Läget i Lyckliga Landet
Hej alla glada! Här kommer en uppdatering av läget här nere i BARCELONA! Jag vet att det var ett tag sedan jag delade med mig av någonting här, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge...
Inte en enda droppe regn hade fallit på en hel månad, tills häromdagen... Surt värre. Vi som har blivit så bortskämda med det underbara, soliga, varma värdet här. Men sådan tur kan väl ingen ha; att slippa regn tre månader i streck! Det har ju varit så underbart att kunna käka frulle på terassen i solen varje dag. Nu har det gått fyra dagar utan att vi har kunnat göra det. Bortskämda var ordet...
... men vi har hört från säkra källor att efter regnet kommer solsken och efter fyra dagars regnande kommer värmen. Låt oss hoppas på det.
Så... vad har vi haft för oss sen sist? Jag skulle kunna beskriva det med ett ynka ord: levt. Vad levt innebär kan ni få en smak av här, genom att titta på våra underbara bilder! Det sägs ju att en bild säger mer än tusen ord, men jag tänker ändå hjälpa dem lite på traven...
Inte en enda droppe regn hade fallit på en hel månad, tills häromdagen... Surt värre. Vi som har blivit så bortskämda med det underbara, soliga, varma värdet här. Men sådan tur kan väl ingen ha; att slippa regn tre månader i streck! Det har ju varit så underbart att kunna käka frulle på terassen i solen varje dag. Nu har det gått fyra dagar utan att vi har kunnat göra det. Bortskämda var ordet...
... men vi har hört från säkra källor att efter regnet kommer solsken och efter fyra dagars regnande kommer värmen. Låt oss hoppas på det.
Så... vad har vi haft för oss sen sist? Jag skulle kunna beskriva det med ett ynka ord: levt. Vad levt innebär kan ni få en smak av här, genom att titta på våra underbara bilder! Det sägs ju att en bild säger mer än tusen ord, men jag tänker ändå hjälpa dem lite på traven...
Mina flickor är fina flickor och de tycker om solen, när vi promenerar bort mot metron för att betala andra hyran...
Vid Arc de Triomf finns en metrohållplats. Men bågen är så mycket mer än så. Exempelvis så fungerar den även som hatt eller som en spännande sak att bara titta rakt upp i. Sarah är glad för att hon får bära en sådan tjusig hatt.
Utsikten från nionde och högsta våningen av El Corte Inglés på Plaza Catalunya är sagolik. Där uppe åt vi god, men dyr, mat. En sak är säker; maten är inte det enda man betalar för när man sitter där uppe...
... men himmelskt vackert är det. Ingen kan säga något annat.
På väg upp mot det sistnämnda, knallade vi förbi en utav mina favoritbutiker på Gràcia, nämligen Replay. Tyvärr är det strikt förbjudet att fotografera där inne, men jag smygfotade ändå två (klickbara) bilder. Där inne finns en önskedamm, en fontän, vackra insektsfigurer i taket över barnavdelningen, stora ljusa fönster och inte minst otroligt fina kläder. Synd att inte plånboken är tjockare alltså...
Efter att ha strosat runt i något slags drömliknande tillstånd inne i Replaybutiken, fortsatte vi upp till vårt verkliga mål...
... La Pedrera, eller Casa Milà som det också kallas, eftersom Gaudí fick i uppdrag att designa huset åt makarna Míla under tidigt 1900-tal.
Sarahs och min favoritplats är såklart taket, med alla dess skorstenar. Alla designade på sitt unika vis och alla designade på...
Sarahs och min favoritplats är såklart taket, med alla dess skorstenar. Alla designade på sitt unika vis och alla designade på...
... det viset att vi gärna lekte runt med kameran i högsta hugg!
SarahHjärtaOliviaSarahHjärtaOliviaSarahHjärtaOliviaSarahHjärtaOliviaSarahHjärtaOlivia
Sarah känner sig mycket stolt över att ha pussat La Sagrada Familia och Tibidabo ser fin ut här nerifrån också. Taket längst ner i La Pedrera är så vackert att jag vill ha ett sådant i mitt rum. Annars är det fräckt att fotografera både nerifrån och uppifrån i La Pedrera, men jag och Sarah var mer nyfikna på vad som gömde sig i skorstenarnas inre. Tittut!
Te lo he dicho antes; ¡te amaré para siempre! No puedo decirlo demasiadas veces ♥
Sarah lyssnar likt en uppmärksam turist på vad den lilla ljudspelaren hade att säga. Samtidigt kikade hon ut på Gràcia och ett utav Gaudís andra mästeverk; Casa Batlló. Det huset med den magnifika fasaden har vi knallat förbi allför många gånger utan att gå in, med anledningen att det kostar 16 euro! Tänk på hur dyr euron är nu. Just det.
Vårt trapphus är ett underbart ställe med ofantligt många möjligheter. Båda ofarliga och kanske lite mer farliga. Såhär roligt hade vi det iallafall en lördagskväll i mars...
... och som sagt, jag tror inte att det behövs sägas så mycket mer. Enjoy mina (klickbara) bilder!
(Förresten en av de lyckligaste kvällarna hittills. Lätt. Underbart att få leka runt och bara njuta av det.)
Vårt gym Holmes Place är ett trevligt place. I måndags bestämde Sarah och jag oss för att starta veckan på bästa sätt - genom att träna. Medan Sarah studsade upp och ner på en stepbräda i stora salen, rockade jag loss i spinningsalen intill. Resans första RPM-pass och nog det bästa passet jag varit på hittills på HP. Vad jag inte kom underfund med under passet var om Mr. Instruktör nämnde vilken release vi cyklade till. Slutsats; han sa nog aldrig det. Därför kollade jag upp det hemma efter passet och kom fram till att han hade blandat låtar hej vilt från olika releaser. En låt från så tidigt som RPM 11, som fick mig att cykla järnet, var den här. Riktigt snabb, riktigt svettig, riktigt pepp.
Efter passen konstaterade vi att vi båda var genomsvettiga, tomatröda i ansikten och hade haft var sin givande träningsupplevelse. Båda fick sig i och med detta även var sin rejäl utmaning; Sarah fick plocka fram sina sexy moves, när Ms. Instruktör vill ser mera av det. Jag fick vara så god att köra skiten ur mig själv med första RPM-passet på... oj, jag vet inte hur länge.
