. Denna rockiga låt får mig att känna mig pepp!
Så, nu har jag rensat huvudet från överflödiga tankar. Det känns skönt! Nu ska jag fortsätta plugga körkortsteori inför intensivkursen som vi drar iväg till på söndag. Hela boken Du & jag i trafiken ska vara utläst innan man kommer dit. Jag önskar er en fortsatt trevlig dag, kära vänner! KRAMAR.
Nej, jag orkar faktiskt inte lägga mer tankeverksamhet på 2008 års olympiska spel, för hur besviken jag och svenska folket än känner oss så kommer inte Sverige att klättra på medaljrankingen. Det som är ogjort kommer att förbli ogjort i detta mer eller mindre hopplösa fall. Vad som kan bli gjort i nästa OS är mycket mer intressant...
Förlåt, men jag måste ta upp OS en gång till! I lördags knäppte jag på tv:n för att se om OS hade något intressant att erbjuda mig, vilket det hade. Tävlingarna i Rytmisk Gymnastik var i full gång och framkallade gamla minnen hos mig. När jag var liten tränade jag just rytmisk gymnastik, i klubben GF Energo. Träningarna ägde rum i Landala sporthall, vilket är en ganska bra bit från Donsö. När jag såg tävlingarna från OS smög sig ångesten över mig och jag tänkte att tänk om jag ändå hade fortsatt med gymnastiken... Det är lätt att vara efterklok, som det så klyschigt brukar heta. Mamma och pappa hävdar att det var jag själv som inte ville fortsätta, eftersom min träningskompis slutade (pga. att hon inte var lika bra som mig) och för att jag inte ville pendla dit själv de gånger pappa inte kunde köra mig. Jag har dock bestämt för mig att valet delvis var deras. Att köra mig till Landala minst två ggr/vecka, varav varje söndag, tyckte inte pappa var alltför kul. Även om det känns surt att erkänna, så tror jag nog att mamma och pappa har rätt. Detta är något jag har grämt mig över de senaste åren; tanken på att jag hade en möjlighet att hålla på med en seriös idrott och ha bestämda träningstider tillsammans med resten av truppen... Det är lätt att vara efterklok.
Något annat som är värt att påminna mig själv om är att jag blev godkänd på Cambridge-provet! Har gått och varit nervös för det i snart tre månader, men nu kan jag äntligen andas ut. Nu har jag mitt Certificate in Advanced English som ökar min möjlighet att söka utbildningar utomlands. Dessutom ger det mig några extra statuspoäng, om jag själv får välja... hihi. Till sist skonar det mig från ångesten över att föräldrarna betalade 1800 kr för att jag ens skulle få göra provet.
Efter många om och men har jag äntligen läst ut Harry Potter and the Deathly Hallows, den sjunde och sista boken. Jag måste erkänna att det gick lite trögt i början, då jag läst de andra sex på svenska och för att det inte hände så mycket spännande i början. Slutet är däremot händelserikt och otroligt spännande! Jag ska inte avslöja något, jag lovar... Allt jag skriver är att jag är lättad. (Jag är allt annat än lättad när en bok inte slutar som jag vill...)
Fick förresten reda på i fredags att Body Pump-utbildningen är helgen vecka 39. Samma helg som Sofia och Alexanders bröllop! Snacka om bad timing... Först krockar spinning-utbildningen med teoriprovet, sen det här. Hur kan jag ha sådant oflyt? Som tur är går inte min värld under för det. Jag väntar helt enkelt med BP och satsar allt krut på spinningen den här terminen! Aldrig att jag tackar nej till mina vänners bröllop... Det skulle jag ångra djupt i efterhand. Sportlife kan vänta, det kan inte ett sedan länge planerat bröllop. Sportlife blir ändå inte av med mig i första taget. Jag är ju dessutom bara 19 år, vilket betyder att jag har mååånga roliga år framför mig som en gryyym instrukör!
Det går bra för Frölunda nu. Det kan man få reda på utan att läsa på deras hemsida, nämligen genom deras fiffinurliga sms-tjänst FrölundaNews. Självklart har jag aktiverat denna tjänst till min mobil, vilket har varit något av ett glädjeämne den senaste veckan. Fem segrar på sex matcher hittills i Nordic Trophy. Keep up the good work, Frölunda!
Jag höll helt på att glömma dagen Track. Det är ingen mindre än bröst-låten från Body Pump 67, dvs. den senaste releasen. Den har för övrigt inte ens haft premiär på Sportlife än, men nördig som jag är så har jag letat upp track-listan och laddat ner låtarna. Allt för att vara så förberedd, taggad och laddad som möjligt när releasen kommer till vårt avlånga land! http://www.youtube.com/watch?v=QgaCHmxmeUo. Denna rockiga låt får mig att känna mig pepp!
Så, nu har jag rensat huvudet från överflödiga tankar. Det känns skönt! Nu ska jag fortsätta plugga körkortsteori inför intensivkursen som vi drar iväg till på söndag. Hela boken Du & jag i trafiken ska vara utläst innan man kommer dit. Jag önskar er en fortsatt trevlig dag, kära vänner! KRAMAR.
Kommentarer
Trackback
