Aktiv helg här? Ohnej. Aktiv helg annars? Ohja.
Dålig aktivitet här på bloggen i helgen, I know. Men jag har ju haft fullt upp och faktiskt varit desto mera aktiv jag själv! Min aktivitet inleddes i fredags då jag lunchpumpade på Frölunda-anläggningen och oj, vad det pumpades! När jag för en gångs skull var deltagare, liksom förra tisdagen, passade jag återigen på att utmana mig själv. Varför? För snabbare märkbara resultat. Dagens utmaning blev en repris på förra tisdagens utmaning. Alltså delvis mer vikt än jag vanligtvis kör med som instruktör. Dock utmanade jag ännu lite mera i rygglåten. Forntida 12 kg blev 14 kg som blev 15 kg i fredags! Grymt skön och stärkande känsla efter att klarat av det. Challenge is good.
Efter passet slängde jag i mig lite aminosyror och en Goodlife-bar från Gymgrossisten, som de reade ut. Kul att testa något annat än Swebar. Dock inte i närheten lika goda som Swebar, som jag tycker är överlägset godast av de jag testat!
I vilket fall som helst så var det inte alls det väsentliga, utan att aktiviteten fortsatte. Efter att ha plockat upp min kära far utanför Tysklandsterminalen så åkte vi hem och jag begav mig direkt till jobbet. Vårens första After Work på Café Isbolaget. Aktiviteten i köket var ofantligt hög och gick inte att ta miste på! Mamma och jag fixade beställning efter beställning som galningar därinne. Gaaalet!
Välförtjänt sömn vid halv2tiden, för att ladda inför lördagens badminton. Som jag inte spelat på jag vet inte hur länge. Det tog ett tag för Fille och mig att hitta till Fjärderborgen, men vi hann dit i god tid innan klockan hann slå 14.00. Jag måste erkänna att nervositeten envisade sig med göra sig påmind, men inte mer än jag att kunde kontrolla den. Den släppte som tur var lagom till att vi började spela. Jag hade glömt hur otroligt roligt det är att spela badminton! Lätt en sport jag hade kunnat spela någon gång i veckan bara för att det är skoj. På hobbynivå liksom. Jag ska ta tag i det när jag kommer hem från Barcelona, om sisådär drygt tre månader. Wanna join?
Att spela badminton för första gången på några år har dock sitt pris. Smärtans och träningsvärkens pris. Aj, vad hela min högersida värker idag. Bortsett från benen, vilket jag tar som ett tecken på hyffsat vältränade sådana. Men med övre delen är det kört. Värken sprider sig från ryggen, till baksida axel och skulderblad, upp via nacken och ut i hela högerarmen. Aouch, vad det känns, men det är gött att känna att man lever! Framförallt gött att känna att jag har använt muskler jag vanligtvis inte använder speciellt ofta, men det finns ju en gräns för vad som är skönt. Jag har passerat den gränsen med några få millimeter. Imorgon hoppas jag på att kunna backa några millimeter, för att komma på rätt sida om gränsen igen. Nu flummar jag för mycket, förlåt. Change of subject.
I sportens värld har det inte hänt mycket av värde just nu. Eller rättare sagt värt att lägga tankeverksamhet på. Angående Alpina VM i Val d'Isere, som just avslutats, håller jag med TV4Sportens Peppe Eng om att det blev ett dunderfiasko för svensk del. Jag kunde inte ha uttryckt det bättre själv. Efter Anjas och de andras floppar har veteranen Johan Brolenius, som aldrig varit på pallen i världscupen, en ypperlig chans att ypprätta den svenska hedern i och med sin andra plats efter första åket i herrarnas slalomtävling idag. Endast 4 fjuttiga hundradelar efter ledande österrikaren Manfred Pranger. I andra åker var dock Pranger säkerheten själv och ingen lyckades ta guldet ifrån honom. Brolenius var osäkerheten själv och körde ur. Jag lider med dig, Brolle. Måtte du få kliva upp på pallen innan det är för sent. Det är du värd.
Från ett dunderfiasko till ett annat: Färjestad-Frölunda 8-1. Inte okej. Pinsamt. Förödmjukande. Smärtsamt. Förargligt. Bäst att bara glömma, för alla kan ha en dålig dag. Låt oss nu göra det och gå vidare. Vidare mot slutspel. Vidare mot SM-guld.
Söndagens aktiviet = 6 timmars jobb på cafét. Många fikasugna/kaffetörsiga donsöbor ville ha sitt kaffe och sina kakor idag. Idag har jag även fått agera "datanörd" här hemma, återigen. På både pappas och mammas datorer behövde antivirusprogrammen förlängas, utan att behöva betala något. Såklart. Kul att jag, en samhäll/språkare är familjens mest tekniske. Hur ska de klara sig utan mig i tre månader? Bra fråga.