Nu till det väsentliga med denna del utav inlägget - rundvandringen på el gimnasio. Här finns väl egentligen inget speciellt jämfört med andra gym, men det är snyggt...
... och det finns både vanlig bastu liksom ångbastu (även kallad Minttu-bastu av Sarah y yo, då det luktar precis som Minttu så fort dörren öppnas. Helt sant och supercoolt.) De privata duschbåsen är lyxiga. De innehåller både shampo och duschtvål, men det bästa av allt är ju att inte behöva ta med sig egen handduk. Dessa delas ut i receptionen, en stor och en lite vid varje besök, som efter passet slängs i tvättinkastet. Galet smidigt må jag säga.
Klart att det finns solarie också... och massa speglar...
... både små och jättestora. Så stora att både Saris och Olli får plats i dem!
Jag passade på att smygfota några bilder på pågående pass i stora salen och spinningsalen. Spiraltrappan upp från omklädningsrummen och salarna till entréplan och gymmet, har ett tak som är riktigt nice. Hela anläggningen, som även har en bassäng(!) för vattenaktiviteter, är väldigt fräsch faktiskt. Prisvärd och fräsch.
¡Una noche con Caipirinhas...
... es una noche buenissima! ♥ ♥ ♥
(Mamma! Jag har hittat likadana örhängen som jag köpte när du och jag var här! Du kommer väl ihåg hur ledsen jag blev när jag tappade det ena i Stockholm? Gissa hur glad jag blev när jag såg dem på stan?! Jippiii!)
... och så vad det där med bad. Sarah och jag hade dyrt och heligt lovat oss själva och varandra att bada innan april tog sin början. Med sisådär fem dagar kvar av mars började det regna... och regna... och regna. April närmade sig med stormsteg och attans, tänkte vi. Där inte sagt att vi skulle ge oss. Aldrig. 31 mars var ett faktum och ner öste regnet. Med beslutsamma steg traskade vi de 15 minuterna ner till stranden och ner öste regnet. Utan att tveka slängde vi av oss kläderna och ner öste regnet. Men oj, vad vi badade!
Olivia i Medelhavet x 4
Sarah i Medelhavet x 4
Vi har badat i mars, haha!
Museu d'Art Contemporani... (MACBA)
... var ett mycket intressant ställe, som vi besökte i onsdags. Översatt till svenska skulle det heta något i stil med Museet för nutida konst. En av de första tankarna när vi kom in var att hur i hela fridens namn är detta konst? Fast sedan kom det över mig; vem bestämmer egentligen vad som är konst? Vad som helst kan väl vara konst, eller?
Här fanns i vilket fall som helst allt ifrån en blandning av choklad och papper till tavlor och rum(!) med diverse sexställningar. Lägg därtill halvfyllda colaflaskor med knepiga inskriptioner och en förstörd säng på en vägg. How weird is that? Weird, loco, you name it. Även om jag inte ett dugg förstår mig på de där som kallar sig konstärer, var det ändå en spännande upplevelse i sig. Kul att få känna sig lite kulturell ibland.
Konst?
Efter museet blev det en välbehövlig matpaus på Plaza Catalunya. Där intogs bl.a. mumsig tortilla och ännu mumsigare vaniljbullar!
Samma dag köpte jag skorna som jag har gått och tallat på varje gång jag gått förbi den där butiken, men ändå inte unnat mig. Äntligen är de mina, de blänkande skorna av märket Gola, i min favoritfärg dessutom! (... och pappa lilla, jag vet att du diggar det märket! Visst är det urläckra?)
Oj, kära nån vad långt detta inlägget blev. Sådan smäll får jag helt enkelt ta när jag skriver så sällan. Stor guldstjärna till dig som kommit såhär långt!
Förresten, så är det helt klart värt att det tar sådan tid varje gång jag sitter här, för jag vet att några enstaka själar där ute gärna följer mitt liv här i Barcelona. Det är jag oerhört glad och stolt över, att kunna skriva något som kan betyda något för andra...
... men från och med nu ska jag, både för min egen och er skull, uppdatera bloggen lite oftare. Då behöver det ju inte ta tre dagar att skriva ett inlägg.
Kärlek från mig till er ♥
One more time we're gonna celebrate och få paket!
I fredags fick jag en glad överraskning i postfacket; en avi med information om paketet som mamma och pappa skickade iväg från Sverige i måndags! Visserligen visste jag delvis vad paketet skulle innehålla, men det kändes ändå som rena julafton när jag fick slita upp paketet, efter att ha hämtat det på det mäktiga postkontoret nere i hamnen. Trots klädd i endast bikini och shorts på terassen, blev jag som ett barn på julafton... Hade mamma slängt ner någon "överraskning" månntro? Självklart hade hon det, min älskade mamma. Två Marabou 200 gram och mitt favorit-te, Goji/Havtorn. Tack snälla, du är underbar. Ska bara se till att inhandla en tekula till vår inte-så-välutrustade lägenhet...
Utöver dessa godsaker hade hon, på beställning från sydligare breddgrader, också packat ner...
Utöver dessa godsaker hade hon, på beställning från sydligare breddgrader, också packat ner...
... mina kära spinningskor (som jag med sorg inte lyckades knö ner i resväskan när jag åkte hit), fyra böcker som jag inte hann få på posten innan jag åkte, en handduk, Falu Rågrut och 1årspresenten till lilla Joël.
Ni anar inte hur glad jag blev för dessa saker! Än en gång: tack älskade mamma och pappa! Ni har förmågan att förgylla min tillvaro trots 200 mils avstånd...
I fredags kväll gjorde Sarah och jag något nördigt (nördigt är okej när man är bortrest såhär!); Harry Potter-marathon. Innan avresa, tankade jag ner de fem filmerna (extended versions), men tanken då var inte att se alla på rad, but that's how we did it. Vi kom på idén rätt sent på kvällen, dvs. runt 23tiden och räknade ut att vi skulle vara i mål någon gång runt 14tiden dagen därpå (matpauser inräknade). Filmerna är i snitt ca 2,5 timmar långa och redan under andra filmen, kände jag mig trött i ögat, men jag skulle inte ge mig. Icke.
