Time flies...
... och så var det ju det där med att skriva oftare. Inte riktigt blivit så, nej. Orsaker? Jag har helt enkelt varit lat och inte orkat ladda upp bilder som tar en sådan fasansfullt lång tid. För bilder vill jag ha i mina inlägg. Utan bilder är det svårt att beskriva vårt liv här. Men att sitta och ladda upp bilderna här på bloggen en och en, för att ni ska få kunna ta del av dem, tar som sagt gräsligt lång tid. Därför blir följden att jag skjuter och skjuter på det tills jag har bloggångest. (Tror visst jag hittade på ett nytt ord där...). Jag känner att detta låter helknasigt, men det är så det är. Men man ska väl i hela fridens namn inte behöva ha ångest för att man inte publicerar nya inlägg på sin blogg? Då skulle man inte ha skaffat en blogg från första början. Blogga vill jag ju göra när jag har något på hjärtat och som jag vill dela med mig av. Skriva är inget som ska framtvingas. Jag tycker om att skriva, men inte när jag inte har något att skriva om. Då kan det va'.
Lathet och brist på skrivlust, då annat lockar här i Barcelona, kan jag konstatera är de övervägande orsakerna. Det ska bli bättring, jag lovar. För jag vet att de finns några enstaka själar därute som faktiskt är helhjärtat intresserade av att följa mitt liv här. Jag ska sluta med att göra er besvikna varje gång ni knappar in min bloggadress i fältet och konstaterar att inget nytt har publicerats... för jag tycker om att skriva, även om det bara är jag själv om läser. Skriva av mig liksom.
Vad har då hänt sedan sist vi sågs? Som de (klickbara) bilderna skvallrar om har vi t.ex. käkat mycket frulle på takterassen och hoppat på Plaza Cataluña! Sarahs och mina frukostar består 99% av gångerna utav 3-4 knäckis med det obligatoriska stekta ägget, tonfisk och ost. Utöver det, yoghurt med banan/äpple och flingor. En god och förhållandevis nyttig frulle. En perfekt start på dagen helt enkelt! ¡A mí me gusta mucho a huevo freído! Siempre perfecto para el desayuno!
Efter att ha avnjutit terassfrukosten och hoppat på Plaza fick vi fint besök; mosters-man-Orvar plus arbetskamrater besökte Barcelona måndag till torsdag häromveckan för att gå på fotboll samt njuta av storstadsatmosfären. Vi fick äran att agera persoliga guider åt dem och de var mycket nöjda med oss fick jag veta av Orvar när han ringde mig efter att de kommit hem. "Ni var ju vår trygghet där nere..." Alltid kul att få hjälpa till! Speciellt när det är favoritstaden det handlar om, med dess favoritställen. Några exempel på vart vi tog våra besökare; Apolo, Carpe Diem, Born, Cactus bar, takterassen, lägenheten, a.k.a. Grottan.
Fredagen den 1 maj (STORT GRATTIS PAPPA OCH SIMON!!!) var en dag jag hade sett fram emot otroligt mycket. Det var dagen då min älskade syster Elin och min älskade moster Helena kom för att hälsa på mig här i Barcelona. Bara för min skull. Oj, vad jag hade saknat dem båda. Känslan när Sarah och jag mötte dem på flygplatsen var en härlig känsla. Känsligare blev det när jag fick krama om my sweet little sis' riktigt hårt, efter 10 veckor utan henne. Long time, no see... Glädjetårar.
... och till resten som faktiskt är intresserade av att läsa min blogg; jag hoppas att ni lever livet där hem-hemma också, så som jag gör här. Kom alltid ihåg att livet är till för att levas och försök att njuta av varje dag! Sad but true, så kommer dessa dagar aldrig åter... Ta hand om dig själv och försök att vara tacksam för den tid som flytt, för att sedan kunna njuta fullt ut av resten av ditt liv.
Lathet och brist på skrivlust, då annat lockar här i Barcelona, kan jag konstatera är de övervägande orsakerna. Det ska bli bättring, jag lovar. För jag vet att de finns några enstaka själar därute som faktiskt är helhjärtat intresserade av att följa mitt liv här. Jag ska sluta med att göra er besvikna varje gång ni knappar in min bloggadress i fältet och konstaterar att inget nytt har publicerats... för jag tycker om att skriva, även om det bara är jag själv om läser. Skriva av mig liksom.