Så här ser förresten min blogg ut, på riktigt! Har förstått att den ser olika ut på olika datorer, vilket är väldigt tråkigt då jag ju har designat den på mitt sätt. Mitt fina sätt... Jag hoppas i mitt hjärta att den ser ut såhär på just din dator...? Jaja, nu vet du åtminstone.
Efter passet slängde jag i mig lite aminosyror och en Goodlife-bar från Gymgrossisten, som de reade ut. Kul att testa något annat än Swebar. Dock inte i närheten lika goda som Swebar, som jag tycker är överlägset godast av de jag testat!
I vilket fall som helst så var det inte alls det väsentliga, utan att aktiviteten fortsatte. Efter att ha plockat upp min kära far utanför Tysklandsterminalen så åkte vi hem och jag begav mig direkt till jobbet. Vårens första After Work på Café Isbolaget. Aktiviteten i köket var ofantligt hög och gick inte att ta miste på! Mamma och jag fixade beställning efter beställning som galningar därinne. Gaaalet!
Välförtjänt sömn vid halv2tiden, för att ladda inför lördagens badminton. Som jag inte spelat på jag vet inte hur länge. Det tog ett tag för Fille och mig att hitta till Fjärderborgen, men vi hann dit i god tid innan klockan hann slå 14.00. Jag måste erkänna att nervositeten envisade sig med göra sig påmind, men inte mer än jag att kunde kontrolla den. Den släppte som tur var lagom till att vi började spela. Jag hade glömt hur otroligt roligt det är att spela badminton! Lätt en sport jag hade kunnat spela någon gång i veckan bara för att det är skoj. På hobbynivå liksom. Jag ska ta tag i det när jag kommer hem från Barcelona, om sisådär drygt tre månader. Wanna join?
Att spela badminton för första gången på några år har dock sitt pris. Smärtans och träningsvärkens pris. Aj, vad hela min högersida värker idag. Bortsett från benen, vilket jag tar som ett tecken på hyffsat vältränade sådana. Men med övre delen är det kört. Värken sprider sig från ryggen, till baksida axel och skulderblad, upp via nacken och ut i hela högerarmen. Aouch, vad det känns, men det är gött att känna att man lever! Framförallt gött att känna att jag har använt muskler jag vanligtvis inte använder speciellt ofta, men det finns ju en gräns för vad som är skönt. Jag har passerat den gränsen med några få millimeter. Imorgon hoppas jag på att kunna backa några millimeter, för att komma på rätt sida om gränsen igen. Nu flummar jag för mycket, förlåt. Change of subject.
I sportens värld har det inte hänt mycket av värde just nu. Eller rättare sagt värt att lägga tankeverksamhet på. Angående Alpina VM i Val d'Isere, som just avslutats, håller jag med TV4Sportens Peppe Eng om att det blev ett dunderfiasko för svensk del. Jag kunde inte ha uttryckt det bättre själv. Efter Anjas och de andras floppar har veteranen Johan Brolenius, som aldrig varit på pallen i världscupen, en ypperlig chans att ypprätta den svenska hedern i och med sin andra plats efter första åket i herrarnas slalomtävling idag. Endast 4 fjuttiga hundradelar efter ledande österrikaren Manfred Pranger. I andra åker var dock Pranger säkerheten själv och ingen lyckades ta guldet ifrån honom. Brolenius var osäkerheten själv och körde ur. Jag lider med dig, Brolle. Måtte du få kliva upp på pallen innan det är för sent. Det är du värd.
Från ett dunderfiasko till ett annat: Färjestad-Frölunda 8-1. Inte okej. Pinsamt. Förödmjukande. Smärtsamt. Förargligt. Bäst att bara glömma, för alla kan ha en dålig dag. Låt oss nu göra det och gå vidare. Vidare mot slutspel. Vidare mot SM-guld.
Söndagens aktiviet = 6 timmars jobb på cafét. Många fikasugna/kaffetörsiga donsöbor ville ha sitt kaffe och sina kakor idag. Idag har jag även fått agera "datanörd" här hemma, återigen. På både pappas och mammas datorer behövde antivirusprogrammen förlängas, utan att behöva betala något. Såklart. Kul att jag, en samhäll/språkare är familjens mest tekniske. Hur ska de klara sig utan mig i tre månader? Bra fråga.
Så här ser förresten min blogg ut, på riktigt! Har förstått att den ser olika ut på olika datorer, vilket är väldigt tråkigt då jag ju har designat den på mitt sätt. Mitt fina sätt... Jag hoppas i mitt hjärta att den ser ut såhär på just din dator...? Jaja, nu vet du åtminstone.
Kommentarer
Trackback