Klockan visade nästan 05.00 när vi efter andra filmen knallade upp på terassen för att få frisk luft. Ny energi skulle vi också skaffa oss, i form av lite pestopasta, äpple, några skorpor med marmelad och givetvis choklad. Under nattens gång intog vi även en hel del flytande föda i form av Knorrs kycklingsoppa, kaffe, te och vatten. Vårt marathon var en rejäl utmaning, men jag är glad och stolt över att vi lyckades... fast nu ljuger jag kanske... lite... pytte. När klockan, efter fyra filmer, visade 10.30, pallade vi inte mera. Med tunga ögonlock kröp vi ner i våra sängar och sov 4 timmar, till kl 15. Då hade Emma och Jens varit uppe ett tag och de förkunnade för oss att det är molnigt och kallt ute så ni behöver inte känna ångest. Då kunde vi med lätta hjärtan stiga upp och fixa ännu mera att äta, för att orka se den femte och sista filmen också! Gött mos, vilken timing för marathon!
Klockan visade nästan 05.00 när vi efter andra filmen knallade upp på terassen för att få frisk luft. Ny energi skulle vi också skaffa oss, i form av lite pestopasta, äpple, några skorpor med marmelad och givetvis choklad. Under nattens gång intog vi även en hel del flytande föda i form av Knorrs kycklingsoppa, kaffe, te och vatten. Vårt marathon var en rejäl utmaning, men jag är glad och stolt över att vi lyckades... fast nu ljuger jag kanske... lite... pytte. När klockan, efter fyra filmer, visade 10.30, pallade vi inte mera. Med tunga ögonlock kröp vi ner i våra sängar och sov 4 timmar, till kl 15. Då hade Emma och Jens varit uppe ett tag och de förkunnade för oss att det är molnigt och kallt ute så ni behöver inte känna ångest. Då kunde vi med lätta hjärtan stiga upp och fixa ännu mera att äta, för att orka se den femte och sista filmen också! Gött mos, vilken timing för marathon!
Kl 07.30, efter tre filmer med endast matpauser emellan, tog vi oss upp på takterassen för att inandas ännu mera frisk luft. Passade även på att knäppa av några (klickbara) bilder på den pågående soluppgången. Fint och fridfullt var det.
Förrförra veckan var IFK Göteborg på träningsläger här i Barcelona och förra söndagen var deras sista dag här. Eftersom Jens känner några i laget, fick vi tillfälle att träffa dem ute. Jag bekantade mig med ett fåtal utav spelarna, vilket var mycket trevligt! Förra veckan var det Gefle IF's tur att vara i Barcelona på träningsläger och igår var deras sista dag här. Eftersom Jens känner självaste J. Berg, som nu spelar uppe i Gävle, tog vi tillfället i akt att träffa honom. Endast D. Theorin i laget hade lust att följa med ut och roa sig tillsammans med oss andra, men vi var inte ledsna för det! Vi hade en riktigt trevlig kväll tillsammans med Berg och Theorin, på två mysiga barer längs strandpromenaden.
När Gefle kommer till Göteborg för att möta Blåvitt, är det jag och Sarah som knallar oss till nya Gamla Ullevi och ser matchen. Var så säkra. Hihi.
När Gefle kommer till Göteborg för att möta Blåvitt, är det jag och Sarah som knallar oss till nya Gamla Ullevi och ser matchen. Var så säkra. Hihi.
One more time we're gonna celebrate. Oh yeah!
AMOR / Señorita Olivia
Söndagsutflykt och jobbsökande. Glädjerop och suck.
I söndags blev det en riktig söndagsutflykt för vår del. Vi tog oss ner under marken vid vår metrostation Arc de Triomf, åkte till Plaza Catalunya, där vi bytte till någonting mer tågliknande som tog oss till ändhållplatsen - Avinguda del Tibidabo. Nu var vi väldigt långt upp och utsikten var fantastiskt vacker, men längre upp skulle vi och...
Uppe på Tibidabo står Jesus och vakar över Barcelona. Han sträcker ut armarna som om han välsignar hela den stora staden samtidigt. Kyrkan där uppe är otroligt mäktig och Sarah känner sig välkommen. Uppe på toppen finns även en nöjespark, men där kände vi inte för att roa oss. Så mogna är vi...
(Klickbara bilder)
Mina älskade rumskamrater Jens, Emma och Sarah, tar en skön paus på trappan. I solen såklart.
Vi var inte sena med att ta fram kameran så fort vi såg den underbara utsikten, över en underbar stad. Fast fotoobjekten är väl ganska underbara de också? Hihi.
YO Y MI AMOR; te amaré para siempre <3
(Klickbara bilder)
Barcelona är otroligt vackert och jag trivs här. Staden är mitt hem nu, åtminstone under tre månader. 25 maj åker vi hem-hem. Tre månader är tillräckligt lång tid för mig att få kalla denna underbara omgivning för hemma. For now. Kanske får jag kalla Barcelona för hemma återigen. Som det känns i hjärtat nu så är svaret ja, jag vill bo här igen.
Mitt i smeten - där bor vi.
Jesus ville också vara med och posa med oss. Eller det var nog tvärtom. Ja, så var det nog. Vi ville posa med honom som har hela Barcelona under sitt beskydd.
För er som har undrat och undrat, kan jag nu informera om att jag har sökt jobb på sju ställen hittills. Hur många av ställena tror ni behövde folk? Ninguno (dvs. inget). Jag är inte alls förvånad med tanke på att jag hört från alla håll och kanter här nere att det är heeelt omöjligt att få jobb i Barcelona nu! Testa och sök till de svenska företagen M eller T, för de anställer "alla". Okej, tänkte vi. Då testar vi det. Tror ni det fanns några jobb där? Såklart det inte gjorde. Visst kan jag lämna mitt CV hos så många som möjligt och "sälja mig själv", men innerst inne känns det rätt lönlöst. Men det är klart, lämnar man ingenstans så får man absolut inget jobb. Lämnar man på många ställen finns en chans till jobb, om än väldigt liten... I'm not gonna stop looking, I promise. No terminaré buscar, os prometo.