Vad har då hänt sedan sist vi sågs? Som de (klickbara) bilderna skvallrar om har vi t.ex. käkat mycket frulle på takterassen och hoppat på Plaza Cataluña! Sarahs och mina frukostar består 99% av gångerna utav 3-4 knäckis med det obligatoriska stekta ägget, tonfisk och ost. Utöver det, yoghurt med banan/äpple och flingor. En god och förhållandevis nyttig frulle. En perfekt start på dagen helt enkelt! ¡A mí me gusta mucho a huevo freído! Siempre perfecto para el desayuno!
Efter att ha avnjutit terassfrukosten och hoppat på Plaza fick vi fint besök; mosters-man-Orvar plus arbetskamrater besökte Barcelona måndag till torsdag häromveckan för att gå på fotboll samt njuta av storstadsatmosfären. Vi fick äran att agera persoliga guider åt dem och de var mycket nöjda med oss fick jag veta av Orvar när han ringde mig efter att de kommit hem. "Ni var ju vår trygghet där nere..." Alltid kul att få hjälpa till! Speciellt när det är favoritstaden det handlar om, med dess favoritställen. Några exempel på vart vi tog våra besökare; Apolo, Carpe Diem, Born, Cactus bar, takterassen, lägenheten, a.k.a. Grottan.
Stranden tycker vi mycket om. Fast om sanningen ska fram så avskyr jag sand. Men jag älskar havet och det väger tyngre än mitt misstyckte gentemot sandkorn. På stranden brukar vi leka, leka mera, plocka stenar och bara se allmänt fräcka ut! Jag prutade ner ett par brillor som jag länge hade siktat in mig på. Inga speciella, men de skulle vara blåa. Det var det enda kriteriet. Den stackars indiern ville ha 10 euro men icke sa jag. 6, var mitt förslag. 8, sa han. 7, sa jag. Okej, sa han.
För att känna oss lite kulturella har vi under vår vistelse besökt en del museer och dylikt. Dels för att det är allmänbildande, men framförallt för att upptäcka alla Barcelonas sidor. Det är nog iochförsig något som kräver att man bor här under flera års tid, men man får ju börja någon gång!
Vårt senaste besök gick till Museu de la Xocolata (Chokladmuseet). Lite av en besvikelse må jag säga. Men nu har vi iallafall varit där och det är ju alltid nå't. Det fanns visserligen en del beundransvärda konstverk där; Barcaemblemet och en orgel (visst är det häftigt, mormor?!). Efter att ha läst om kakaons ankomst till Spanien från Sydamerika, tyckte vi att det var dags att knalla hemåt igen. Då skulle ju biljetten ätas upp också.
Vårt senaste besök gick till Museu de la Xocolata (Chokladmuseet). Lite av en besvikelse må jag säga. Men nu har vi iallafall varit där och det är ju alltid nå't. Det fanns visserligen en del beundransvärda konstverk där; Barcaemblemet och en orgel (visst är det häftigt, mormor?!). Efter att ha läst om kakaons ankomst till Spanien från Sydamerika, tyckte vi att det var dags att knalla hemåt igen. Då skulle ju biljetten ätas upp också.
En dag i maj fick Sarah och jag för oss att vi skulle åka upp i Columbus-statyn som stoltserar nere i Barcelonas hamn. Hur många gånger hade vi inte gått förbi och nyfiket tittat uppåt och undrat hur i hela fridens namn kan man åka upp i den smala pelaren? Det gick kalasfint, men var väl egentligen inget att hänga i julgranen! Visst, fin utsikt över hamnen och över Ramblas var det ju såklart. 2,50 euro var det värt!
Fredagen den 1 maj (STORT GRATTIS PAPPA OCH SIMON!!!) var en dag jag hade sett fram emot otroligt mycket. Det var dagen då min älskade syster Elin och min älskade moster Helena kom för att hälsa på mig här i Barcelona. Bara för min skull. Oj, vad jag hade saknat dem båda. Känslan när Sarah och jag mötte dem på flygplatsen var en härlig känsla. Känsligare blev det när jag fick krama om my sweet little sis' riktigt hårt, efter 10 veckor utan henne. Long time, no see... Glädjetårar.
