Disco-spinning på Holmes Place

Idag kände Sarah och jag för att knalla upp till gymmet igen, för tredje gången sedan vår ankomst. Första gången blev det ju BODYPUMP™ för att stilla min abstinens, vilket jag faktiskt lyckades med. Åtminstone lite. Imorgon ska jag dock pumpa igen, för att inte tappa något; dels muskler, dels den underbara feelingen.
Vårt andra besöks syfte var väl mest att få springa av oss efter att ha slappat rejält hemma i lilla lägenheten. För min del blev det 3 snabba kilometer på bandet, sedan 68:ans axellåt framför spegeln med 2 x 3 kilosvikter istället istället för 2 x 2,5or. Lagom är ordet.

Vårt tredje besök, alltså dagens, innebar Spinning i 45 minuter och det var annat än lagom, det. Tufft, kul och med värsta discobelysning! Det borde införas på Sportlife, helt klart. Kanske inte på varje pass, men vid speciella tillfällen. Discolamporna ihop med riktigt peppande musik gjorde passet jätteroligt. Den stackars instruktörskillen fick dock inte headsetet att fungera, vilket gjorde det lite svårt (särskilt för oss svennar) att höra allt han sa, men han fixade det ändå väldigt bra.
Cyklarna i salen var olika dem jag är van att använa och det tog ett tag för mig att vänja mig. Jag hann egentligen inte vänja mig helt och hållet, men efter några fler spinningpass så... Attans bara, att mina älsklingar inte fick plats i resväskan. Det är sån vansinnig skillnad att cykla med dem. Nikeskorna pallade inte alls för trycket och det känns som att jag pajjat hälsenan lite. Får testa med löparskorna nästa gång, för de har grövre sula.

Tillbaka till passet och dess grymma låtar! Speciellt fyra stycken fick mig att ta i extra mycket! Pepp på hög nivå.
2 Unlimited - No Limit, The Rasmus - Guilty, Fedde Le Grand - Put Your Hands Up For Detroit och slutligen en gryyym finallåt som alltid finns med i min spellista Gött till träning på iPoden...


... och förresten en het kandidat till mina egna cykelpass.

Holmes Place is the... place.

Una vida. Vívela bien.
Ett liv. Lev det väl.




En annan rolig sak har inträffat här nere, på gatan där vi bor. Närmare bestämt fem gånger. På nästan exakt samma ställe varje gång hör jag någon säga med sin mystiska spanska stämma: ¡Cuáles ojos tienes! Likamed vilka ögon du har! Jag antar att den mörke spanjoren (40+) säger så för att de är så blåa. Men fem gånger? Alltid lika kul varje gång jag går förbi honom och får skratta till, lite halvt generad, följt av ett lätt läspande ¡gracias! Idag lade han förresten till ¡mi amor! och några slängkyssar. Jag undrar vad hans kvinna skulle säga om det, för en sådan har han. Han putte ju barnvagnen framför sig vid 2 av tillfällena(!)...



Blåögda Olivia och brunögda Sarah tycker om varandra. Emma tycker vi också om jättemycket! Likaså tonfisk! Sarah har verkligen tonfiskfrälst mig! Vi har ätit det varje dag här nere. Inte en chans att jag klarar mig utan det när jag kommer hem till Sverige. Förebered er på det, älskade mamma och pappa! Nästan så ni kan ha en burk redo i kylen...

Med spansk kärlek! / Señorita Olivia

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0