Självklart hoppas vi på att få någon typ av jobb så snart som möjligt. Både för att ge extra näring åt plånboken och för att lära oss mera spanska. Får vi inget jobb får vi helt enkelt prata massa spanska ändå (tro mig, det gör vi redan!) och fortsätta med det vi är allra bäst på - bara njuta av att vara här, leva livet och sedan bevara alla upplevelser i våra hjärtan. För alltid.
Save me from being confused / Kram O.
Självklart hoppas vi på att få någon typ av jobb så snart som möjligt. Både för att ge extra näring åt plånboken och för att lära oss mera spanska. Får vi inget jobb får vi helt enkelt prata massa spanska ändå (tro mig, det gör vi redan!) och fortsätta med det vi är allra bäst på - bara njuta av att vara här, leva livet och sedan bevara alla upplevelser i våra hjärtan. För alltid.
Save me from being confused / Kram O.
Stranden och terassen - två favoritställen!
En kvarts gångavstånd från vår lägenhet ligger stranden och havet. Igår var vi där. I förrgår med. I torsdags med. Ja, vi har såpass underbart väder att vi kunde vara nere vid stranden tre dagar i rad. Idag hade vi också kunnat vara det, om det inte vore för att vi skulle göra något helt annat. Mer om det en annan dag...
I torsdags gick vi ner till stranden för att känna på vattnet för första gången, Sarah och jag. Förberedda på att det skulle vara svinkallt, snörade vi av oss skorna och tog våra första steg i sanden. Kall sand. Med tanke på att klockan nästan var kväll så var väl inte det så konstigt egentligen. Varmare kommer den dock att bli, tro mig. Så varm att det ska vara svårt att stå på samma ställe en längre stund... Snart så.
Vi fortsatte i vilket fall som helst ner till det blågrönskimrande havet för att svalka fötterna... och det var inte svinkallt! Om solen fortsätter att visa sig så dröjer det nog inte många veckor tills vi kan doppa mer än bara fötterna!
Fredagen var en händelserik dag och innehöll först ett strandbesök. Det blåste ganska mycket, så det blev inte så mycket solande för vår del. Däremot låg vi och myste vi med våra filtar från IKEA och åt choklad. Läste lite gjorde vi också...
Känslan vi har här nere av det inte måste hända något hela tiden för att vi ska vara nöjda är riktigt skön. Det är underbart att bara vara här och uppleva Barcelona på alla sätt och vis. Vi är nöjda med att ta dagarna som de kommer helt enkelt och njuta av varje sekund. Det känns skön... t.
När det är 25 grader kan man strosa längs hamnen tills man stöter på Cristóbal Colón.
Äta gourmetmiddag och dricka Lambrusco kan man göra när man har en sådan fin takterass som vi har.
Senare på fredagskvällen, efter en underbar måltid under solnedgången, vankades utgång till Catwalk. En nattklubb nere vid havet och Port Olimpic. Sägs vara en av Barcelonas absoluta topklubbar, men vi är alla överrens om att det finns klubbar i Göteborg som är minst lika bra. Varför den finns i klubblistans topskikt är svårt att säga. Kanske för att basen är så hög att det surrar i byxbenen? Kanske för att det finns en DJ på toaletten? Vad vet jag?
I går, lördag, gick jag och klurade lite om på det är något jag saknar här nere. När jag hade klurat färdigt hade jag listat upp sex saker, utan inbördes ordning.
Jag saknar:
- Sportlife
- Att köra bil
- Friheten att kunna dricka vatten ur kranen
- Friheten att kunna köpa knäckebröd typ var som helst
- Mina svenska vänner, speciellt Simon
- Familjen
Nu innebär det inte att jag inte kommer överleva 10 veckor till utan dessa "saker". Jag saknar dem/er mycket, men som sagt, jag överlever! Det är ju inte så att sakerna försvinner under tiden jag är borta...
... och när man åker bort i tre månader så får man räkna med att behöva sakna vissa saker och framförallt behöva kliva ur sin comfort zone. Lär man sig att göra det, tror jag att man växer som människa. Genom att lösa problem som kan uppstå när man inte längre kan luta sig och mor och far på samma sätt som man kan hemma. Problem som kan uppstå när man plötsligt bor själv, eller med sina vänner rättare sagt. Än så länge har det fungerat förträffligt, med 4 personer på 45m2(!). Var och en sköter sig och känner vad som krävs för att allting ska fungera på smidigast möjliga sätt. Men främsta orsaken till varför det fungerar så bra är nog för att alla är så otroligt glada över att befinna sig i Barcelona just nu.
Suficiente ahora. Qué tengáis una noche agradable. / Olle.
I torsdags gick vi ner till stranden för att känna på vattnet för första gången, Sarah och jag. Förberedda på att det skulle vara svinkallt, snörade vi av oss skorna och tog våra första steg i sanden. Kall sand. Med tanke på att klockan nästan var kväll så var väl inte det så konstigt egentligen. Varmare kommer den dock att bli, tro mig. Så varm att det ska vara svårt att stå på samma ställe en längre stund... Snart så.
Vi fortsatte i vilket fall som helst ner till det blågrönskimrande havet för att svalka fötterna... och det var inte svinkallt! Om solen fortsätter att visa sig så dröjer det nog inte många veckor tills vi kan doppa mer än bara fötterna!
Olivia tycker om Sarah. Olivia tycker om havet också. Sarah gör också det och hon tycker om Olivia med. De tycker om varandra. För alltid tycker de om varandra.
Fredagen var en händelserik dag och innehöll först ett strandbesök. Det blåste ganska mycket, så det blev inte så mycket solande för vår del. Däremot låg vi och myste vi med våra filtar från IKEA och åt choklad. Läste lite gjorde vi också...
Känslan vi har här nere av det inte måste hända något hela tiden för att vi ska vara nöjda är riktigt skön. Det är underbart att bara vara här och uppleva Barcelona på alla sätt och vis. Vi är nöjda med att ta dagarna som de kommer helt enkelt och njuta av varje sekund. Det känns skön... t.