Tiden var knapp och det gällde att spendera den på bästa sätt för att alla skulle bli nöjda. Vi hade fredag kväll + två heldagar att röra oss på. Vad vill de helst göra när de här? funderade jag på innan deras ankomst. Det mest självklara som came to my mind var att SHOPPA. En utav min systers favoritsysselsättningar, alla kategorier. De ägnade vi största delen utav lördagen åt, då butikerna i centrum har söndagsstängt. Både Helena och Elin fyndade och var mycket glada för det. På kvällen gick vi till den mysigaste restaurangen hittills - Restaurang Dalí, med en supermysig takterass med gasolvärmare och utsökt mat. Det må ha varit första gången vi var där, men definitivt inte sista! Nästa gång du besöker Barcelona så är Restaurang Dalí ett hett tips! Både för en romantisk middag på tu man hand eller för en kompismiddag!
Efter Barcas 2-6-vinst i årets näst mest prestigefyllda och uppmärksammade match El Clásico, var det livat på Ramblas! Tokhärlig stämning med rökbomber och hyllningsvisor! Fotboll här nere är så annorlunda jämfört med fotboll hem-hemma. Här sviker man inte sitt lag bara för att de förlorar några matcher. Här finns inget som heter hulliganer. Här är kärlek till sitt lag allt som betyder något.
Efter Barcas 2-6-vinst i årets näst mest prestigefyllda och uppmärksammade match El Clásico, var det livat på Ramblas! Tokhärlig stämning med rökbomber och hyllningsvisor! Fotboll här nere är så annorlunda jämfört med fotboll hem-hemma. Här sviker man inte sitt lag bara för att de förlorar några matcher. Här finns inget som heter hulliganer. Här är kärlek till sitt lag allt som betyder något.
Vi gjorde mer än bara shoppa, så det så. Vi var mycket kulturella/historiska hela söndagen, som gick i Gaudís tecken. Först Parc Güell, därefter La Pedrera, Casa Batlló och sist med inte minst Sagrada Familia. Vi gick inte in ett något av husen. Dels för att det kostar skjortan och dels för att Elin inte skulle få ut så mycket av det. Hon var så nöjd ändå, efter att ha beskådat dem från utsiden samt plåtat dem med sin Canon. Frulle på Linn och Miguels balkong var myspys och utsikten från den fina parken var... fin.
Det obligatoriska kortet på Ödlan i Parc Güell, som folk verkar tro är helig. På riktigt.
När sista dagen, söndagen, led mot sitt slut så knallade vi ner till stranden. Där var det överbefolkat. Som det brukar vara. Speciellt på söndagar. Barcelona är överbefolkat, så känns det iallafall. Det är min teori och bevisen för det kryllar som myror i en myrstack. Ex. 1: på Ramblas måste man armbåga sig fram, vilken av dygnets timmar det än gäller. Ex. 2: stranden kryllar också av myror. Ex. 3: på himlen över takterassen finns alltid ett plan redo att landa på Barcelonas flygplats El Prat. Med mera, med mera, med mera...
TACKTACKTACK ÄLSKADE SYSTER OCH MOSTER FÖR TRE UNDERBARA DAGAR TILLSAMMANS MED ER! NI BETYDER OFANTLIGT MYCKET FÖR MIG OCH ATT NI KOM HIT GJORDE MIG OBESKRIVLIGT GLAD. VI SES IGEN OM 2 VECKOR. TUR DET! <3
... och till resten som faktiskt är intresserade av att läsa min blogg; jag hoppas att ni lever livet där hem-hemma också, så som jag gör här. Kom alltid ihåg att livet är till för att levas och försök att njuta av varje dag! Sad but true, så kommer dessa dagar aldrig åter... Ta hand om dig själv och försök att vara tacksam för den tid som flytt, för att sedan kunna njuta fullt ut av resten av ditt liv.
Krama någon idag! En kram värmer ända in i själen och kan göra någons dag. Det är inte mycket som slår en kram från någon man tycker om. Här kommer en stor kram till er alla, med expressbud från BARCELONA!
Kommentarer
Trackback