När det är 25 grader kan man strosa längs hamnen tills man stöter på Cristóbal Colón.
Äta gourmetmiddag och dricka Lambrusco kan man göra när man har en sådan fin takterass som vi har.
Senare på fredagskvällen, efter en underbar måltid under solnedgången, vankades utgång till Catwalk. En nattklubb nere vid havet och Port Olimpic. Sägs vara en av Barcelonas absoluta topklubbar, men vi är alla överrens om att det finns klubbar i Göteborg som är minst lika bra. Varför den finns i klubblistans topskikt är svårt att säga. Kanske för att basen är så hög att det surrar i byxbenen? Kanske för att det finns en DJ på toaletten? Vad vet jag?
Även om Catwalk var lite utav en besvikelse (visserligen har jag varit där en gång förut, men ändå...) så var vi iallafall glada innan vi kom dit! Ja, vi hade iallafall tur med... förberedelserna.
Oseriösa.......... och seriösa!
Oseriösa.......... och seriösa!
I går, lördag, gick jag och klurade lite om på det är något jag saknar här nere. När jag hade klurat färdigt hade jag listat upp sex saker, utan inbördes ordning.
Jag saknar:
- Sportlife
- Att köra bil
- Friheten att kunna dricka vatten ur kranen
- Friheten att kunna köpa knäckebröd typ var som helst
- Mina svenska vänner, speciellt Simon
- Familjen
Nu innebär det inte att jag inte kommer överleva 10 veckor till utan dessa "saker". Jag saknar dem/er mycket, men som sagt, jag överlever! Det är ju inte så att sakerna försvinner under tiden jag är borta...
... och när man åker bort i tre månader så får man räkna med att behöva sakna vissa saker och framförallt behöva kliva ur sin comfort zone. Lär man sig att göra det, tror jag att man växer som människa. Genom att lösa problem som kan uppstå när man inte längre kan luta sig och mor och far på samma sätt som man kan hemma. Problem som kan uppstå när man plötsligt bor själv, eller med sina vänner rättare sagt. Än så länge har det fungerat förträffligt, med 4 personer på 45m2(!). Var och en sköter sig och känner vad som krävs för att allting ska fungera på smidigast möjliga sätt. Men främsta orsaken till varför det fungerar så bra är nog för att alla är så otroligt glada över att befinna sig i Barcelona just nu.
Suficiente ahora. Qué tengáis una noche agradable. / Olle.
Lägesrapport från svensk-spanjorerna!
Här i Barcelona är allting fortfarande riktigt gött! Än så länge har vi tagit det ganska lugnt och chillat väldigt mycket, i väntan på våra spanska "personnummer" som vi behöver för att få jobba...
... men även om vi inte gjort många knop rent arbetsmässigt så har vi ändå haft en del intressanta saker för oss, tro mig. Inte minst har vi tränat en hel del, åtminstone Sarah och jag. Mest jag. För jag har varit på BODYPUMP™ 60 för första gången här i Bcn! Det enda 60minuterpasset på hela veckan på Holmes Place. Resten är expressformatet 45 minuter. Ska göra allt för att kunna gå på BP 60 varje torsdag 19.30. Det ska nog inte bli några problem, för mig som prioriterar bodypumpen vansinnigt högt!
Vi hade en jättemysig girls-night-out på Mama Ine Coctelería, där det till drinkarna bjöds på både popcorn och godis. Mums, tyckte vi! Så fort skålarna tog slut, kom bartendern med påfyllning... och rätt som det var när Emma tog fram en cigarett, var han där på en sekund med tändaren. Service det, må jag säga. Dock bör man ju inte uppmuntra någon att tända en cigarett, men så är det här. Alla röker, känns det som. Alla utom Sarah och jag.
Emma gillar Caipirinha och Sarah och jag gillar Piña Colada... i cocosnötter! Drinktilltugget var som sagt också uppskattat.
Nu ska Sarah, Emma, Jens och jag knalla ner till stranden för att känna på havet för första gången! Men innan dess blir det lite mellanmål i form av knäckebröd och choklad, som Sarah och jag inhandlade på IKEA igår! Välsignade IKEA, det är för väl att det finns. Utan knäckebröd och Marabou överlever inte jag i tre månader. Så sant som det är... skrivet.
¡Muchos besos y abrazos, amigos!
Hold your own, know your name and go your own way, and everything will be fine.
... men även om vi inte gjort många knop rent arbetsmässigt så har vi ändå haft en del intressanta saker för oss, tro mig. Inte minst har vi tränat en hel del, åtminstone Sarah och jag. Mest jag. För jag har varit på BODYPUMP™ 60 för första gången här i Bcn! Det enda 60minuterpasset på hela veckan på Holmes Place. Resten är expressformatet 45 minuter. Ska göra allt för att kunna gå på BP 60 varje torsdag 19.30. Det ska nog inte bli några problem, för mig som prioriterar bodypumpen vansinnigt högt!
Vi hade en jättemysig girls-night-out på Mama Ine Coctelería, där det till drinkarna bjöds på både popcorn och godis. Mums, tyckte vi! Så fort skålarna tog slut, kom bartendern med påfyllning... och rätt som det var när Emma tog fram en cigarett, var han där på en sekund med tändaren. Service det, må jag säga. Dock bör man ju inte uppmuntra någon att tända en cigarett, men så är det här. Alla röker, känns det som. Alla utom Sarah och jag.
Emma gillar Caipirinha och Sarah och jag gillar Piña Colada... i cocosnötter! Drinktilltugget var som sagt också uppskattat.
Shoppa är roligt. Speciellt i ett av mina paradis på jorden just nu; Nike Barcelona. Det var som att kliva in i en färglad värld av mina favoritshoppingsobjekt - träningskläder och sportiga skor. Shoppa är inte alls min favoritsysselsättning, but when it comes to träningskläder så skulle jag kunna köpa hela Nikebutiken. Om bara plånboken tillät vill säga... Helt tomhänt gick jag dock inte därifrån. Det blev ett 3-pack träningsstrumor - helt undbara! Funkions- och komfortmässigt.
Shoppingrundan fortsatte och jag hade till slut samlat på mig en partyklänning från Zara, blå chinos från Zara, ett blommigt armband och som sagt, Nike-strumporna!
Inte att förglömma var att jag dagen därpå hittade en efterlängtad skinnjacka, en vit sjal och ett...
Shoppingrundan fortsatte och jag hade till slut samlat på mig en partyklänning från Zara, blå chinos från Zara, ett blommigt armband och som sagt, Nike-strumporna!
Inte att förglömma var att jag dagen därpå hittade en efterlängtad skinnjacka, en vit sjal och ett...
... läppglans! Jag älskar alla mina inköp, men inte lika mycket som jag älskar mina flickor som jag får dela detta äventyr med <3
Samma kväll, alltså i fredags, blev vi bjudna på hemmafest hos några spanjorer som vi har bekantat oss med. Ett ypperligt tillfälle för mig att öva på spanskan, vilket jag verkligen gjorde! Känslan av att äntligen få använda spanskan vid sociala och vardagliga tillfällen är hur skön som helst. Nästan ännu skönare är att spanjorerna faktiskt förstår vad jag säger! Samtidigt som jag förstår dem! Riiiktigt fräckt. Det var till och med någon som tyckte att jag är duktig på att prata spanska. Snacka om att få lite extra bränsle till den spanska elden som brinner inom mig...
Posa måste man ju göra innan man ska på fest. Så här snygga var vi minsann... Sarah och jag tog även tillfället i akt att värma upp musklerna lite, när kameran ändå var framme!
Ikväll väntar en spännande CL-match mellan Barca och Lyon. Den spelas här i Barcelona på Camp Nou, där jag har varit två gånger! Dock inte under denna vistelse... än. Det ska det bli ändring på, det lovar jag. Här har ni bildbevis för att jag varit där...
... både 2005 och 2007. Obeskrivligt mäktigt. Jag vill tillbaka till de 90 000 sjungande fansen!
... både 2005 och 2007. Obeskrivligt mäktigt. Jag vill tillbaka till de 90 000 sjungande fansen!
Nu ska Sarah, Emma, Jens och jag knalla ner till stranden för att känna på havet för första gången! Men innan dess blir det lite mellanmål i form av knäckebröd och choklad, som Sarah och jag inhandlade på IKEA igår! Välsignade IKEA, det är för väl att det finns. Utan knäckebröd och Marabou överlever inte jag i tre månader. Så sant som det är... skrivet.
¡Muchos besos y abrazos, amigos!
Hold your own, know your name and go your own way, and everything will be fine.
Disco-spinning på Holmes Place
Idag kände Sarah och jag för att knalla upp till gymmet igen, för tredje gången sedan vår ankomst. Första gången blev det ju BODYPUMP™ för att stilla min abstinens, vilket jag faktiskt lyckades med. Åtminstone lite. Imorgon ska jag dock pumpa igen, för att inte tappa något; dels muskler, dels den underbara feelingen.
Vårt andra besöks syfte var väl mest att få springa av oss efter att ha slappat rejält hemma i lilla lägenheten. För min del blev det 3 snabba kilometer på bandet, sedan 68:ans axellåt framför spegeln med 2 x 3 kilosvikter istället istället för 2 x 2,5or. Lagom är ordet.
Vårt tredje besök, alltså dagens, innebar Spinning i 45 minuter och det var annat än lagom, det. Tufft, kul och med värsta discobelysning! Det borde införas på Sportlife, helt klart. Kanske inte på varje pass, men vid speciella tillfällen. Discolamporna ihop med riktigt peppande musik gjorde passet jätteroligt. Den stackars instruktörskillen fick dock inte headsetet att fungera, vilket gjorde det lite svårt (särskilt för oss svennar) att höra allt han sa, men han fixade det ändå väldigt bra.
Cyklarna i salen var olika dem jag är van att använa och det tog ett tag för mig att vänja mig. Jag hann egentligen inte vänja mig helt och hållet, men efter några fler spinningpass så... Attans bara, att mina älsklingar inte fick plats i resväskan. Det är sån vansinnig skillnad att cykla med dem. Nikeskorna pallade inte alls för trycket och det känns som att jag pajjat hälsenan lite. Får testa med löparskorna nästa gång, för de har grövre sula.
Tillbaka till passet och dess grymma låtar! Speciellt fyra stycken fick mig att ta i extra mycket! Pepp på hög nivå.
2 Unlimited - No Limit, The Rasmus - Guilty, Fedde Le Grand - Put Your Hands Up For Detroit och slutligen en gryyym finallåt som alltid finns med i min spellista Gött till träning på iPoden...
Vårt andra besöks syfte var väl mest att få springa av oss efter att ha slappat rejält hemma i lilla lägenheten. För min del blev det 3 snabba kilometer på bandet, sedan 68:ans axellåt framför spegeln med 2 x 3 kilosvikter istället istället för 2 x 2,5or. Lagom är ordet.
Vårt tredje besök, alltså dagens, innebar Spinning i 45 minuter och det var annat än lagom, det. Tufft, kul och med värsta discobelysning! Det borde införas på Sportlife, helt klart. Kanske inte på varje pass, men vid speciella tillfällen. Discolamporna ihop med riktigt peppande musik gjorde passet jätteroligt. Den stackars instruktörskillen fick dock inte headsetet att fungera, vilket gjorde det lite svårt (särskilt för oss svennar) att höra allt han sa, men han fixade det ändå väldigt bra.
Cyklarna i salen var olika dem jag är van att använa och det tog ett tag för mig att vänja mig. Jag hann egentligen inte vänja mig helt och hållet, men efter några fler spinningpass så... Attans bara, att mina älsklingar inte fick plats i resväskan. Det är sån vansinnig skillnad att cykla med dem. Nikeskorna pallade inte alls för trycket och det känns som att jag pajjat hälsenan lite. Får testa med löparskorna nästa gång, för de har grövre sula.
Tillbaka till passet och dess grymma låtar! Speciellt fyra stycken fick mig att ta i extra mycket! Pepp på hög nivå.
2 Unlimited - No Limit, The Rasmus - Guilty, Fedde Le Grand - Put Your Hands Up For Detroit och slutligen en gryyym finallåt som alltid finns med i min spellista Gött till träning på iPoden...
... och förresten en het kandidat till mina egna cykelpass.
Una vida. Vívela bien.
Ett liv. Lev det väl.
En annan rolig sak har inträffat här nere, på gatan där vi bor. Närmare bestämt fem gånger. På nästan exakt samma ställe varje gång hör jag någon säga med sin mystiska spanska stämma: ¡Cuáles ojos tienes! Likamed vilka ögon du har! Jag antar att den mörke spanjoren (40+) säger så för att de är så blåa. Men fem gånger? Alltid lika kul varje gång jag går förbi honom och får skratta till, lite halvt generad, följt av ett lätt läspande ¡gracias! Idag lade han förresten till ¡mi amor! och några slängkyssar. Jag undrar vad hans kvinna skulle säga om det, för en sådan har han. Han putte ju barnvagnen framför sig vid 2 av tillfällena(!)...
Blåögda Olivia och brunögda Sarah tycker om varandra. Emma tycker vi också om jättemycket! Likaså tonfisk! Sarah har verkligen tonfiskfrälst mig! Vi har ätit det varje dag här nere. Inte en chans att jag klarar mig utan det när jag kommer hem till Sverige. Förebered er på det, älskade mamma och pappa! Nästan så ni kan ha en burk redo i kylen...
Med spansk kärlek! / Señorita Olivia
Följ med på rundvandring...
... i vår söta lägenhet! Stig in och se hur vi har det i vår 45m2 lilla bostad, (C/ Portal Nou 7-3-1, 08003 Barcelona, España; för er som vill skicka post!). ¡Bienvenidos!
Posa på toan kan man också göra.
Overview; litet, men ändå mysigt och vi trivs kalasbra.
Emmas och Jens mysloft, där det inte alls är högt i tak!
Rundvandringen fortsätter nedför trappan igen... Hejhej, Sarah lilla!
... och den fortsätter upp några trappsteg i trapphuset mot vår privata...
TAKTERASS!!!
Hallååå, är det någon hemma?
Efter lördagkvällens sena hemkomst, sov vi längre än vad vi vanligtvis gör. Detta medförde att vi kändes oss ganska sega igår, så begav oss ut på promenad för att få lite frisk luft här i BARCELONA. Vi knallade runt på gatorna i centrum i närmare två timmar innan vi lyckades hitta ett Starbucks, som inte var knökfullt. Mina fötter gjorde ont, men jag tröstade mig med att jag fick några fina bilder på både La Pedrera och Casa Batlló, som båda är Antoni Gaudís udda, men väldigt vackra verk. Båda hittar man på Barcelonas lyxshoppinggata numero uno - Passeig de Gràcia.
På gatan träffade vi också på Jonathan Rhys Meyers, en av de självklara männen på min Hetaste-lista. Han var lika het som vanligt!
... och Starbucks var lite sött och sliskigt som vanligt. Jag ångrar nästan att jag åt den den muffinsen... Fast nej, man ska inte ångra saker i livet. Gjort är gjort. No regrets. Även om den var riktigt mättande, var den ju trots allt god.
Mina flickor är de sötaste flickorna!
Välkommen till vårt enkla hem...
Där har ni hela nedervåningen på en bild; inte dåligt! Eller hur?
Där har ni hela nedervåningen på en bild; inte dåligt! Eller hur?
Sarah är så duktig som diskar och torkar efter Emma och mig!
Posa på toan kan man också göra.
Overview; litet, men ändå mysigt och vi trivs kalasbra.
Emmas och Jens mysloft, där det inte alls är högt i tak!
Rundvandringen fortsätter nedför trappan igen... Hejhej, Sarah lilla!
... och den fortsätter upp några trappsteg i trapphuset mot vår privata...
TAKTERASS!!!
Hallååå, är det någon hemma?
Efter lördagkvällens sena hemkomst, sov vi längre än vad vi vanligtvis gör. Detta medförde att vi kändes oss ganska sega igår, så begav oss ut på promenad för att få lite frisk luft här i BARCELONA. Vi knallade runt på gatorna i centrum i närmare två timmar innan vi lyckades hitta ett Starbucks, som inte var knökfullt. Mina fötter gjorde ont, men jag tröstade mig med att jag fick några fina bilder på både La Pedrera och Casa Batlló, som båda är Antoni Gaudís udda, men väldigt vackra verk. Båda hittar man på Barcelonas lyxshoppinggata numero uno - Passeig de Gràcia.
På gatan träffade vi också på Jonathan Rhys Meyers, en av de självklara männen på min Hetaste-lista. Han var lika het som vanligt!
... och Starbucks var lite sött och sliskigt som vanligt. Jag ångrar nästan att jag åt den den muffinsen... Fast nej, man ska inte ångra saker i livet. Gjort är gjort. No regrets. Även om den var riktigt mättande, var den ju trots allt god.
Mina flickor är de sötaste flickorna!
Nu är det hög tid för oss att knalla iväg till Holmes Place, vårt gym. 15 minuters gångavstånd härifrån. Mycket bättre än så kan det inte bli tror jag!
Eller jo, om ni, mina kära vänner, ville komma hit och hälsa på! Det skulle betyder oerhört mycket att få dela en del av detta äventyret med er. Er som jag bryr mig om.
Ha en fin måndagskväll, där hemma i kylan. Många varma kramar från lilla mig!
Eller jo, om ni, mina kära vänner, ville komma hit och hälsa på! Det skulle betyder oerhört mycket att få dela en del av detta äventyret med er. Er som jag bryr mig om.
Ha en fin måndagskväll, där hemma i kylan. Många varma kramar från lilla mig!
Här njuter, partajjar, chillar och tränar vi!
Sjunde dagen av vår vistelse har tagit sin början. Klockan är just nu fem på morgonen, men jag är inte speciellt trött. Därför tar jag tillfället i akt att skriva lite här, när jag ändå är vaken menar jag. Vi har nämligen varit ute och partajjat lite, för första gången under vår vistelse. Kvällen började lugnt med att vi fixade mat i form av pasta, lax, pesto och grönsaker. För andra dagen i rad blev det detta till middag och det känns redan som en favorit som kommer lagas fler gånger. Framför allt är det lättlagad mat och inte minst så smakar det otroligt gott!
Kvällen fortsatte med att vi mötte upp vår vän Xavi, från lägenhetsförmedlingen, på Plaza Catalunya, som lät oss hoppa in i hans svarta blänkande Porsche. Trevlig upplevelse det där! Vårt mål var tydligen en liten bar nära stranden, vilket mycket riktigt stämde då vi efter några minuter steg in i en liten, varm och rökig bar. Där fanns människor med alla möjliga nationaliteter, vilket i och för sig var trevligt. Dock var det så varmt att vi inte pallade att stanna där längre än dryga kvarten. Därifrån styrde vi stegen ännu närmare stranden och havet och fick där kliva in i en kub. En kub som bara stack upp ur marken, med en trappa inuti som ledde ner till en otroligt charmig klubb. Någon dans blev det dock inte, eftersom våra fötter sade ifrån. Aj med skoskav. Istället för att dansa gick vi ut till uteterassen och sträckte ut oss på en av de många och breda "liggsofforna", med massa sköna kuddar. Medan Sarah pratade katalanska och mös med Xavi, låg Emma och jag och pratade om hur tiden här kommer att bli och inte minst hur det blir när vi kommer hem... Hur kommer allt att kännas då? Minst lika bra som nu hoppas jag.
En hel del annat har hänt sedan sist jag vistades här på bloggen. Vi har fixat arbetstillstånd och spanskt personnummer, vilket vi helt enkelt behöver för att kunna söka jobb. Jobba finns trots allt med bland våra avsikter med resan. Först och främst är vi dock här för att lära oss mer spanska, upptäcka mer utav denna underbara stad och framför allt ha roligt och njuta av livet. Redan har vi hunnit prata en hel del spanska, lika så njutit i parken med flipflopen på och posat med Arc de Triomf. På vår gata händer också lite intressanta grejer. Exempelvis finns där en våning som är till salu. Någon som är intresserad? Ni får dock räkna med att det spökar där. Det tror åtminstone lilla Sarah, som tack och lov får plats i vår trånga trappuppgång.
Någonting som tål att upprepas är våra inhandlade gymkort på Holmes Place, en kvarts gångavstånd från vårt eget place. Ivrig att träna, som jag varit sedan vi kom hit, så begav Sarah och jag oss till gymmet igår (läs förrgår) för att träna BODYPUMP™ 45 (ett expressformat där två låtar tas bort). Helt godkänt pass och instruktör. Synd bara att stereon krånglade för den stackars pojken...
Efter passet haffade han mig och frågade om jag är instruktör eller liknande(!). Ur hans mun kom också ord i stil med att du var jättebra och såg väldigt stark ut! Spanjorer har en tendens att prata väldigt snabbt och det är svårt att komma ihåg exakt vad någon har sagt, men två ord kommer jag ihåg perfekt. De etsade sig fast hos mig; ¡técnica perfecta!
Åh, vad jag trivs bra här!
Det gör jag även i min säng, med nya täcket, kudden och bäddsetet från IKEA.
Där ska jag krypa ner nu. Bonanit / O.
¡Vamos a fiesta!
Kvällen fortsatte med att vi mötte upp vår vän Xavi, från lägenhetsförmedlingen, på Plaza Catalunya, som lät oss hoppa in i hans svarta blänkande Porsche. Trevlig upplevelse det där! Vårt mål var tydligen en liten bar nära stranden, vilket mycket riktigt stämde då vi efter några minuter steg in i en liten, varm och rökig bar. Där fanns människor med alla möjliga nationaliteter, vilket i och för sig var trevligt. Dock var det så varmt att vi inte pallade att stanna där längre än dryga kvarten. Därifrån styrde vi stegen ännu närmare stranden och havet och fick där kliva in i en kub. En kub som bara stack upp ur marken, med en trappa inuti som ledde ner till en otroligt charmig klubb. Någon dans blev det dock inte, eftersom våra fötter sade ifrån. Aj med skoskav. Istället för att dansa gick vi ut till uteterassen och sträckte ut oss på en av de många och breda "liggsofforna", med massa sköna kuddar. Medan Sarah pratade katalanska och mös med Xavi, låg Emma och jag och pratade om hur tiden här kommer att bli och inte minst hur det blir när vi kommer hem... Hur kommer allt att kännas då? Minst lika bra som nu hoppas jag.
En hel del annat har hänt sedan sist jag vistades här på bloggen. Vi har fixat arbetstillstånd och spanskt personnummer, vilket vi helt enkelt behöver för att kunna söka jobb. Jobba finns trots allt med bland våra avsikter med resan. Först och främst är vi dock här för att lära oss mer spanska, upptäcka mer utav denna underbara stad och framför allt ha roligt och njuta av livet. Redan har vi hunnit prata en hel del spanska, lika så njutit i parken med flipflopen på och posat med Arc de Triomf. På vår gata händer också lite intressanta grejer. Exempelvis finns där en våning som är till salu. Någon som är intresserad? Ni får dock räkna med att det spökar där. Det tror åtminstone lilla Sarah, som tack och lov får plats i vår trånga trappuppgång.
Vår gata; Carrer de Portal Nou.
Någonting som tål att upprepas är våra inhandlade gymkort på Holmes Place, en kvarts gångavstånd från vårt eget place. Ivrig att träna, som jag varit sedan vi kom hit, så begav Sarah och jag oss till gymmet igår (läs förrgår) för att träna BODYPUMP™ 45 (ett expressformat där två låtar tas bort). Helt godkänt pass och instruktör. Synd bara att stereon krånglade för den stackars pojken...
Efter passet haffade han mig och frågade om jag är instruktör eller liknande(!). Ur hans mun kom också ord i stil med att du var jättebra och såg väldigt stark ut! Spanjorer har en tendens att prata väldigt snabbt och det är svårt att komma ihåg exakt vad någon har sagt, men två ord kommer jag ihåg perfekt. De etsade sig fast hos mig; ¡técnica perfecta!
Åh, vad jag trivs bra här!
Det gör jag även i min säng, med nya täcket, kudden och bäddsetet från IKEA.
Där ska jag krypa ner nu. Bonanit / O.
